Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 9: 5—8.
Pauli bref till romarena.
* Abraham, Isak och Jakob. Jemför
2 Mos. 3: 13, 15, 4: 6, Ap. G. 3: 13,
7: 32.
** Paulus sätter detta med eftertryck
sist, emedan det är det högsta.
t Ordagrant: till tidsåldrarna (se anm.
till Matt. 25: 4 6). Hrad vi i
tilläggsanmärkningen i slutet af kap. 8 sagt, gäller
äfven här. Allt efter satsernas olika
indelning genom skiljetecken, kan man läsa
apostelens ord olika. Såsom vi med många
tolkare återgifvit dem, äro orden: »Han som
är Gud öfver allt o. s. v.» att anse såsom
en lofsång till Gud, den himmelske fadern,
för allt, hvad godt han benådat Israel
med. När Paulus tänker på alla Israels
företräden, så känner han å ena sidan en
outsäglig smärta öfver Israels närvarande
förkastelse. Men å andra sidan kan han
icke annat än utbrista i Guds lof. Jemför
kap. 1:25, 2 Kor. 11:31, Gal. 1: 5, 1 Tim.
1: 17. Andra bibeltolkare deremot, och
bland dem nästan samtliga de äldsta
kyrkofäderna, läsa orden sålunda: frän hvilJca
Kristus är efter Izötb, hvilken är Gud
öfver älUiyig, välsignad i evighet. Då blir
det Kristus, som af apostelen kallas för
Gud öfver allting, och till hvilken lofsägelsen
är riktad. Enligt denna uppfattning skulle
apostelen här först framhålla Kristi
mensk-liga natur, såsom härstammande från
fäderna, samt omedelbart derpå hans
gud-domliga natur (se anm. till Joh. 1: i, is).
Att för öfrigt liknande lofsägelser, som
egnas Gud, äfven egnas Kristus, synes af
2 Tim. 4: 18, 2 Petr. 3: 18, Ebr. 13: 21,
Upp. 1: 6, 5: 12 följ. Ändtligen kunna
orden äfven läsas så här: frän hviTka
Kristus är efter Iwtty han som är öfver
allting. Gud vare välsignad i evighet!
Enligt denna öfversättning skulle Paulus först
säga, att Kristus är herre öfver allt, och
sedan utbrista i lof till den himmelske
fadern. Denna sista uppfattning synes icke
alls sannolik. Att deremot bestämdt
af-göra mellan de två andra, är omöjligt,
ehuru vi hålla före, att den i texten
åter-gifna uppfattningen är den riktiga. — Om
betydelsen af ordet välsigna se anm. till
Matt. 25: 34. Om ordet amen se anm.
till Joh. 1: 51.
6. Men icke så, att* Guds
ord** har blifvit om intet,*** tj
icke äro alla de Israel, f som
äro från Israel,ff
4 Mos. 23: 19. Rom. 3: 3. Joh. 8: 39.
» Detta är dock icke så att förstå,
som skulle o. s. v. Paulus vill här före-
bygga en möjlig missuppfattning af sina
närmast föregående ord,
** d. v. s. det ord, som Gud talat till
Israel om den eviga frälsningen.
*** Ordagrant: fallit bort, d. ä. förlorat
sin giltighet.
f de äro icke israeliter i sann mening.
Jemför kap. 2: 28 f., Gal. 4: 21 följ., 6: 16.
Löftet till Israel såsom folk står nog fast,
och det skall visserligen gå i fullbordan
(kap. 11). Men många, som härstamma
från Israel, höra icke till det Israel, som
löftet gäller. På många ställen i gamla
testamentet förklarar nämligen Gud
uttryckligt, att de åt fäderna gifna löftena skola
gå i uppfyllelse på deras efterkommande
endast under den förutsättning, att de å
sin sida hålla förbundet och sålunda vandra
i fädernas fotspår. Se t. ex. 2 Mos. 19: 6,
3 Mos, 26: 14 följ.. Ps. 25: 10, 103: 17 f.
ff d. v. s. som lekamligen härstamma
från patriarken Jakob.
7. icke heller äro de alla barn,*
derför att de äro Abrahams säd,**
utan: I Isak skall säd kallas åt
Ebr. 11: 18.
* Abrahams barn i sann mening.
Vo-ren I Abrahams barn, så gj orden I
Abrahams gerningar, sade Jesus (Joh. 8: 39).
** d. v. s. derför att de lekamligen
härstamma från Abraham.
t Så lyder löftet i 1 Mos. 21: 12. Icke
Abrahams lekamliga barn i allmänhet
utgjorde den Abrahams säd, som löftet
åsyftade. Ty då skulle äfven Ismael, som ju
också var son af Abraham, hafva räknats
till Abrahams säd, hvilket dock icke skedde.
Endast i Isak hade Abraham den son,
som skulle kallas Abrahams säd, — På
det af Paulus här anförda bibelstället
menas med säden det folk, som skulle
härstamma från Isak. Men Paulus använder
det såsom syftande på Isak sjelf, som var
den förste af Abrahams säd.
8. det är: (de som äro) köttets
barn, icke äro dessa Guds barn,
utan löftets barn räknas till säd.*
* Med uttrycket »köttets barn» syftar
Paulus på Ismael, emedan denne rätt och
slätt genom naturlig aflelse härstammade
från Abraham. Isak deremot var »löftets
barn», emedan hans födelse var
fullbordan af ett guddomligt löfte. Jemför Gal.
4: 2 3. »Löftets kraft födde det barnet»,
säger Krysostomus. Den uti 1 Mos. 21:
12 uttalade förkasteisen af Ismael och ut-
— 68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
