Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 18 — 2 4.
Pauli bref till galaterna.
27. Tj det är skrifvet:* Fröjda
dig, du ofruktsamma, som icke
föder, brist ut** och ropa, du som
icke lider barnsnöd, ty många äro
den ensammast barn, flere änyf
hennes, som har man.f*
Es. 54: 1.
* Att det öfre Jerusalem är moder till
de troende, bevisar apostelen med att
anföra Es. 54: 1, såsom detta ställe lyder i
de sjuttio uttolkaren as grekiska
öfversätt-ning af gamla testamentet (se anm. till
Ap. G. 13: 4 0). Profetens ord innehålla ett
löfte, att det gamla förbundsfolket, som
genom den babyloniska fångenskapen varit
bragt nära sin undergång, skulle växa till
och blifva talrikare än någonsin förr. Detta
klädes af profeten i en bild. Det förstörda
Jerusalem, som efter folkets bortförande
var ödsligt och menniskotomt, liknas vid
en ofruktsam, barnlös hustru, som icke
haft umgänge med sin man. Efter folkets
återkomst skall det blifva likt en moder,
som fröjdar sig öfver en större barnskara,
än den qvinna har, som lefvat i umgänge
med man. Det är mycket sannolikt, att
profeten vid denna bild tänkt på Sara
och Agar (jemför Es. 51: 1 f.). Sara var
ofruktsam; Abraham öfvergaf derför
umgänget med henne och höll sig till Agar
(1 Mos. 16: 1 följ.). Men till slut blefvo
Saras barn fiere än Agars. Paulus har
nu tillämpat denna profetia på det nedre
och det öfre Jerusalem, såsom dessa äro
allegoriskt framstälda i Agar och Sara.
Det nedre Jerusalem, den israelitiska
gudsstaten, är likt Agar, en qvinna, som lefver
i umgänge med man och får en talrik
af-komma. Det öfre Jerusalem, det
tillkommande gudsriket, har under tiden varit likt
Sara, en barnlös och ofruktsam qvinna.
Men såsom ändtligen barn föddes åt Sara
genom löftet (v. 23), och hennes afkomma
vardt talrikare än Agars, så födas nu
genom tron på Kristus »rikets barn», det rätta
Guds Israel (se kap. 6: 16). Och detta
skall blifva talrikare än det gamla,
i jubel.
t Ensam kallas här den qvinna, som
ej har umgänge med man.
tt Ordagrant: mer än.
t* Agars och Saras man var Abraham;
det nedre och det öfre Jerusalems man är
Gud (jemför Hos. 2: 7, 19, se anm. till
Matt. 12: 3 9). — För öfrigt må märkas,
att denna bild lika litet som någon annan
kan utföras i alla enskildheter. Se anm.
till Luk. 15: 3 2.
28. Men I,* bröder, ären barn
af löfte enligt Isak.**
Rom. 9: 7 f.
* I somliga gamla handskrifter af
grundtexten står det vi. Det ena som det andra
betecknar de troende.
** icke barn efter kött utan barn
genom löftet (v. 23) på samma sätt som
Isak.
29. Dock* såsom den efter kött
födde då** förfölj de f den efter
ande (födde), ff på samma sätt
(sker det) äfven nu.f*
1 Mos. 21: 9.
* ehuru vi äro löftesbarn enligt Isak
och derigenom stå lika högt öfver judarna
som Isak öfver Ismael.
** på den tiden, då Sara och Agar
lefde. Här synes, att apostelen icke
betraktat berättelsen om Agar och Sara
endast såsom en allegori utan såsom en
verklig historia, i hvilken dock legat en
allegorisk betydelse (v. 24) jemte den
historiska.
f I gamla testamentet nämnes endast,
att Ismael bespottade Isak (1 Mos. 21: 9),
men den gamla judiska sägnen förmäler,
att han äfven på annat sätt förföljde
honom.
tf Isak var icke född genom kötts kraft
(Rom. 4: 17 följ.) utan genom Guds ande,
som var verksam i löftet till att gifva Sara
kraft att föda. Paulus begagnar detta
uttryck om Isak med tanke på de troendes
andliga födelse af Gud.
f* Judarna förfölja de troende.
30. Dock hvad säger skriften?*
Drif ut tjensteqvinnan och
hennes son, ty icke skall
tjensteqvin-nans son ärfva med den frias
son. **
1 Mos. 21: 10, 12.
De ord, som här anföras, äro
egentligen Saras ord till Abraham (1 Mos. 21:
10). Men apostelen framställer dem
såsom Guds ord, emedan Gud befalde
Abraham att göra så, som Sara ville (v. 12).
Deri ligger dock icke något bud i
allmänhet, att barn af en tjensteqvinna skola vara
arflösa. Flere af Jakobs söner voro födda
af tjensteqvinnor och räknas dock med
bland de patriarker, som blefvo stamfäder
för de tolf stammarna.
— 270 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
