Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till efesierna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 12 — 16.
Pauli bref till filipperna.
barn. Denna medfödda beskaffenhet är
alltså syndig. Ty endast ur syndigt frö
kan syndigt lif utveckla sig.
t* d. v. s. såsom hedningarna (se Rom.
3: 9, 1 Tess. 4: 13).
4. men Gud, varande rik* i
barmhertighet, har för sin stora
kärleks skull, som han älskat oss**
med,
* d. v. s. emedan han var rik.
Såsom sammanhanget visar, menar
Paulus med m och oss här och i de
närmast följande verserna de troende af både
judar och hedningar. Dermed förnekar han
naturligtvis icke, att Gud älskat hela
verl-den. Men om den saken talar han icke
här utan endast om Guds kärlek till de
troende och hans verk med dem.
5. och då vi voro* döda**
genom öfverträdelserna, gjort oss
lefvande f med Kristus ff —
genom nåd ären I frälstaf* —
* Sammanhanget är: för sin stora
kärleks skull till oss, och då vi voro o. s. v.
hemfallna åt den eviga döden (se
anm. till v. 1). I detta uttryck ligger
samma betydelse som i orden »vredes barn»
(v. 3).
t gifvit oss det eviga lifvet. — Märk,
huru Paulus i v. 4—5 vänder meningen
på annat sätt, än han begynt den. I v.
1 började han: Äfven eder, och tänkte då
fortsätta: har han gjort lefvande. Men
så kommo mellanmeningarna i v. 2—3,
i hvilka han ryckte in äfven de judekristna.
Derigenom vardt den ursprungliga
tankegången afbruten. I v. 4 börjar han
der-lör meningen å nyo men på ett annat sätt
nämligen så, att han säger oss och icke
eder, såsom han gjort i v. 1.
tt I och med det att Gud gjort den
i grafven döde Kristus lefvande till evigt
lif, har han lefvandegjort äfven dem, som
tillhöra honom. Se för öfrigt anm. till
v. 6.
t^ Se v. 8 och anm. dertill.
6. och har med uppväckt (oss)
och med satt (oss) i det
himmelska* i Kristus Jesus,**
^ i himlarna (se kap. 1: 3) men icke
på faderns högra sida, ty den platsen
tillkommer endast Kristus.
** I och med det att Gud har uppväckt
Kristus från de döda och upphöjt honom
till himlarna, har han ock från de döda
uppväckt och till himlarna upphöjt alla.
dem, som äro i Kristus. — Märk, huru
Paulus här framställer ting, som äro
tillkommande (Eom. 8: 17, 1 Kor. 15: 22 f.),
såsom vore de redan fullbordade, när de
äro afgjordt vissa. I och med det att
Kristus är lefvandegjord, uppväckt och
upphöjd, är det en afgjord sak, att alla
de, som tillhöra honom, skola vid hans
återkomst få det eviga lifvet, stå upp från
de döda och förherrligas med honom. Se
Rom. 8: 30 och anm. dertill.
7. på det han måtte visa i
de tMlkommande tidsåldrarna sin
nåds öfversvinneliga rikedom i
mildhet mot oss i Kristus Jesus.*
* Den mildhet, som Gud bevisat oss i
Kristus, består deri, att han i och med
honom gifvit oss det eviga lifvet, uppväckt
och förherrligat oss. Denna mildhet är
ett uttryck af hans nåds öfversvinneliga
rikedom. Derför varder ock nådens
rikedom uppenbarad genom den samma. Och
det skall ske i de tillkommande
tidsåldrarna, d. v. s. i de tidsåldrar, som följa efter
Kristi återkomst. Ty först vid Kristi
återkomst är det, som de troendes uppväckande
och förherrligande verkligen sker.
8. Ty genom nåden ären I
frälsta* genom tron,** och detta icke
af eder;f Guds är gåfvan;-^
j-
Rom. 3: 24, 4: 16. Tit. 3: 5.
Här sammanfattar apostelen, hvad han
nyss uttryckt med orden: Gud har gjort
oss lefvande, uppväckt oss och satt oss i
det himmelska. Med frälsningen menar
nämligen nya testamentet öfverallt de [-troendes fullkomliga förlossning och
förherrligande, som skall ske vid Kristi återkomst
(se anm. till Rom. 5: 9). Att vara
omvänd och troende är derför i nya
testamentets språkbruk icke det samma som
att vara frälst, utan det är eU vilJcor för
att vinna frälsningen, som är att vänta.
De troende kunna alltså visserligen sägas
vara frälsta, men endast i hoppet (se Rom.
8: 24), alldeles såsom de endast i hoppet
kunna sägas vara uppväckta och satta i
det himmelska. Att tillkommande ting
sålunda framställas såsom redan fullbordade,
deri ligger en triumf af den visshet, som
betraktar löftet lika godt, som hade hon
redan sjelfva saken.
— 290 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
