Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.
** gent emot dem, som kränka och
förorätta honom.
t mild och ljuflig mot alla.
5. skickar sig- icke opassande *
söker icke sitt eget, förbittras
icke, tillräknar icke det onda,**
1 Kor. 10: 24, 33. Fil. 2: 4, 21.
* på något mot sedlig anständighet
stridande sätt.
** utan eftergifver och förlåter. Se
Rom. 4: 8, 2 Kor. 5: 19, Ap. G. 7: 60,
Luk. 23: 3 4.
6. glades icke öfver
orättfärdigheten * men glades tillsammans
med sanningen,**
* Kärleken glädes icke, om han hos
andra ser något orätt, utan han sörjer
der-öfver. Att glädjas öfver att se någon falla
i synd är en djefvnlsk glädje. Och dock
är denna synd till följd af afundsjuka och
partisinne alls icke ovanlig äfven bland
dem, som bekänna Kristi namn.
** Likasom kärleken så framställes ock
sanningen här under bilden af en person.
Sanningen glädes, när man lyder henne
och vandrar i rättfärdighet (1 Petr. 1:2 2).
Och när hon har framgång och glädes, så
gläder sig kärleken tillsammans med henne.
7. fördrager allt,* tror allt,**
hoppas allt,f håller ut i allt.ff
* Jemför kap. 9: 12. Kärleken
fördrager arbete, lidande, skymf, förlust, ja
allt. Se 2 Kor. 6: 4 följ. Kristus är det
bästa exempel på, hvad kärleken kan
fördraga. Grundtextens ord kan ock betyda:
öfvershyJer, d. v. s. urskuldar allt.
Kärlekens art är att icke vara
misstrogen utan tro godt om nästan. Till
denna kärlekens egenskap hör, att han
har svårt att tro elaka omdömen och
rykten.
t hoppas för framtiden godt om nästan.
Kärleken förtviflar aldrig om en menniska.
Jemför Luk. 6: 3 5.
-j-f Ingenting kan trötta ut honom.
Jemför 2 Tim. 2: lo.
8. Kärleken upphör ajdrig;*
men ehvad (det är) profetior, så
skola de varda till intet, eller (det
är) tungor, så skola de upphöra,**
eller (det är) kunskap,f så skall
den varda till intet.
* Ordagrant: faller aWig. Att falla
är här det samma som att duka under,
varda till intet. Kärleken förblir alltid
bestående (v. 13).
** Om profeterandet se anm. till kap.
12: 10; om tungotalandet se tilläggsanm.
till kap. 12.
f den förståndsmessiga insigten i de
guddomliga tingen, sådan man kan hafva
den här i tiden.
9. Ty delvis förstå vi, och
delvis profetera vi.*
Fil. 8: 12.
* Här förklarar alltså apostelen
orsaken, hvarför kunskapen och profetian skola
upphöra. De äro nämligen ofullkomliga.
Den förståndsmessiga insigten kan endast
delvis fatta sanningen, och profetian kan
endast delvis framställa henne.
10. Men när det fullkomliga
kommit,* så skall det, som är
delvis,** varda till intet.f
* och det skall ske, när herren
kommer igen.
** allt som är delvis, och dit hör äfven
den nuvarande förståndsmessiga insigten
och profetian.
t Alla till församlingens uppbyggelse
gifna nådegåfvor (kap. 12: 8 följ.), huru
herrliga de än må vara, höra dock till
det ofullkomliga, som skall upphöra, när
det fullkomliga kommer, likasom
morgon-rodnaden upphör, när solen går upp. Det
fullkomliga aflöser det ofullkomliga.
11. När jag var ett spädt
barn,* talade jag som ett spädt
barn, hade sinne som ett spädt
barn,** tänkte som ett spädt barn;
sedan jag blifvit man, har jag
lagt bort t det, som tillhör det
späda barnet.ft
Samma ord i kap. 3: l.
** då sträfvade jag efter, hvad barn
vanligen eftersträfva. Grundtextens ord
betecknar, att sinnet är riktadt på något,
längtar och sträfvar efter något. Se Matt.
16: 23, Rom. 8: e.
t Ordagrant: har jag gjort till intet.
Uttrycket är af apostelen särskildt valdt.
Genom sin utveckling till man har han
»gjort till intet» det ofullkomliga, barnsliga,
som förr fans hos honom.
— 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
