Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.
derom hörde icke till hans ämne. De
troende skola stå upp vid Kristi återkomst.
— Somliga tro, att apostelen med dem,
som tillhöra Kristus, menar icke blott de
i ande och sanninpj troende utan alla, som
i yttre måtto slutit sig till Kristus såsom
hans bekännare. Att sådana, som icke äro
i sanning troende, sägas tillhöra Kristus,
då de i yttre måtto bekänna sig till honom,
derom må jemforas Joh. 6: 6o, 64, der de
benämnas lärjungar, samt Joh. 15: 2, der
de kallas grenar i Kristus. Om det alltså
måste medgifvas, att apostelens ord i och
för sig väl medgifva en sådan uppfattning,
så synes dock af v. 42 följ., att apostelen
här icke tänker på annat än den saliga
uppståndelsen (»lifvets uppståndelse», Joh.
5: 2 9), och denna tillkommer endast dem,
som i sannicg genom tron lefvat i Kristus
och för Kristus.
24. sedan änden,* när han
öf-verlemnar riket åt Gud och
fadern,** när han har till intet
gjort hvarje välde och hvarje
herradöme och makt.f
* d. v. s. änden på hela det verk, som
Kristus af fadern mottagit att utföra. —
De bibeltolkare, som tro, att apostelen i
v. 22 med ordet alla menar alla
menni-skor, de fatta ordet änden här såsom
betecknande den sista uppståndelsen^ d. v. s.
de otrognas uppståndelse. Se dock anm.
till v. 22. Om Paulus här hade talat
äf-ven om dessas uppståndelse, så hade han
svårligen kunnat underlåta att antyda
något derom i v. 42 följ. Se för öfrigt anm.
till v. 20.
^^ d. v. s. åt Gud sin fader. Häremot
strider icke, hvad skriften annars lärer,
att Kristi rike skall vara ett evigt rike.
Eiket upphör ijcke dermed, att Kristus
öf-verlemnar det åt fadern. Tvärtom inträder
då dess eviga fulländning.
t d. v. s. alla fiendtliga (v. 25) makter,
vare sig menskliga eller sataniska. Under
tiden mellan Kristi återkomst och änden
infaller det fullständiga bekämpandet och
tillintetgörandet af dessa makter. Och
först när det är utfördt, öfverlemnar
herren riket åt fadern.
25. Ty han måste vara konnng,*
till dess han har lagt alla fiender**
imder sina fötter.
Ps. 110: 1. Matt. 22:44. Ebr. 10:i3.
* Uti det rike, som han vid sin
återkomst upprättar, måste han vara konung
o. s. v.
** Af detta uttryck synes, att apostelen
med de i förra versen nämda makterna
menar fiendtliga makter.
26. Såsom siste fiende varder
döden till intet gjord.*
* Bland alla fiendtliga makter, som till
intet göras, är döden den sista. Genom
uppståndelsen upphäfves nämligen dödens
makt. Derefter skall intet döende vidare
ega rum.
27. Tj allt har han* lagt
under hans fötter. ** Men när han***
(en gång) säger, f att allt är
honom underlagdt, ff så (sker det)
naturligtvis med nndantag af den,
som har underlagt honom allt. f ff
Ps. 8: 7. Ef. 1: 20 följ. Ebr. 2: 8.
^ nämligen Gud.
^^ Dessa ord äro af apostelen lånade
från Ps. 8: 7. Psalmisten talar om, huru
Gud har lagt allting på jorden under
men-nisTcans fötter. Men Paulus tillämpar hans
ord på Kristus. Jemför Ebr. 2: 6—8.
Detta har sin grund deri, att Kristus
är den, i hvilken menskligheten når sin
högsta spets, och i hvilken derför det,
som säges i Ps. 8, vinner sin högsta
fullbordan. Se anm. till Matt. 21: 42.
Dessutom fattar apostelen ordet allt i
vidsträcktare betydelse än psalmisten och innefattar
deri icke blott allt, som är på jorden, utan
alla ting, som äro till. Men emedan Gud
har lagt alla ting under Kristus, så måste
en gång hans fiender varda till intet gjorda.
*** nämligen Kristus.
t Ordagrant: när han skall hafva sagt.
It Apostelens mening är: När den
dagen en gång kommit, att Kristus säger, att
alla ting äro honom underlagda. — Gud har
gifvit Kristus makt öfver allting. Men
ännu har han icke gjort sin makt
gällande öfver allt (se Ebr. 2: 8). Ännu
pågår strid mot fienderna. Men den dag
skall komma, dä han skall säga: Nu äro
alla ting mig underlagda. Det är den dag,
då han till intet gjort alla fiender.
ttt undantag af Gud sjelf.
28. Men när allt blifvit
underlagdt honom,* då skall äfven
sonen sjelf varda underlagd
honom, som har underlagt honom
allt, på det att Gud må vara allt
i alla. t
1 Kor. 3: 23, 11: 8.
— 182 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
