- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
291

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till efesierna - 2 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli bref till efesierna.

Kap. 4: 16—2 2.

Nåden är orsakeD, tron är medlet.

t icke af någon eder förtjenst.

tt allt är en gåfva, och den gåfvan är
af Gud,

9. icke af gerningar, på det
att icke någon må berömma sig;

Rom. 3: 20, 27, 28, 4: 2, 5, 9: 11, 32,
11: 6. 1 Kor. 1: 29 f. Gal. 2: 16, 3: 2.
2 Tim. 1: 9.

10. ty hans* verk äro vi,
skapade** i Kristus Jesus f till goda
gerningar.ft som Gud har förut
beredt, att vi skulle vandra i
dem. t*

Ps. 100: 3. Kol. 1: 10. Tit. 2: i4.

* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet hans.

** omskapade genom den helige anden.
Se 2 Kor. 5: 17, Gal. 6: 15, Tit. 3: 5.
Märk, huru apostelen i den liöiga
framställningen vexlar om med orden I (v. 8
f.) och vi (v. 10), alldeles såsom i v. 1
och 5.

f När aposlelen säger, att Gud gjort
något med oss i Kristus, eller att vi äro
något i Kristus, så menar han, att Gud
gjort detta med oss, eller att vi äro detta
derigenom, att vi äro i Kristus. Men att
vara i Kristus, det sker genom tron.

tt Att frälsningen icke är af våra egna
gerningar utan är en Guds gåfva, det
bevisar apostelen 1:0) dermed att vår
frälsning beror på en Guds egen
skapelsehandling, som just är motsatsen till våra egna
verk, 2:o) dermed att vi äro andligen
omskapade till goda gerningar, hvaraf följer,
att dessa gerningar äro en fruM af den
omskapning, hvarpå vår frälsning beror.

f * Apostelen betraktar de goda
gernin-garna såsom ett område, som Gud före
vår nya skapelse gjort i ordning åt oss
att bo och lefva uti, alldeles såsom han på
förhand hade gjort i ordning paradiset åt
Adam och Eva att vistas i, sedan de
blif-vit skapade. — Märk för öfrigt, huru
kraftigt apostelen äfven i denna afdelning (v.
1—10) framhåller, att hela vår frälsning
är af Gtid såsom dess yttersta grund; att
den heveMnde orsahen dertill är Guds
nåds öfversvinneliga rikedom allena; att
Kristus är den medelperson, genom
livil-ten Gud utför detta verk, samt att
frälsningen kommer till stånd i oss derigenom,
att vi äro i Kristus, hvilket sker genom
tron (jemför anm. till kap. 1: 14).

11. För den skull* kommen
ihåg att en gång I, hedningar i
kött,** som kallens förhud f af
den så kallade omskärelsen, f f den
i kött handgjorda,

Rom. 2: 2 6. 1 Kor. 12: 2. Kol. 1:21.

^ emedan Gud bevisat oss en sådan
nåd.

** Det Bom väsentligen skilde judar och
hedningar åt, var någonting på köttet,
nämligen omskärelsen hos de förra och
förhuden hos de senare. Derför säger
apostelen: hedningar i hött.

f Judarna plägade kalla de oomskurna
för »förhuden». Det gör ock apostelen
sjelf på många ställen, synnerligen i
ro-marebrefvet (se t. ex. Rom. 2: 26 f., 3:
3 0, 4: 12 m. fl. st.). De troende i Efesus
voro fortfarande »hedningar i kött» och
kallades derför af judarna förhud, emedan
de icke voro omskurna.

-j-f Orden: »den så kallade omskärelsen»,
uttrycka ett förakt icke för omskärelsen i
och för sig (se Rom, 3: 1 f.) utan för
judarnas andliga högfärd, hvilka berömde
sig af omskärelsen, ehuru de endast hade
»den på köttet handgjorda» men saknade
hjertats omskärelse, som var det väsentliga.
Se Rom. 2: 28 f.

12. att* I på den tiden**
vo-ren utan Kristus,*** uteslutna
från Israels statsförfattning f och
främlingar för löftets förbund,ff
icke hafvande hoppfff och
varande utan Gud f* i verlden.*j-*

Rom. 9: 4. Ef. 5: 8.

* På det de måtte inse storheten af
den nåd, som Gud bevisat dem, framhåller
Paulus här i bjerta färger deras förra
tillstånd, i hvilket de hade saknat alla de
nådesförmåner, som judarna egde (jemför
Rom. 9: 4 f.).

Dessa ord syfta tillbaka på orden
»en gång» i v. 11. Paulus menar tiden före
deras omvändelse.

Israel hade under den förkristliga
tiden Messias i löftet. På honom satte
de sitt Lopp (kap. 1: 12). Hedningarna
hade ingen Messias, emedan de voro
utestängda från den israelitiska
statsförfattningen och främlingar för löftets förbund.

f Grundtextens ord kan betyda både
statsförfattning och medborgarerätt (Ap,
G. 22: 2 8). Här menar apostelen det förra

— 291

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free