- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
114

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 1 Kapitlet - 2 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.

Kristus är uppståndelsen och lifvet, d. v. s.
han är den, som uppväcker döda och gör
dem lefvande, likaså att Gud är den
troendes frid, kraft, salighet o. s. v., hviJket
betyder, att han är den, som gifver dem
och verkar i dem frid, kraft, salighet. Se
anm. till Joh. 11: 2 5. — »Rättfärdighet
och helighet och återlösning» sammanfattas
af apostelen till ett, motsvarande begreppet
frälsning (v. 21). Och apostelen vill säga,
att Kristus är gjord åt oss af Gud till
vishet och frälsning. Frälsningen åter
innefattar a) rättfärdiggörelse från synd, som
består dels deri, att synderna förlåtas, dels deri
att menniskan får ett nytt, rättfärdigt sinne;
se anm. till Rom. 4: 25; — b)
lieliggö-relse, som består deri, att den troendes hela
inre och yttre lif omskapas till Guds
likhet; jemför Rom. 6: 19, 22, 1 Tess. 5:
23; — c) äterlösning, som består deri,
att den troende vid Kristi återkomst
fullkomligt befrias från allt ondt och
öfver-går till messiasrikets eviga herrlighet.
Jemför Rom. 8: 23. 1 detta sista är det, som
frälsningens egentliga väsen består (se
anm. till Rom. 5: 9), hvartill
rättfärdig-görelsen och heliggörelsen fö^ålla sig
såsom föregående vilkor.

31. på det att, såsom det är
skrifvet: Den som berömmer sig,
lian berömme sig i herren.

* Paulus anför här Jer. 9: 24 i mycket
förkortad form.

** Att Gud sålunda förenat oss med
Kristus samt gjort honom till vishet och
frälsning åt oss, det har skett, på det att
hvar och en må ödmjuka sig, låta all sin
egen berömmelse fara samt prisa endast
Gud för allt, hvad han är och har.

2 Kapitlet.

Pauli predikans enkelhet (v. 1—5).
Evangelium är Guds vishet (v. 6—IG).

V. 9—16 aftonsångstext tolfte sönd. ef t. tref. II.

Och jag,"^ när jag kom till eder,
bröder, så kom jag icke med
öfverlägsenhet i tal*"^ eller
vishet,f förkunnande eder
vittnesbördet om Gud.ff

Ap. G. 18: 1 följ. 1 Kor. 1: 17. 2
Tim. 1: 8.

Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag. Apostelen framhåller

sin egen predikan i motsats mot
verlds-visheten.

icke med någon framstående
vältalighet. Grekland var utmärkt för sina
talare; och alla sökte de att genom
framstående vältalighet vinna sina åhörare. Pau~
lus hade icke vinnlagt sig om något sådant.

t icke med någon framstående filosofisk
lärdom, såsom denna verldens visa bruka.

tt Ordagrant: Guds vittnesbörd. Detta
uttryck kan antingen beteckna
vittnesbördet af Gud (se 1 Joh. 5: 9 f.) eller
vitt-nesböi-det om Gud (se 1 Kor. 1: c).
Jemför anm. till Mark. 1: 1, Joh. 5: 4 2. Det
är sammanhanget, som i hvarje fall får
afgöra, hvilketdera som menas. Här
menar apostelen vittnesbördet om Gud, och
hvad han gjort till menniskaus frälsning.
Jemför kap, 15: 15.

2. Ty jag beslöt icke att veta
något bland eder^’ utom Jesus.
Kristus och lionom korsfäst.-’""

När jag kom till eder, gjorde jag
icke till min uppgift att veta något annat
o. s. v.

** Trots den anstöt for både judar och
greker» som ligger i talet om en korsfäst
frälsare (se kap. 1: 18, 23), beslöt jag att
låta detta tal upptaga min predikan så
helt och hållet, som visste jag ingenting
annat. Detta Pauli beslut hade sin
särskilda grund i förhållandena uti Korint.
Der stodo nämligen filosofi och vältalighet
i det högsta anseende. Men långt ifrån
att deraf låta sig förledas att predika den
kristna tron på ett filosofiskt sätt, beslöt
han att gå till väga på ett alldeles
motsatt vis.

3. Och jag uppträdde^- hos
eder i svaghet och i fruktan och
i mycken bäfvan.^’-’

2 Kor. 10: 10.

* Oi-dagrant: jag vardt. Se anm. till
Joh. 1: 6.

** Apostelen hade icke uppträdt med
karskhet och sjelftillit; utan i djup känsla
af sin egen svaghet hade han fruktat och
bäfvat vid tanken på det svåra värf, han
hade att utföra i en för vetenskap och
vältalighet så utmärkt stad, som Korint
var.

4. Och mitt tal och min
predikan var icke i vishets
öfver-talande ord"^’ utan i andes och
krafts bevisning,

— 114 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:01:24 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/wald1894/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free