- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
195

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 1 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli första bref till korintierna.

Kap, 12: 28 — 3 1.

med vi sjelfva varda tröstade af
Gud.

2 Kor. 7: e.

* Emedan apostelen skrifver i sitt och
Timoteus namn, så säger han oftast i detta
bref vi, oss, vår. Dock tänker han
der-vid närmast på sig sjelf. Stundom säger
han ock jag, mig, min. Jemför kap. 2:
13 samt 7: s. På somliga ställen vexla
de olika uttrycken t. o. m. i samma vers
(se t. ex. kap. 7; 14, 11: g).

** Apostelen betraktar alla sina
lidanden såsom ett sammanhängande helt.
Trösten erfar han dels genom inre frid och
glädje, dels genom yttre hjelp och
räddning.

t d. v. s. dem som äro på alla vis
betryckta.

ff genom att meddela dem den tröst.

5. Ty såsom Kristi lidanden*
öfverflöda till oss,"^* så
öfverflö-dar ock genom Kristus vår tröst, f

Kol. 1: 24. 2 Kor. 4: lo. Ps. 34: 20,

94: 19.

* samma lidanden, som Kristus led.
Apostelens lidanden voro nämligen af
samma art som Kristi lidanden. Se Matt.
20: 23, Fil. 3: 10, Kol. 1: 24, Ebr. 13:
13, 1 Petr. 4: 13. Jemför ock anm. till
Rom. 8: 17. Den vanliga tanken, att
Kristus ännu lider i sina lemmar på jorden,
är främmande för nya testamentet.

** i rikt mått komma öfver oss.

f i det att Kristus dels underligen
räddar oss ur allt, dels genom sin ande
hug-svalar oss.

6. Men antingen vi lida
be-tr3^ck, (så sker det) för eder tröst
och frälsning, eller vi tröstas,
(så sker det) för eder tröst,** som
är verksam i uthålligliet i samma
lidanden,*** söm äfven vi lida.f
Och vårt hoppff är fast för

eder,ttt

2 Kor. 4: 15.

* på det vi må blifva dugliga att trösta
eder (v. 4) och derigenom befordra eder
frälsning.

** Både vårt lidande och den tröst,
som vi deri få erfara, hafva till ändamål,
att vi må kunna trösta eder.

*** d. v. s. som är verksam deri, att
den hjelper eder att hålla ut i lidandena.

t De troende korintiernas lidanden voro
af samma slag som apostelens egna. Se
anm. till v. 5.

tt vårt hopp, att I skolen trofast hålla
ut i dessa lidanden.

ftf så att vi icke känna någon tvekan
eller fruktan för eder i den delen.

7. vetande,* att såsom I ären
delaktiga i lidandena, så (ären I
det) ock i trösten.**

Fil. 3: 10.

* emedan vi veta.

** och denna tröst, det vet jag, skall
hjelpa eder att hålla ut (v. 6).

8. Tj vi vilja icke, bröder, att
I angående vårt lidande, som
vederfarits oss i Asien, * ären
okunniga derom, att vi** öfver måttan
öfver förmåga f betungades, ff så
att vi vordo rådlösa till och med
om lifvet;t*

^ och som I förr veten om. Med Asien
menas de vestra kustlandskapen af mindre
Asien. Se anm. till Ap. G. 2: 9. Hvad
apostelen åsyftar för en händelse, Ur ovisst.
Möjligen var det någon häftig förföljelse,
som han haft att utstå af de många
motståndarne i Efesus, som han omnämner i
1 Kor. 16: 9. Jemför 1 Kor. 15: 32.
Somliga bibeltolkare tänka på det upplopp,
som guldsmeden Demetrius stälde till (Ap.
G. 19: 23 följ.). Men vid det tillfället
var Paulus icke i någon döds fara.

Sjelfva händelsen kände korintierna
till, sannolikt genom Titus. Men de visste
icke, huru svårt det hade varit för
apostelen. Derför ville han här låta dem veta
det.

-f d. v. s. ofantligt långt öfver vår
förmåga.

ft Lidandet betraktas bildligt såsom en
börda, som tynger ned någon.

f* Ordagrant: om att lefva. Vi sågo
ej annat, än att vi skulle nödgas sätta
lifvet till.

9. utan * vi hafva sjelfva**
inom oss sjelfva haft det svar,
att vi m.åste dö,f på det vi icke
skulle vara förtröstande på oss
sjelfva utan på Gud, som
uppväcker de döda,ff
Jer. 17: 5, 7.

— 195 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free