Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 18 — 2 4.
Pauli bref till galaterna.
5. Ty vi * vänta ** genom ande f
af troft rättfärdighets hopp.f*
Det ligger i grundtexten stark tonvigt
på ordet vi: vi som förblifva i tron, i
motsats mot dem, som vända sig till lagen.
** Ordagrant: utvänta. Det betecknar
ett uthålligt väntande. Samma ord i Rom.
8: 19, 23 25, 1 Kor. 1: 7.
t genom den helige anden. Denna ande,
som vi fått genom tro (se kap. 3: 2), är
€n förstlingsgåfva (Rmn. 8: 2 3) och en
pant på den frälsning, som vi hafva att
vänta. Derför är han ock den, som
verkar hoppet i oss. Se anm. till 2 Kor.
1: 22; jemför ock Rom. 5: 6.
11 icke af lags gerningar. Tron på
Kristus är det sanna hoppets utgångspunkt.
t* Rättfärdighetens hopp kan antingen
betyda hoppet om rättfärdighet eller ock
det eviga lif, som den rättfärdige har
ittt hoppas. Det förra är sannolikt
apostelens mening. Ty här är fråga om
rätt-färdigheten inför Gud. Orden »vänta» och
«hopp» visa, att apostelen tänker på Kristi
återkomst. »Om I hällen Mose lag, sade
de falska lärarena, så kunnen I hoppas,
att herren skall rättfärdiga eder, när han
kommer till domen.» — »Men nej, säger
Paulus, vi hoppas pä grund af tron, att
herren skall rättfärdiga oss, när han
kommer; i denna väntan hålla vi äfven ut och
göra icke såsom I, som kasten bort tron
och vänden eder till Mose lag.» De
tro–ende äro redan genom tron rättfärdigade
på det sätt, att tron räknas dem till
rättfärdighet (se Rom. 4: 2 0 — 24). Dock äro
de ännu icke fullkomliga. De kunna ännu
falla från nåden. Det gäller derför, att de
med fruktan och bäfvan verka sin
frälsning. Men om de hålla ut i tro, till dess
herren kommer, så skola de förklaras för
evigt rättfärdiga (se anm. till Rom. 2: 13,
16), och det på grund af tron. Detta är
nu deras hopp. Om de deremot öfvergifva
tron, så skola de icke rättfärdigas utan
fördömas, när herren kommer. Huru för
öf-rigt en och samma sak kan sägas å ena
sidan vara de troendes närvarande
egendom, å andra sidan deras hopp, derom se
anm. till Joh. 15: 8. — Till uttrycket
vänta ett hopp jemför Ap. G. 24: is, Tit.
2; 13. Det betecknar, att man väntar
efter den sak, som man hoppas.
6. Ty i Kristus Jesus uträttar
iivarken omskärelse eller förhud
något* utan tro,** som är
verksam genom kärlek, f
. Gal. 6: 15. 1 Kor. 7: 19, 13: 1 följ.
Då man är i Kristus, så har det
ingen betydelse, om man är omskuren eller
icke.
det enda, som har betydelse för vårt
rättfärdigande och vår frälsning, är tro
o. s. v.
t icke hvilken tro som helst. Om tron
lemnade menniskan oförändrad qvar uti
hennes synder, så skulle äfven hon vara utan
betydelse för hennes rättfärdigande (1 Kor.
13: 1 följ.). Men nu är tron en sedligt
omskapande makt, som gör menniskan till
en ny skapelse (2 Kor. 5: 17, Gal. 6: 15),
föder i henne kärlek samt är genom denna
kärlek verksam i goda gerningar. Derför
räknas hon till rättfärdighet. Jemför anm.
till Rom. 4: 5, 25. — y>Tron är ett
gud-domligt verk i oss, hvilket förvandlar och
pånyttföder oss af Gudi, (Joh. 1: 13), och
dödar den gamle Adam, gör oss till helt
andra menniskor, till hjerta, mod, sinne
och krafter och förer med sig den helige
Ande. O, ett lefvande, rörligt, verksamt,
mäktigt tiog är tron, så att det är
omöjligt, att hon ej utan återvändo skulle verka
det goda. Hon frågar ej heller, om goda
gerniugar böra göras, utan, innan man
frågar, har hon gjort dem, och är
beständigt dermed sysselsatt. Men den, som ej gör
sådana gerningar, han är en otrogen menni-
ska.–-Tron är en lefvande, grundad
förtröstan på Guds nåd, så viss, att man
tusen gånger kunde dö derför. Och denna
förtröstan och kunskap om Guds nåd
gif-ver glädje, mod och god vilja till Gud
och alla kreatur, hvilket den helige Ande
gör i tron. Deraf blifver menniskan utau
tvång villig och hågad att göra hvar man
godt, att tjena hvar man, att lida allt,
Gudi till kärlek och lof, hvilken har
bevisat henne en sådan nåd. Sålunda är det
omöjligt att skilja gerningar ifrån tron, ja,
så omöjligt som att skilja brännandet och
lysandet från elden. — — Rättfärdighef,
är nu sådan tro — —.» {Luther i
företalet till romarebrefvet.)
7. I lupeii väl.* Hvem liar
hindrat eder att tro sanning?**
Gal. 3: 1.
^ Edert kristliga lif utvecklade sig väl.
Se anm. till kap. 2: 2.
den evangeliska sanningen, att
rättfärdigheten är af tro. Att apostelen säger
sanning och icke sanningen, dermed jem-
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
