Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna. Kap, 12: 28 — 3 1.
sterna måste hafva varit mycket korta,
eftersom tre tungotalare, en uttydare och
tre profeter kunnat få tillfälle att tala
i samma sammankomst, vid hvilken för
öfrigt undervisning, sång och bön
förekommit.
31. Ty I kunnen alla
profetera,* den ene efter den andre,’^’^
på det att alla må läras f och
alla förmanas.
för så vidt I hafven den gåfvan.
Ingen profet får undertryckas.
och derför bör den profet, som
talar, tystna, ifall någon bland de andra
under tiden får någon uppenbarelse.
Annars skulle två komma att tala på en
t att alla må få höra, hvad Gud genom
profeterna uppenbarar till deras
undervisning.
32. Och profeters andar’^ äro
profeter underdåniga.**
* d. v. s. profetians ande, som
profeterna undfått. Apostelen säger andar,
icke derför att det finnes flere profetians
andar, utan derför att profetians ande
finnes och framträder hos flere personer.
Jemför anm. till v. 12.
En profet beherskas icke så af
profetians ande, att han icke kan låta bli att
profetera, när denne ande kommer öfver
honom. Annars skulle det ju ofta hända,
att flere profeter komme att tala på en
och samma gång. Men profetians ande är
profetens vilja underdånig, och derför kan
profeten både låta bli att profetera samt,
om han profeterar, tystna, när helst han
vill. Det är på detta förhållande
apostelen grundar sin befallning i v. 30.
33. Ty Gud är icke oordnings
utan frids (Gud). *
* d. v. s. Gud är en sådan Gud, som
icke verkar oordning utan frid. Då frid
här står såsom motsats till oordning, så
menas den frid och stillhet, som bör råda
vid en församlingssammankomst, och som
vore omöjlig, om flere skulle profetera på
samma gång. Jemför Rom. 15: 3 3, 16: 20.
34. Såsom i alla de heligas
församlingar så tige qvinnorna i
församlingarna; ty det tillåtes
icke dem att tala, utan må de
vara underdåniga, f såsom ock
lagen säger, tt
* vid församlingssammankomsterna.
Korintierna fingo icke göra något undantag
från det, som var sed och lag i alla de
heligas församlingar.
** Se tilläggsanm. vid kapitlets slut.
t vara männen underdåniga. Detta
uttrycker apostelen i 1 Tim. 2: 12 med
orden: Jag tillåter icke qvinna att råda
öfver man.
tt nämligen i 1 Mos. 3: 16. Qvinnans
redan i Mose lag bestämda
underdånighetsställning till mannen är icke genom
kristendomen upphäfd. — Klart är, att man
handlar i uppenbar strid mot denna
bibliska grundsats äfven der, hvarest man
tillåter qvinnan att deltaga i beslut om
församlingens angelägenheter. Äfven i detta
ligger ett regerande öfver män. Jemför
anm. till Ap. G. 1: 16.
35. Men om de vilja lära
något,* så må de hemma fråga
sina egna män,f ty det är
skamligt för qvinna att tala i försam-
ling.tt
* om de önska få reda på något.
** Qvinnan skall alltså i
församlingssammankomst icke ens framställa frågor.
f de kristna män, som höra till samma
familj som de sjelfva, det vare nu i
främsta rummet deras makar eller i andra
rummet deras fäder, bröder eller andra. På
samma sätt säger man äfven hos oss:
»våra egna män», »våra egna qvinnor»,
och menar dermed de män eller qvinnor,
hvilka höra till samma familj, som man
sjelf tillhör. — Är en qvinna ensam
kristen i ett hus, så är klart, att apostelen
här icke förbjuder henne att fråga andra
kristna män om, hvad hon vill veta. Men
i församlingssammankomsten skall hon icke
göra det.
tt Märk: apostelen säger icke
fÖrsam-lingen utan församling. Emedan det är
för qvinna i allmänhet skamligt att tala
i en oflentlig församling, så skall icke
heller den Jmstna qvinnan tala i den
kristna församlingen.
36. Eller har väl Guds ord
gått ut från eder?=^ Eller har
det kommit till eder allena?
* så att bruket hos eder skulle vara
bestämmande för, huru det bör vara. Om
församlingen i Korint hade varit
moderförsamling för alla andra församlingar, så
hade seden inom henne kunnat med skäl
betraktas såsom en rätt kristlig ordning.
— 175 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
