Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 12: 20 —13: 5.
att icke höra*** intill den dag,
som i dag är.f
Es. 6: 9 f.
• Paulus åsyftar här 5 Mos. 29: 4 samt
Es. 29: 10, som han återgifver fritt enligt
de sjuttio uttolkarenas öfversättning.
Orden handla egentligen om Israels
förstockelse på Mose och Esaias tider, men
anföras af apostelen såsom en profetia om
dess förstockelse mot evangelium.
** d. v. s. en bedöfvande ande (se anm.
till kap. 1: 2 6). Att Gud gifvit dem en
sådan ande, derom se Joh. 12: 4 0 och
anm. dertill.
Grundtextens uttryck kan fattas
antingen så, att Gud gifvit dem ögon, på
det de icke må se, och öron, på det de
icke må höra, eller ock så, att Gud gifvit
dem ögon, som äro odugliga att se, och
öron, som äro odugliga att höra.
t Detta tillstånd hade oafbrutet fortgått
intill Pauli tid. Och det fortgår ännu.
Men att det icke skall alltid förblifva,
derom se v. 25.
9. Och David säger:* Må
deras bord varda till en snara**
och till en jagt*** och till ett
gillerf och till en vedergällning
åt dem.ff
* Paulus anför här Ps. 69: 2 3 f., som
han åt-ergifver fritt.
Må deras bord, der de nu söka sin
njutning, förvandlas till ett förderf för dem.
Detta kan betyda: Må förderf komma
öf-ver dem, der de sitta och njuta vid sitt
rikt försedda bord. Jemför historien om
den rike mannen i Luk. 16: 19 följ., hvars
bord blef honom en sådan der
förderf-bringande snara. Men det är icke
omöjligt, att apostelen använder Davids ord i
en andlig betydelse. Han ville då säga:
Må den egeurättfärdighet, som utgör deras
bord, d. v. s. deras njutning och fröjd,
förvandlas till deras förderf.
*** Såsom jagten blir villebrådet till
undergång, sä må deras bord blifva deras
förderf.
f Om betydelsen af grundtextens ord
se anm. till Luk. 17: i.
tf Märk, huru apostelen ser en Guds
vedergällning deri, att just det, som de
söka sin lust uti, blir till deras förderf.
Hvad han menar för ett förderf,
framställer han i nästa vers.
10. Må deras ögon förmörkas,
på det de icke må se,* och böj
ihop deras rygg alltid.**
* Den andliga förblindelsen och
oförmågan att se den evangeliska sanningen
är just en Guds dom öfver dem till straff
för deras fiendskap.
** Att böja ihop någons rygg under
ett tungt ok är att hålla honom i hård
träldom. Apostelen menar här judarnas
träldom under synden och lagen i motsats
emot den Guds barns herrliga frihet, som
skulle hafva blifvit deras lott, om de velat
taga emot evangelium. I denna träldom
ser han en Guds vedergällning för deras
olydnad mot evangelium.
11. Jag säger alltså:^ icke
hafva de** väl stött emot,*** på
det de skulle falla Pf Bort det I
Men genom deras öfverträdelseff
(har) frälsningen (kommit) till
hedningarna fff för att egga dem
sjelfva till nit.f*
* Hvad apostelen i det föregående sagt
om, huru Gud förhärdat Israel, det tarfvar
en närmare förklaring. Annars kunde det
se ut, som menade han, att Gud ville
judarnas eviga förderf. Denna förklaring
gifver apostelen nu, i det han visar, att
Gud alls icke vill judarnas förderf utan
till och med vid deras förhärdande har
för afsigt att frälsa dem.
judafolket i det stora hela.
*** stött sig på Kristus. Se kap. 9:
32 f.
f och blifva liggande i evig fördömelse.
Icke kan väl sådant hafva varit Guds
afsigt, då han för deras otro straffat dem
med att förblinda och förhärda dem? Bort
det!
tt Märk, huru Paulus här framställer
det såsom en öfverträdelse och såsom
deras egen skuld, att de stött sig på Kristus.
Det berodde således alls icke på något
Guds beslut.
ttt När judarna i otro förkastade
evangelium och sålunda stötte ifrån sig den
frälsning, som erbjöds dem, då vände
apostlarna sig till hedningarna. Se Matt. 22:
8 f., Ap. G. 13:46, 28:28. Sålunda vardt
judarnas otrossynd en anledning dertill, att
frälsningens evangelium kom till
hedningarna. Detta ingick äfven i Guds plan,
när han förhärdade dem. Der med vill
apostelen naturligtvis icke hafva sagt, att
frälsningen icke skulle hafva kommit till
— 71 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
