Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 12: 20 —13: 5.
Somliga bibeltolkare fatta det i betydelsen
»uppväcka» (hvilken betydelse det ock ofta
har) och mena, att Paulus velat säga, att
Gud låtit Farao uppkomma för att visa
sin makt på honom. Men att hos
aposte-len antaga en sådan afvikelse från det
anförda bibelställets egentliga mening, är
alldeles onödigt. Det gammaltestamentliga
uttrycket: »jag har gjort dig stående», och
Pauli öfversättning: »jag har rest dig upp»,
gå i anseende till meningen på ett ut.
t genom mina domar öfver dig.
tf mitt namns herrlighet, att jag är den
sanne, allsmäktige Guden.
fff Grundtextens ord kunna äfven
betyda: i hela landet. Men att de böra
fattas i betydelsen: på hela jorden, synes
af 2 Mos. 15: 12 följ., der Moses skildrar
det väldiga intryck, som Guds dom öfver
Farao hade gjort på de omkringboende
folken. — Det ord, som vi öfversatt med
»förkunnas», betyder egentligen
»genomför-kunnas» (om sådant kunde sägas på
svenska). Att »genomförkunna» är att
allestädes förkunna. Jemför Matt. 3: 12 och
anm. dertill.
18. Alltså förbarmar han sig
således öfver, hvem han vill, men
hvem han vill, förhärdar han.*
* Allt beror på hans egen heliga vilja,
icke på mensklig förtjenst eller värdighet.
Men från hans vilja är allt godtycke
uteslutet. Att han förbarmar sig öfver den,
som böjer sig för honom, men deremot
förhärdar den, som trotsar honom, det har
sin grund deri, att hans väsen är sådant,
och hans vilja är i öfverensstämmelse med
hans väsen. Paulus använder sedan i kap.
11 denna sats på Israels förhärdelse (kap.
11: 7), som dock var tillfällig och skulle
hafva en öfvergång (kap. 11: 2 5 f.),
hvil-ket visar, att han med sina starka ord
alls icke vill lära en ovilkorlig förkastelse
till evig fördömelse. I v. 30 följ.
förklarar han sig ock tydligen derom. — Att
Paulus begagnar ordet »förhärda», det gör
han med afseende på Faraos historia, der
det står, att Gud förhärdade Farao (se 2
Mos. 4: 21, 7: 3, 9: 12 m. fl. st.).
19. Du skall alltså säga till
mig: Hvarför förebrår han då
ännu? Ty hvem står emot hans
vilja?*
* »Vill han förhärda oss, hvem kan då
hindra det? Men då är det ej vår skuld»
— sådan är den invändning, som Paulus
väntar sig. Att apostelen säger: »Hvem
står emot hans vilja?» det är så mycket
sagdt som: »Hvem kan hindra honom att
genomdrifva sin vilja?» Se anm. till kap.
8: 31.
20. Ja väl, o menniska, hvem
är du,* som är gensvarig** mot
Gud?t Icke skall väl lerkärilet
säga till den, som format det:
Hvarför har du gjort mig på
detta sätt?tt
* Det ligger starkt eftertryck på
ordet du.
** Se samma ord i Luk. 14: 6.
t 1 stället för att strax lösa den
svå-righet, som ligger i den framstälda
frågan, afshär Paulus henne till en början
genom att framhålla, huru obehörigt det
är, att det skapade reser sig upp emot
skaparen för att tvista med honom.
-f Se Es. 45: 9.
21. Eller har icke
krukmakaren makt öfver leran, till att af
samma massa göra det ena kärilet
till ära,* men det andra till
vanära?**
2 Tim. 2: 20.
* d. v. s. till användning för sådant
ändamål, som tjenar kärilet till ära. Detta
sker t. ex., om han förfärdigar kärilet till
gudstjenstligt bruk.
** d. v. s. till användning för sådant
ändamål, som tjenar kärilet till vanära.
Detta sker t. ex., om han förfärdigar
kärilet för upptagande af orenlighet.
Apostelen vill säga: Samma frihet som
krukmakaren har att af leran göra käril, för hvad
ändamål han vill, samma frihet har Gud
att öfver alla sina skapade varelser
bestämma, hvad de skola vara till. Om han
bestämmer, att Isak och icke Ismael skall
vara Abrahams säd och löftets arfvinge,
om han bestämmer, att Esau skall vara
träl åt Jakob, om han bestämmer, att
Farao ännu skall lefva, på det han på
honom må bevisa sin makt o. s. v., då har
ingen varelse någon rättighet att tadla
honom derför. — När Paulus på detta sätt
framhåller Guds oinskränkta makt öfver
allt skapadt, så gör han det naturligtvis,
såsom vi ock förut framhållit, under den
vissa förutsättningen, att hos Gud icke
finnes något godtyckligt eller annars
syndigt. Ty funnes hos honom något sådant,
då skulle utan tvifvel de skapade
varelserna vara berättigade att ställa honom
— 61 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
