Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till galaterna.
Kap. 6: 12—16.
** De falska lärarena höllo alltjemt på
att nödga dem, ty ännu hade galaterna
icke kommit derhän. Se anm. till kap.
5; 2.
t d. v. s. blifva förföljda för det, att
de predika Kristus såsom korsfäst (se kap.
5: 11 och anm. dertill).
13. Ty icke ens de, som
om-skäras,* hålla lagen sjelfva,** utan
de vilja, att I skolen omskäras,
på det de må berömma sig i edert
kött. t
* de som bruka omskärelsen.
Aposte-len åsyftar här villolärarena. Dessa voro
nämligen af judisk härkomst och hörde
således till dem, som bruka omskärelsen.
I somliga gamla handskrifter af nya
testamentets grundtext står det: de som äro
omslcurna.
** De äro sjelfva lagöfverträdare.
Deraf kunnen I förstå, att det icke är af rent
nit om lagen, som de ifra för, att I skolen
låta omskära eder. De hafva helt andra
bevekelsegrunder.
t Paulus hade sin berömmelse i deras
inre menniska. Ty hon hade genom hans
verksamhet blifvit omskapad, så att de
nu voro andliga menniskor (2 Kor. 5: 17).
Om denna hans berömmelse se 2 Kor. 1:
14, 1 Tess. 2: 19. De falska apostlarna
deremot sökte sin berömmelse i deras Jcött,
så att de kunde inför judarna stoltsera och
säga: »Sen på deras kött; der bära de
omskärelsen (v. 12), och det är vårt verk.»
14. Men bort det, att jag*
skulle berömma mig utom i vår
herre Jesu Kristi kors,** genom
hvilketf verlden är korsfäst för
mig och jag för verlden. ff
Rom. 6: 6. Gal. 2: 19.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag: jag i motsats mot
dem.
** Endast deri, att Kristus lidit korsets
död — detta som utgör för judarna en
anstöt — vill jag hafva min ära och min
berömmelse (se 1 Kor. 1: 23 f., 2: 2).
Ty derpå men icke på omskärelse och lag
grundar sig den frälsning, som jag
förkunnar (se Fil. 2: 6—11).
t Grundtextens ord kan ock betyda:
genom hvilJcen (d. ä. genom Kristus).
tf Derigenom att Kristus blifvit
korsfäst, har jag, som nu hör honom till,
blifvit så fullkomligt skild från verlden, som
vore hon korsfäst och död för mig och
jag för henne. Med verlden menas allt,
hvad verld heter, allt hvad som hör denna
verlden till, alla jordiska ting och
förhållanden. Jemför Kol. 2: 20, Ef. 2: 2, 1 Kor.
7: 31, 3 3, 34, 1 Joh. 2: 15 f
15. Ty* hvarken omskärelse är
något, ej heller förhud utan en
ny skapelse.**
Gal. 5: 6. 1 Kor. 7: 19. 2 Kor. 5:
17. Kol. 3: 11.
* Sammanhanget är: Jag vill icke
berömma mig af omskärelse (v. 13) utan
endast af Kristi kors, ty o. s. v.
** För frälsning är det likgiltigt, om
man är omskuren eller icke, blott man är
en ny skapelse (2 Kor. 5: 17), som lefver
i Kristus (Gal. 2: 20) genom den tro, som
är verksam i kärlek (kap. 5: e), samt
håller Guds bud (1 Kor. 7: 19) och
vandrar i goda gerningar (Ef. 2: 10).
16. Och så många, som
komma att vandra* efter detta
rättesnöre,** frid*** (vare) öfver demf
och barmhertighet ochff öfver
Guds Israel, t*
Ps. 125: 4 f. 128: 6.
* Apostelen tänker, att om än somliga
affalla, skola dock många komma att
vandra i sanningen.
** Den i v. 15 framstälda sanningen
liknas vid ett snöre, som är spändt för
att angifva riktningen af en väg. Att
vandra rätt efter detta snöre är alltså att
gå den rätta vägen. Om ordet vandra
se anm. till 5: 2 6, der samma ord står.
*** d. v, s. frälsning, välfärd. Se anm.
till Mark. 5: 34, Rom. 1: 7.
f Frid och barmhertighet framställas
såsom sänkande sig ned från himmelen
öfver de troende vid herrens återkomst.
Ty på denna tänker apostelen. Jemför
Mark. 1: 10, Ap. G. 19: 6, Luk. 2: 25,
4 0, 2 Kor. 12: 9 m. fl. st.
ff Här såsom ofta begagnas ordet och
för att angifva en förklaring alldeles
lik-betydande med nämligen. Se Joh. 1: le,
4: 1, 2 Kor. 1: 22 m. fl. st.
f* Med Guds Israel menas det rätta^
Guds folk, d. v. s. de troende utan
afseende på, om de äro omskurna eller icke.
Se Matt. 21: 43, Ef. 1: 14 och anm.
dertill. Apostelen vill alltså säga: Så många,
som vandra efter detta rättesnöre, öfver
dem, d. v. s. öfver Guds Israel, komme
frid och barmhertighet på herrens stora
— 271) —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
