Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna.
Kap. 5: 9 —13.
Dessa skola tiga, men jungfrur och enJcor
må predika i församling. Nu är det ju
isant, att grundtextens ord (yu^i^) har den
iiämda dubbla betydelsen. Men deraf
följer icke, att man kan på hvarje ställe
ef-ter behag återgifva det antingen med qvinna
eller med hustru. Vi vilja anföra endast
ett exempel. I Matt. 5: 2 8 säger herren:
Hvar och en, som ser på en qvinna till
^tt begära henne, har redan gjort hor med
lienne i sitt hjerta. Om man der i stället
för qvinna satte hustru, så skulle man
jkomma till den läran, att otuktiga
begärelser till jungfrur eller enkor icke vore
isynd.
Men hvar finnes då den regel, efter
llivilken man på det ena stället skall
återgifva ordet med qvinna, på det andra
stället med hustru? Svar: ordet betyder
egentligen qvinna, och så skall det
öfver-sättas öfver allt, der icke sammanhanget
uttryckligen visar, att det endast är fråga
om den gifta qvinnan eller hustrun (se
särskildt 1 Kor. 7: i följ.). Detta är
en grundregel för all öfversättning.
Frå-:gan är alltså: Finnes det något, som
visar, att apostelen i 1 Kor. 14: 3 4 f.
endast menar gifta qvinnor? Och vi svara
jnej, tvärtom.
I kap. 11: 5 talar apostelen om qvinna,
Bom profeterar eller beder, och lika litet,
som han der menar endast den gifta
qvinnan, lika litet gör han det här. I 1 Tim.
2: 9 följ. föreskrifver apostelen först, huru
»qvinnorna skola kläda sig i anständig
klädnad med blygsamhet o. s. v. Sedan
tillägger han: Jag tillåter icke qvinna att
un-"dej-visa eller att råda öfver man. Der
ta-ilar han uppenbart om samma sak som
här. Och lika visst som hans föreskrifter
-om den anständiga och blygsamma
klädseln gälla qvinnan i allmänhet och ej blott
den gifta, lika visst gäller budet att tiga
i församling icke blott den gifta qvinnan
ntan hvarje kristen qvinna. Och det gäller
den ogifta qvinnan så mycket mer än den
gifta, som både hos greker och judar
(alldeles såsom hos oss) den ogifta qvinnan
intog en mer tillbakadragen och blygsam
ställning än den gifta.
Att apostelen sålunda förbjuder den
ikristna qvinnan att tala i den kristna
församlingen, det gör han af den orsak, att
det är otillbörligt (skamligt) för en qvinna
tala i församling. Och det otillbörliga
består deri, att hon genom sådant talande
intager en ställning, som icke tillkommer
henne. Den som uppträder med lärande
eller profeterande i församling, han upp-
träder med en viss myndighet öfver de
andra, hvilka dervid äro såsom lärjungar.
Om nu en qvinna gjorde det, så skulle
hon uppträda med läraremyndighet
gentemot de närvarande männen, och det
strider enligt 1 Tim. 2: 13, 14 emot den
ställning i förhållande till mannen, som
blifvit qvinnan i sjelfva skapelsen
anvisad, och som fått ännu större betydelse
derigenom, att det var qvinnan, som vållade
syndafallet. Apostelens förbud för qvinnan
att tala grundade sig derför icke på några
tillfälliga orsaker, som kunde förändra sig
under olika tidsförhållanden. Qvinnans
predikande skall derför, äfven om det i
början synes vara åtföljdt af välsignelse,
dock till slut bringa förderf öfver
församlingen likasom hvarje annan olydnad.
Nu har man ock häremot anmärkt, att
det endast är hustrun men icke den ogifta
qvinnan, som enligt Guds ord intager denna
underordnade ställning till mannen. Sådant
är dock ett stort missförstånd. I 1 Kor.
11: 3 säger apostelen, att Kristus är hvarje
mans hufvud, mannen är qvinnans hufvud,
och Gud är Kristi hufvud. Lika litet som
apostelen der med mannen menar endast
den gifte mannen, lika litet menar han
med qvinnan endast den gifta. Det kan
man isynnerhet se af de närmast följande
verserna. Eller skulle apostelen mena, att
Kristus är endast de gifta männens hufvud ?
Jemför ock 1 Tim. 2: ii. Qvinnan såsom
qvinna intager i skapelsens ordning en
underordnad ställning till mannen, och det
derför att hon just såsom qvinna är skapad
för mannens skull (1 Kor. 11: s) till
mannens hjelp (1 Mos. 2: is).
För det tredje har man anmärkt, att
Paulus dock i 1 Kor. 11: e talar om qvinna,
som beder eller profeterar. Och der,
säger man, der ogillar han icke alls, att hon
profeterar. Ja, alldeles riktigt. Har en
qvinna profeterandets nådegåfva, så må
hon visserligen begagna den. Det samma
gäller ock, om hon har undervisandets
eller tungotalandets nådegåfva. Aldrig har
det fallit apostelen in att förbjuda henne
att till gagns använda gåfvor, som Gud
sjelf gifvit henne. Och dervid gör det
alls ingen skilnad, om qvinnan är gift
eller ogift. Nej, men i allmän
församling skall hon tiga. Det är endast detta,
han förbjuder i 1 Kor. 14: 84 f. Att
använda både profeterandets och
undervisandets och tungotalandets nådegåfva,
der-till gifvas både för mannen och qvinnan
tusende tillfällen, i familjen, i skolan, i
det enskilda umgänget. Men endast man-
Il
— 177 —
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
