Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 14: 2 3.
i den tanken, att det är orätt, så gör han
synd. Hans gerning är nämligen en yttring
af olydnad. För öfrigt är klart, att denna
text ej får användas till försvar för
öfver-flöd och fråsseri i mat och dryck. Här
är ej fråga om fråsseri utan om bruket
af olika slags mat. Öfverflöd och fråsseri
är alltid synd.
t Paulus talar här om den troende.
Hela hans lif skall regeras af tron på
Kristus. Hvad som icke går af denna tro,
är synd, äfven det som han till äfventyrs,
förledd af andra mer frigjordas exempel,
gör utöfver det trosmått, som han sjelf
har.
Tilläggsanmäricning till v, 5.
När apostelen gillar deras förhållande,
som icke akta den ena dagen heligare än
den andra utan hålla hvarje dag lika, så
hafva många tänkt, att hans ord endast
kunna tillämpas på de judiska sabbaterna
men icke på den kristna söndagen. Från
de judiska sabbatslagarna äro vi fria, mena
de, men sjelfva sabbatsbudet är dermed
icke upphäfdt utan gäller fortfarande,
fastän det gäller en annan dag, nämligen
söndagen.
Häremot äro hufvudsakligen tre
anmärkningar att göra:
1:0. Bibelns bud om sabbaten gäller
lördagen.
2:0. Kristus och hans apostlar hafva
iakttagit lördagen såsom sabbat.
3:o. I nya testamentet finnes intet bud
om söndagens helighållande såsom sabbat.
Hvad nu först angår bibelns bud om
sabbaten, sä är klart och ovedersägligt, att
det handlar om lördagen och Ican iche
tillämpas pä nägon annan dag. Det
står icke, att man skall håila hvar sjunde
dag utan den sjunde dagen helig. Men den
sjunde dagen är lördagen och icke
söndagen. Hvarje försök att bortförklara detta
förhållande är och förblir ett fåfängt
sofisteri. Om jag säger till mitt barn: »Det
och det skall du göra hvarje lördag», då
blir det olydnad, om barnet tänker: »Jag
vill göra det hvarje söndag.» Så länge
han, som gifvit budet, icke ändrat eller
upphäft det, skall man iakttaga det efter
ordalydelsen.
Det är derför ock, hvad den andra
punkten angår, alldeles ovedersägligt, att Kristus
och apostlarna iakttagit sabbatsbudet,
såsom det lyder. De hafva hållit den sjunde
dagen helig. Både evangelierna och
apostla-gerningarna visa det så tydligt, att ingen
någonsin tänkt på att förneka det. Öfver-
allt, der det i nya testamentet talas om
sabbaten såsom en viss dag, menas
lördagen, aldrig någon annan dag, derestdet
icke är fråga om någon särskild stor
högtidsdag, som enligt Mose lag skulle firas
såsom sabbat, äfven om den inföll på en
annan veckodag än lördag.
Komma vi slutligen till tredje punkten,
så är lika uppenbart, att i nya testamentet
intet bud finnes om söndagens helighållande
såsom sabbat. Att söndagen i Upp. 1: lo
kallas »herrens dag», det bevisar på intet
sätt, att apostlarna hafva betraktat den
såsom sabbat, än mindre att de på
densamma öfverflyttat det mosaiska
sabbatsbudet. Att de äldsta kristna plägat hålla
gudstjenstsammankomster på söndagen,
synes nog antagligt af Ap. G. 20: 7. Meo
bevisas kan det icke. Och om det än
kunde bevisas, så följer deraf alls icke,
att denna deras sed skall af oss anses
såsom något Guds bud. Det är en stor
villfarelse att anse hvarje i nya
testamentet förekommande antydan om en
urJcrist-lig sed, såsom vore den ett apostolisM
hud. Denna villfarelse har åstadkommit
otroligt mycket ondt i Guds församling
samt vållat högst förderfliga strider. Men
icke blott det. Härtill kommer, att den
nämda urkristliga seden (om det verkligen
varit sed) alldeles icke bevisar, att de
kristna hållit söndagen såsom någon
sabbat. Att hålla gudstjenstsammankomster
på en viss dag är ännu långt ifrån
detsamma som att hålla den dagen såsom
sabbat. Aldra minst lärer man kunna med
Ap. G. 20: 7 bevisa, att de äldsta kristna
på söndagen tillämpat det mosaiska
sabbatsbudet.
Det har derför inom den kristna
kyrkan tid efter annan uppstått partier, s. k.
sabbatarier eller sabbatister, som med
blicken på dessa förhållanden yrkat, att man
skulle ställa sig Guds bud till efterrättelse
samt såsom sabbat hålla lördagen och icke
söndagen, om hvilken dag Gud ingenting
har befalt.
Att detta likväl är en villfarelse, det
visas först och främst af Pauli ord här i
Rom. 14: 6, der han gillar deras
åskådningssätt, som hålla hvarje dag lika. Om
samma sak säger han ock i Gal. 4: 9 f.:
Men nu, sedan I hafven lärt känna Gud,
men ännu mer hafven blifvit kända af Gud,
huru kunnen I åter vända om till de svaga
och torftiga barnalärorna, under hvilka I
åter på nytt viljen varda trälar? I tagen
i akt dagar och månader och tider och
år. — I Kol. 2: 16 säger han
sammalunda : Ingen döme eder i mat eller dryck
— 91 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
