Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 8 —12.
Pauli första bref till korintierna.
romarena. Men dessa voro i sitt förhållande
till herren såsom representanter för hela
den förkristliga tidsålderns
maktinnehaf-vare. De voro alla lika.
t Och om de icke hade korsfäst honom,
huru skulle det då hafva gått? Se anm.
till Luk. 1: 33, Matt. 12: 28. Till
uttrycket herrUghetens herre jemför Ap. G.
7: 2, Ef. 1: i7. Kristus kallas så,
emedan han är den herre, hvilken himmelsk
herrlighet tillkommer. Se Luk. 24: 2 6,
Joh. 17: 5, Kol. 3: i.
9. Utan (vi tala), såsom det
är skrifvet: Hvad öga icke sett,
ocli öra icke hört, och (hvad) till
en menniskas hjerta icke stigit
upp,** hvad Gud har beredt åt
dem, som älska honom, t
* Hvad apostelen här afser för ett
bibelord, är mycket svårt att säga.
Sannolikt syftar han i första rummet på Es.
64: 4, men möjligen derjemte på andra
gammaltestamentliga ställen, såsom t. ex.
Es. 52: 15. Märklig är dock somliga
gamla kyrkofäders uppgift, att orden skulle
vara hemtade ur en då för tiden
förefintlig men sedermera alldeles förkommen skrift
benämd: Elias uppenbarelse.
** hvad som aldrig fallit en menniska
in att tänka. Jemför Ap. G. 7: 2 3, der
i grundtexten samma uttryck står i
betydelsen : komma någon i sinnet. Den
vishet, som Paulus förkunnade bland de
fullkomliga, innehöll något, som ingen
menniska sett och ingen hört och ingen tänkt.
f Af dessa ord, äfvensom af v. 13, ser
man, att Paulus med den djupare kristliga
vishet, som han talar bland de
fullkomliga, menar läran om det tillkommande
messiasriket: »himlarnas rikes hemligheter»
(Matt. 13: 11), och hvad dermed
sammanhänger. En djupare undervisning i dessa
ting lämpade sig icke för alla. Herren
sjelf hade icke kunnat säga sina lärjungar
allt. Han hade för uppenbarandet af vissa
saker måst afvakta en tid, då de nått den
mognad, att de kunde bära en sådan
uppenbarelse (Joh. 16: 12). Samma vishet har
äfven Paulus i sin verksamhet iakttagit i
forhållande till dem, hvilkas lärare han var.
10. Men för oss"^ har Grud
uppenbarat det genom anden.Ty
anden utransakar allt, f äfven
Glids djup. 11
Matt. 13: 11, 10: 17.
* för oss apostlar.
** den helige anden.
t Ingenting kan blifva fördoldt för
honom.
tt Med Guds djup menas hela den rika
fullhet, som finnes i Gud: hans väsen, hans
egenskaj^er, hans tankar, hans rådslut o. s. v.
Allt detta utforskar den helige anden^, och
han har uppenbarat för oss, hvad Gud
beredt dem, som älska honom.
11. Tj’-’ hvem bland meimiskor
vet det, som tillhör menniskan,
utom menniskans ande, som är i
henne ?f På samma sätt känner
ock ingen det, som tillhör Gud,
utom Guds ande.
Ordspr. 20: 2 7.
* Apostelen förklarar här genom en
jemförelse, hvad han sagt i v. 10.
** Uttrycket: »det som tillhör
menni-skan», betecknar i allmänhet, hvad
menni-skan har och är. Såsom sammanhanget
visar, menar apostelen här menniskani<
inre.
t Den enskilda menniskans inre är
uppenbart för hennes egen ande men icke
för någon annan menniska, för så vidt hon
icke sjelf uppenbarar det. En utanför
stående menniska kan icke genomskåda en
annan. På samma sätt kan ingen skapad
varelse genomskåda Guds inre. Men Guds
egen ande gör det. Denna ande hafva vi
fått (v. 12), och genom honom har Gud
för oss uppenbarat, hvad ingen menniska
sett eller hört eller tänkt.
12. Men vi*^ hafva icke fått
verldens ande’^* utan den ande,
som är från Gud, på det vi må
veta det, som blifvit oss skänkt
af Gud, t
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet vi: vi apostlar (v. 10).
d. v. s. den ande, som den otrogna
verlden har, och som bestämmer hennes
tankar om Gud. Denna ande är villans
ande (1 Joh. 4: 6), genom hvilken satan
har förblindat de otrognas förstånd (2 Kor.
4: 4), på det de icke må känna Gud.
t »Det, som blifvit oss skänkt af Gud)’,
är enligt sammanhanget här det samma,
som apostelen i v. 9 uttryckt med orden:
hvad Gud har beredt åt dem, som älska
honom. Det afser således messiasriket med
de frälsningens skatter, som dertill höra,
hvilka ting utgöra föremålet för den dju-
— 116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
