- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
141

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 7 Kapitlet - 8 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli första bref till korintierna. Kap, 12: 28 — 3 1.

t d. s. v. allenast det är en kristen,
tion gifter sig med, och icke en jude eller
tiedning. Somliga bibeltolkare fatta orden
såj som ville apostelen säga: allenast det
sker i ett kristligt sinne, i Guds fruktan.
Den förra uppfattningen är dock
sannolikare. Men äfven om apostelen menat
det senare, så har han svårligen kunnat
tänka sig, att en troende skulle kunna i
<ett kristligt sinne ingå äktenskap med en
jude eller hedning. På äktenskap mellan
kristna, af hvilka den ene är i sanning
troende, den andre icke, kunna apostelens
■ord icke direkt tillämpas. Dock kan man
ur dem visserligen hemta en lärdom till
varning mot dylika äktenskap. Jemför
-anm. till v, 12.

40. Men saligare är hon,* om
.hon förblifver enligt minf

mening. Men jag menar, att
äfven jagff har Guds ande.f*

* I hvad mening hon är saligare, kan
man se af v. 32—85,

om hon förblir ogift,
t Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet min: min mening i
motsats mot andras, som äro af annan tanke,
ff så väl som någon annan,
t* så att, hvad jag säger, icke är att
^nse såsom något löst hugskott utan
såsom en undervisning af Guds ande.

8 Kapitlet.

Atb äta kött, som är offradt åt afgudar, är
tngen synd (v. 1—6). Dock må den troende
andvika det, om det skulle vara hans broder
till anstöt (v. 7—13).

Men hvad angår det, som är
offradt åt afgudar,* veta vi,
tj** vi hafva alla**"^ kunskap;
kunskapen uppblåser, f men
kärleken ff nppbygger.ftt

1 Kor. 10: 2 6, 2 7 f.

* När afgudaoffer höllos, skulle de
hedniska presterna hafva en del af det
offrade djurets kött. En del förtärdes vid
den med offret vanligen förenade
offermåltiden. Denna hölls antingen i den afguds
tempel, åt hvilken man hade offrat, eller
hemma hos den, som hade föranstaltat och
bekostat offret. Det öfriga köttet såldes
såsom annat kött. Jemför kap. 10: 25.
Det kunde alltså ganska lätt hända, att

de troende, när de köpte kött, erhöllo
sådant, som hade varit offradt åt afgudar,
eller att de vid måltider hos bekanta och
vänner fingo sådant att äta (kap. 10: 2 7).
Många voro i samvetet bekymrade för
denna sak. Andra voro mer fria. Ja,
somliga ansågo sig t. o. m. kunna deltaga
i offermåltiderna i sjelfva afgudatemplen
(kap. 8: lo). Det var derför vigtigt för
församlingen att få veta, huru hon skulle
bete sig i en sådan sak. — En annan
fråga om mat behandlar Paulus i Rom.
14: 1 följ.

** Grundtextens ord kan äfven betyda

att.

*** Med dessa alla menar apostelen
alla mer upplysta kristna (icke alla
kristna utan undantag, såsom man kan se af
v. 7).

f Kunskapen i och för sig, der
kärleken saknas, alstrar endast
lärdomshögfärd.

tt kärleken till Gud (v. 3) och den
deraf följande kärleken till bröderna (Rom.
14: 14 f.).

tff främjar församlingens andliga
tillväxt. Den, som älskar Gud och bröderna,
skall alltid förstå att använda sin kunskap
till församlingens gagn. Den, som har
kunskap men icke älskar, skall alltid i ett
uppblåst sinne försöka göra sin mening
gällande. Och derigenom skall han endast
sarga församlingen.

2. Om någon menar sig veta
något, så vet han ännu icke så,
som han bör veta.*"^

Gal. 6: s.

* Att kunskapen uppblåser, visar sig
deri, att man tycker sig veta något.

** han har ingen sann kunskap. Hans
kunskap är ytlig, ensidig o, s. v. Den är
endast ett sken. Den sanna kunskapen
har det med sig, att man allt djupare och
djupare inser sin okunnighet. Att Paulus
här talar om kunskap i andliga ting, är
klart. Men det samma gäller all slags
kunskap. Den som är af sin kunskap
uppblåst, han lägger der med å daga, att
hans kunskap icke är af rätta slaget. Den
gamla grekiska bildningens visaste man,
Sokrates, förklarade, att hans vishet
framför andras bestod deri, att »han visste, att
han ingenting visste».

3. Men om någon älskar Gud,*
så är han*"^ känd af honom, f

Gal. 4:

— 141 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 16:26:35 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/wald1894/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free