- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
69

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 10 Kapitlet - 11 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli bref till romarena. Kap. 12: 20 —13: 5.

* Det var djerft af Esaias att tala så
inför ett folk, som var så stolt öfver sina
företräden, som Israel var.

** Orden stå i Es. 65: i. Paulus fattar
dem såsom en profetia om hedningarnas
omvändelse.

t Att fråga Gud är att af Gud begära
upplysning om hans tankar och vilja. Så
hade hedningarna aldrig frågat honom.
Och likväl: när Gud för dem
uppenbarade sina tankar genom evangelium, så
fattade och lydde de det. Huru är det
då tänkbart, att icke Israel skulle hafva
förstått evangelii predikan? Omöjligt.
Deras otro hade en helt annan grund än
bristande förstånd.

21. Men med af seende på
Israel säger han: * Hela dagen liar
jag sträckt ut mina händer till
ett olydigt och motsägande folk.

* d. v. s. Esaias. Orden ståiEs. 65: 2.
I dessa ord har man förklaringen till
judarnas otro: De äro ett olydigt folk. Märk,
huru otron framhålles såsom en olydnad,
och huru dermed allt tal om en ovilkorlig
utkorelse göres om intet. Se anm. till
kap. 11: 3 2. Äfven må märkas, hur här
och i föregående verser profeten och Moses
sägas tala det, som Gud förkunnar genom
dem. Om Israels olydnad se isynnerhet
Neh. 9: 16 följ.

11 Kapitlet.

Israels förhärdelse (v. 1-10). Vid
hedningarnas omvändelse afser Gud äfven judarnas
frälsning (v. 11—16). Israels återupptagande är
möjligt (v. 17—24). Israel skall en gång åter
upptagas (v. 25—36).

F. 4 — 12 aftonsång&text tjuguförsta sönd. e. tref. I.

43—24 aftonsångstext tjuguandra sönd. e. tref. I.

2S—3 6 aftonsångstext tjugutredje sönd. e. tref. I.

35—36 eputeltext trefaldighetssöndag.

rag säger alltså: icke har väl
V Gud stött bort sitt folk?*
Bort det!** Tj äfven jag är en
israelit,*** af Abrahams säd, af
Benjamins stam.f

5 Mos. 4: 31. Ps. 94: 14.’ 1 Sam.
12: 22. Fil. 8: ö.

* Israels folk kallas, trots sin olydnad,
fc5r Guds folk, emedan Gud har utvalt det
till sin egendom.

** Af Pauli tal i det föregående kunde
man få den föreställningen, att han velat
säga, att Gud förkastat Israel. Denna
missuppfattning afvisar han här.

Jag sjelf står alltså som ett lefvande
bevis på, att Gud icke har förkastat sitt
folk.

t Benjamins och Juda stammar utgjorde
den israelitiska nationens kärna efter
återkomsten från den babyloniska
fångenskapen (Esr. 4: i, 10: 9).

2. Gud har icke stött bort sitt
folk, som han förutvetat.* Eller
veten I icke, hvad skriften säger
om Elias,** huru han träder fram
för Gud mot Israel?**^

* Jemför kap. 8: 29. Innan Gud utvalde
Abraham, hade han förutvetat, att hans
efterkommande skulle framför alla andra
folk vara lämpliga till ett egendomsfolk åt
honom. Och lika omöjligt som det är, att
Gud i detta sitt förutvetande tagit miste,
lika omöjligt är det att tänka, att han nu
skulle hafva förkastat sitt folk. —
Somliga bibeltolkare fatta apostelens mening
på följande sätt: Gud visste på förhand,
att Israel skulle blifva ett ohÖrsamt folk.
Om han det oaktadt utkorade det, så är
klart, att han icke nu kan hafva förkastat
det för den skull, att ohörsamheten trädt
fram i dagen.

** Ordagrant: i Elias, d. v. s. på det
ställe, som handlar om Elias.

*** d. v. s. anklagande Israel.

3. Herre,* dina profeter hafva
de** dödat, dina offeraltaren
hafva de brutit ned,f och jag har
blifvit lemnad ensam qvar, ff och
de söka efter min själ.fff

* Apostelen anför här 1 Kon. 19: 10,
14 fritt efter de sjuttio uttolkarenas
grekiska öfversättning af gamla testamentet.

** d. v. s. israeliterna under Akab och
Jesabel.

t Med offeraltarena menar Elias
sannolikt altaren, som voro byggda på höjder
här och der i landet till den rätte Gudens
dyrkan. Genom lagen (se 3 Mos. 17: 8 f.,
5 Mos. 12: 13 f.) var det visserligen
förbjudet att offra annorstädes än i
Jerusalem. Men att altaren åt den rätte Guden
likväl vid denna tid funnos på flere ställen
i landet, synes af Elias ord. Det berodde
sannolikt derpå, att de fromma, som
funnos inom Israels rike, varit af sina
af-gudiska och tyranniska konungar
förhindrade att fara till Jerusalem. De hafva
derför, nödda och tvungna, byggt de här
nämda altarena. Då Elias kallar dem
herrens altaren och klagar öfver, att de

— 69 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 11:50:17 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/wald1894/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free