Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12: 14—20.
Pauli bref till rom arena.
eller i afseende på högtid eller nymänad
eller sabbater. Sådaua ord äro alldeles
otvetydiga. Och att saken syntes
aposte-len mycket allvarlig, visar han, då han i
sammanhang ■ dermed säger: Jag fruktar
för eder, att jag måhända har arbetat
för-gäfves på eder (Gal. 4: ii).
Men hvari ligger då egentligen
villfarelsen?
Jo deri, att man vill göra den
mosaiska lagen bindande för de kristna tvärt
i strid mot apostelen Pauli lära om de
troendes frihet från lagen. Alldeles riktigt
anmärker Luther, att om Mose lag gälde
för oss, så skulle vi vara pligtiga att hålla
lördagen såsom sabbat. Men der sitter
det: Den mosaiska lagen gäller icke för
oss. Vi äro under en högre och
fullkomligare lag, nämligen Kristi lag, d. v. s.
den kristna sedeläran, såsom den är
fram-stäld i nya testamentet. Men den kristna
sedeläran vet icke af något sabbatsbud,
likasom hon icke heller vet af en hel
mängd andra mosaiska stadgar.
Nu säger man: »H var för hafva då
Kristus och apostlarna sjelfva iakttagit
sabbatsbudet?» Jo, det hafva de gjort af
alldeles samma anledning, som de äfven i
alla andra delar iakttagit Mose lag. De
hafva äfven hållit de mosaiska stadgarna
om högtider, om tvagningar o. s. v. Men deri
ligger alls intet bud för oss att Hålla
samma stadgar. Man kan af nya testamentet
se, att det var så långt ifrån, att
apostlarna skulle hafva pålagt de troende
hedningarna att hålla Mose lag, att de
tvärtom uttryckligen uttalade sig deremot. Läs
derom Ap. G. 15. Detta kapitel har i
allmänhet ansetts handla endast om de
troende hedningarnas pligt att låta omskära
sig. Men sådant är en alldeles oriktig
uppfattning. Såsom v. 5 visar, handlar
det om deras pligt att hälla Mose lag i
allmänhet. Och resultatet af apostlarnas
öfverläggning vardt, att man icke skulle
lägga på dem detta ok (v. 10).
Nu säger man åter: »Men de omvända
hedningarnas frihet från Mose lag kunde
väl icke gälla annat än den ceremonialiska
lagen. S^edebuden voro de väl tvungna
att hålla, och till sedebuden hör
sabbatsbudet.» Derpå svaras: Nya testamentet
gör aldrig någon sådan skilnad mellan
sedelagen och ceremoniallagen. Mose lag var
i sim, helhet Guds lag, och när det i nya
testamentet talas om Mose lag, så menas
icke en del deraf utan hela lagen. Vi äro
fria från hela den mosaiska lagen. Den
lag, som gäller för oss, är, såsom vi ofvan
sagt, den kristna sedeläran, hvilken är
vida fullkomligare än den mosaiska lagen.
Om denna sak se anm. till Matt. 5: 17.
För oss ställer sig frågan alltså sålunda:
»Befaller Gud i den kristna sedeläran,
sådan vi hafva henne i nya testamentet,
att de kristna skola hålla sabbaten ?«
Och svaret blir nej. Tvärtom bekämpar
apostelen Paulus sådana villolärare, som
sade, att de kristna skulle hålla sabbaten
(Gal. 4: 10, Kol. 2: le). Alla
sabbatister-nas försök att borttolka apostelens ord äro
idel vanmakt. Men befaller då nya
testamentet något derom, att vi skola hålla
söndagen såsom sabbat? Nej, aldrig på
ett enda ställe. Alla försök att bevisa
något sådant äro fullkomligt ändamålslösa.
Men huru kommer det då till, att vi ändå
hålla söndagen helig? Svar: det är en
gammal god, kyrklig sed och ingenting
annat. Att hafva en tidvis återkommande
hvilodag är ett behof för menniskans så
väl kroppsliga som andliga välbefinnande.
Och att söndagen blifvit dertill utsedd,
det har sin grund och rot i den stora
betydelse, som Kristi uppståndelses dag
alltid haft för den kristna församlingen, och
som gjort, att den redan af de äldsta
kristna betraktats såsom en särskildt helig
dag, utan att de derför ansett, att den
hade något att skaSa med det mosaiska
sabbatsbudet.
Nu torde då någon utropa: »Alltså är
det alldeles obibliskt, att vi hålla
söndagen; om så är, må vi då låta
söndags-firandet fara såsom alla andra
mennisko-funder I» Derpå svaras: Det är obibliskt
att tillämpa det mosaiska sabbatsbudet pä
söndagen. Men att iakttaga en god,
kristlig sedvänja, det är ingalunda obibliskt,
äfven om denna sedvänja icke stödjer sig
på ett Guds bud. Att besöka
gudstjen-sten i synagogorna, var ej i Guds lag
be-faldt. Men ändock ansåg frälsaren det
icke obibliskt att iakttaga denna sedvänja.
Den som menar, att det är obibliskt att
göra något, som icke i bibeln är befaldt,
han måste låta söndagsfirandet fara. Men
den som förstår den evangeliska friheten
och derför vet, att det är bibliskt att göra
och iakttaga, hvad som kan vara för kropp
och själ helsosamt, han tackar Gud för,
att vi hafva en sådan hvilo- och
veder-qvickelsedag, som söndagen är. Och för
honom blir det vigtigt både att göra sig
sjelf denna dag till godo och att så mycket
som möjligt undvika att störa dess hvila
för andra. Och från den synpunkten blir
det alltid för den troende vigtigt att hålla
söndagen helig. Att icke göra det, blir
för honom en synd. Ty att bryta en god
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
