- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
135

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 7 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli första bref till korintierna.

Kap, 12: 28 — 3 1.

berest icke begge makarna hafva gåfva att
göra det utan fara.

tt Med detta menar Paulus icke den
dagliga bönen. Ty för denna är den
äktenskapliga sammanlefnaden intet binder.
Utan han menar särskilda andaktsöfningar,
som den troende för längre eller kortare
tid åtog sig i afsigt att derigenom komma
i en innerligare förening med herren,
befästas i tron samt erhålla större kraft till
helighet o. s. v. Med dessa
andaktsöfningar, som bland de äldsta kristna voro
vanliga, var ock fasta förenad. Och
apo-stelen tillstyrker för sådana tillfällen äfven
afhållsamhet i äktenskapet, ifall makarna
kunna komma öfverens derom. Jemför
något liknande i 2 Mos. 19: 15, 1 Sam.

21: 4 f

t* Innevånarna i Korint voro i
allmän-liet kända för oåterhållsamhet i könssaker.
De, som nu voro troende, hade under sin
otros tid lefvat såsom alla andra, och det
hade gjort dem svaga gent emot
könsdriften. Denna svaghet kunde icke med
ens botas. De borde derför vara på sin
vakt, att icke satan måtte begagna sig af
densamma för att fresta dem till hor, ifall
de afhölle sig för länge från sina makar.
Jemför 2 Kor. 2: 11.

6. Men detta säger jag- såsom
ett medgifvande, icke såsom en
föreskrift. *

* Hvad Paulus i det föregående sagt
■om äktenskaplig sammanlefnad, var icke
något allmängiltigt bud, som troende
makar hade att i hvarje fall följa. Utan det
:gälde endast under den förutsättningen,
-att det var behöfligt för undvikande af
farliga frestelser. Kunde de utan fara
lefva i fullständig afhållsamhet, var det
så mycket bättre (v. 7).

7. Men jag vill,* att alla
menni-jskor** vore såsom ock jag sjelf ;t
dock hvar och en har en egen
nådegåfva från Gud, den ene så,
den andre så.ff

Matt. 19: 11 f.

* Det vore min önskan, ifall det läte
:sig göra.

** Naturligtvis syftar apostelen här
endast på de troende. Huru den otrogna
verlden förhöll sig i detta afseende, det
-var en sak, som han icke hade att
befatta sig med.

f d. v. s. ogifta (jemför v. 8).

tf Alla hafva således icke
afhållsam-hetens gåfva. Derför må de i ordentligt
äktenskap hafva umgänge med det andra
könet.

8. Men jag säger till de ogifta
och till enkorna: ^ det är godt
för dem, om de förblifva såsom
ock jag."^*

* till de ogifta af begge könen och till
enkorna särskildt. Se 1 Tim. 5: 9 följ. ;

d. v. s. ogifta. Se v. 1. Paulus
hade aldrig varit gift.

9. Men om de är o
oåterhållsamma,* så må de gifta sig, tj
det är bättre att gifta sig än att
brinna.

1 Tim. 5: 3 4.

* om de sakna afhållsamhetens gåfva

Att brinna af otuktiga begärelser är
synd (Matt. 5: 2 8). En hjelp deremot är
giftermål. Derför må man begagna den
hjelpen, när man behöfver den.

10. M en dem, som äro gifta,*
förkunnar jag, icke jag utan
herren,** att hustru icke skall skilja
sig från man,f

* Att Paulus här menar äktenskap, der
begge makarna äro kristna, synes af
sammanhanget med v. 12, der han talar om
»de öfriga», d. v. s. om sådana, som lefva
i äktenskap, der den ena makan är
kristen, den andra icke.

Pauli ord var väl ock Guds ord,
emedan han talade genom den helige
anden (1 Tess. 2: 13). Men här åberopar
han sig på Kristi eget bud. Se Matt. 5:
3 1 f, 19: 9, Mark. 10: 11 f, Luk. 16: is.

t Att hustrur skilde sig från sina män,
var hos grekerna mycket vanligt.

11. — men om hon ock skilt
sig,* så förblifve hon ogift eller
försones med mannen** — samt
att man icke skall förskjuta
hustru. f

* Paulus kan med dessa ord åsyfta
kristna hustrur, som redan hade skilt sig
från sina män. Men han kan ock mena
framtida skilsmessor. Det senare är det
sannolikaste. Han tänker sig möjligheten
af sådana skilsmessor, utan att han kan
alldeles fördöma dem. Annars skulle han
naturligtvis ovilkorligen befalla hustrun att

— 135 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 16:26:35 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/wald1894/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free