Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8: 28 — 32.
Pauli bref till romarena.
*** allting utan någon inskränkning,
det vare ljuft eller ledt.
f Allting förenar sig om att befordra
deras väl. — För öfrigt må märkas, att
i denna vers förekommer äfven en annan
läsart, som lyder så här: Men vi veta,
att Gud samverkar i allting till godo
för dem, som älsJca Gud, Enligt denna
läsart, som ock har goda stöd för sig, ville
Paulus säga, att i allt, som händer de
trogna, är Gud med och verkar till
deras väl.
ff Gud har föresatt sig, att de skola
varda saliga, och derför har han kallat
dem till frälsning. Apostelen förklarar sin
mening närmare i nästa vers. JemfÖr kap.
9: 11, Ef. 1: 11, 3: il, 2 Tim. 1: 9. —
Om betydelsen af ordet halla i Pauli
språkbruk se anm. till v. 30.
29. Tj dem som lian har
för-utvetat,* dem har han ock
förutbestämt (att varda) likgestaltade
med hans sons bild,** på det att
han må vara förstfödd bland
många bröder, f
* dem, som han förut vetat skulle
mottaga hans nåd.
** d. v. s. varda sådana, att de i hela
sin gestalt, hela sin varelse framställa en
trogen bild af Kristus. Med dessa ord
åsyftar Paulns de troendes fullkomliga
likhet med Kristus i den tillkommande
herr-ligheten (v. 18). JemfÖr 1 Joh. 3: 2, 2
Kor. 3: 18, Fil. 3: 21, 1 Kor. 15: 49.
Märk, huru förutbestämmelsen grundar sig
på förutvetande. Förutbestämmelsen har
enligt Ef. 1: 4, 3: 11 skett före verldens
grundläggning.
f att han, »den enfödde sonen», skall
framstå såsom den förstfödde, den öfver
alla de öfriga upphöjde (Kol. 1: 18) bland
många bröder. Med dessa bröder menas
alla de menniskor, som genom honom, den
väsentlige gudssonen, blifvit upptagna,
adopterade till Guds barn (se anm. till v. 15)
samt såsom sådana äfven blifvit
medarf-vingar med honom till Guds herrlighet
(v. 17).
30. Men dem som han har
förutbestämt, dem har han också
kallat,* och dem som ha-n har kallat,
dem har han ock rättfärdigat,**
men dem som han har rättfärdigat,
dem har han ock förherrligat. f
♦ På grund af förutvetandet följer
för-utbestämmelsen, på grund af förutbestäm-
melsen följer kallelsen. Med Tcdllélsen
menas här icke (såsom t. ex. Matt. 22:
14 m. fl. ställen i evangelium) den till
alla utgående inbjudningen att omvända
sig och tro på Kristus till frälsning,
hvil-ken inbjudning menniskan kan motstå eller
antaga. Utan i Pauli språkbruk menas
öfverallt med kallelsen det nådeverk, som
består deri, att Gud genom sin kallande
nåd drager menniskan till sig. I denna
mening inbegriper kallelsen äfven
omvändelsen. Se kap. 9: 24,. 1 Kor. 1: 9, 24,
7: 16, 17, 18, 20, 21, 22, Gal. 1: 6, 5:
13, Ef. 4: 4, Kol. 3: 15 m. fl. st.
** Han har förlåtit dem alla deras
synder samt omskapat dem till rättfärdiga och
heliga menniskor. Se anm. till kap. 4:2 5.
t Förherrligandet är något
tillkommande. Men det är vanligt, att skriften
framställer det tillkommande, såsom vore det
redan fullbordadt, när hon vill framhålla
det såsom alldeles afgjordt och bestämdt.
Se v. 10 och anm. till Joh. 3: 18
(jem-för Rom. 5: 16, 19). Mycket vanligt är
det derför, att de gammaltestamentliga
profetiorna tala om tillkommande ting såsom
om redan fullbordade händelser. Se t. ex.
Es. 53. Det samma är förhållandet med
profetiorna i Uppenbarelseboken. — Om
Pauli nådeordning se anm. till kap. 9: 24.
31. Hvad skola vi alltså säga
till detta? Om Gud är för oss,
Il vem är då mot oss?*
Ps. 56: 12. 118: 6.
* Paulus vill naturligtvis icke förneka,
att de troende hafva motståndare. Men
han uttalar här den triumferande
vissheten, att inga fiender skola kunna skada dem.
32. Han, som icke har
skonatsin egen son, ntan gifvit
honom iit för oss alla, huru skall
han icke ock skänka oss allt**
med honom?
Joh. 3: 16. Rom. 4: 25. 5: 6, 9.
* Ordet »skona» kan antingen beteckna
en motsats mot att slå, straffa, misshandla
(t. ex. »Han skonade honom icke utan
slog honom»). Se t. ex. Rom. 11; 21, 2
Petr. 2: 4, 2 Kor. 13: 2, Ap. G. 20: 29.
Eller ock kan det, såsom här, uttrycka en
motsats mot att utgifva. I senare fallet
är skona detsamma som spara: »Han
sparade honom icke utan gaf honom ut.»
JemfÖr 1 Mos. 22: 12.
— 54 __
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
