Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 13: 6—9.
Pauli bref till romarena.
6. Ty för den skull* betalen
I äfven skatter; ty de** äro Guds
tjenare,*** ständigt verksamma för
just detta, t
» till följd af denna öfverhetens
ställning.
** öfverhetspersonerna.
*** Det ord, som apostelen här begagnar,
betecknar egentligen en person, som har
en allmän tjenst: en statstjenst eller en
presttjenst. I nya testamentet förekommer
det om Kristus såsom öfversteprest (Ebr.
8: 2), om Paulus såsom förrättande
presttjenst (Rom. 15: le), om änglarna såsom
Guds tjenare (Ebr. 1: 7). Högst sannolikt
har Paulus särskildt valt detta ord här.
8edan han kallat öfverheten Guds
tje-narinna, har han velat ännu starkare
framhålla hennes tjenst såsom en helig
offer-tjenst, samt derigenom lära de troende att
betrakta öfverhetspersonerna såsom Guds
prester på det borgerliga området. —
Somliga bibeltolkare anse dock, att det endast
är med afseendé på deras oifentliga
em-hete, som apostelen framställer dem såsom
Guds embetsmän.
t icke blott tillfälligt utan ständigt
verksamma för just denna gudstjenst, som
består uti att befordra det goda och hämma
det onda samt sålunda uppehålla yttre
ordning och rättfÄrdighet till det
allmännas väl.
7. Betalen edra skulder åt
alla:* skatt** åt den, som (I ären
skyldiga) skatt, tull*** åt den,
som (I ären skyldiga) tull,
fruktan f åt den, som (I ären
skyldiga) fruktan, ärebevisningff åt
den, som (I ären skyldiga)
äre-bevisning.
Matt. 22: 21.
• Menniskans pligter framställas här
såsom skulder, som hon har att betala. —
För öfrigt må märkas, att denna vers kan
antingen betraktas såsom begynnande en
ny afdelning eller ock såsom afslutande
den förra. I förra fallet handlar den om
menniskans pligter i allmänhet både mot
öfverhet och mot andra, i senare fallet
handlar den endast om pligterna mot
öfverheten. Orden »åt alla» tyckas göra den
förra uppfattningen sannolikare.
Det ord, som apostelen här använder,
betecknar skatt, som är lagd på person
och egendom (mantalspenningar och
grundskatt). Se anm. till Luk. 20: 22.
Med tull menas skatt, som erlägges
för varor, hvilka utgöra föremål för
tfan-del. Jemför anm. till Luk. 19: 2, Matt.
17: 25.
t Det tillhör undersåtar att frukta
öfverheten, tjenare att frukta sina
husbönder, barn att frukta sina föräldrar. Att
frukta dem är att vara rädd för att bryta
dem emot och derigenom ådraga sig deras
misshag.
ft Ordagrant: ära. Se kap. 12: 10.
Jemför Joh. 4: 44, Ap. G. 28: 10.— Om
denna vers endast handlar om förhållandet
till öfverheten, så menar apostelen med
orden fruktan och ärebevisning den
fruktan och hedersbevisning, som man är
skyldig öfverheten.
8. Våren ingen något skyldiga*
utom att älska hvarandra,** ty
den, som älskar den andre, har
fullbordat lag.f
Matt. 22: 3 7 följ. Gal. 5: 14.
* Fullgören edra skyldigheter mot alla,
så att ingen har något vidare att fordra
af eder i den vägen.
Pligten att älska står alltid qvar som
en skuld. Denna pligt är ingen enstaka
skyldighet, som man kan »göra bort».
f den som älskar den andre, han har
i förhållande till denne uppfylt allt, hvad
någon lag kan fordra. Denna kärlekens
höga betydelse anför apostelen såsom grund
for sin uppmaning att alltid älska. —
Somliga bibeltolkare uppfatta ordet »lag»
såsom betecknande den mosaiska lagen. Men
när apostelen säger lag (och icke lagen\
så innefattar han deri allt, hvad lag heter,
och således äfven den mosaiska. Jemför
kap. 2: 12, 8: 20, 4: 13 m. fl.
9. Ty detta: du skall icke göra
hor, du skall icke dräpa, du skall
icke stjäla,* du skall icke begära,
och om (det fins) något annat
bud, det sammanfattas i detta
ordet, i detta: du skall älska din
nästa såsom dig sjelf.**
2 Mos. 20: 13 följ. 3 Mos. 19: 18.
Gal. 5: 14. Jak. 2: 8.
• Här finnes i somliga handskrifter
till-lagdt: »du skall icke bära falskt
vittnesbörd». Detta tillägg saknas dock i de äldsta
och bästa handskrifterna.
** Se anm. till Matt. 22: 89.
84 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
