Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till tessalonikerna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 16—5: 3.
Pauli första bref till tessalonikerna.
2 Kapitlet.
Apostelen skildrar sitt uppträdande i
Tessa-lonika (v. 1—12) samt tessalonikernas
omvändelse och lidande (v. 13—16), omtalar sin
längtan efter dem samt de försök, som han två
gånger gjort för att komma till dem (v. 17—20).
Ty"^ I veten sjelfva, bröder, vår
ingång hos eder, att den icke
vardt kraftlös,**
Apostelen utvecklar i v. 1—12, hvad
lian i kap. 1: 9 sagt om sin ingång hos
dem.
** Ordagrant: tom, d. v. s. utan ande
och kraft. Kraftlös skulle den hafva
varit, om den skett allenast i ord (se kap.
1: 5). Om ordet tom (= utan innehåll,
utan värde, utan kraft o. s. v.) se anm.
till 1 Kor. 15: 14.
2. utan liafvande förut lidit
och blifvit misshandlade, såsom
I veten, i Filippi,* voro vi
frimodiga** i vår Gudf att tala
till eder Guds evangelium ff i
mycken kamp.f*
^ Om denna sak läses i Ap. G. 16: 12
följ.
Vårt lidande i Filippi hade icke gjort
oss missmodiga. Jemför Ap. G. 9: 27 f.,
13: 4 6, 18: 2 6, Ef. 6: 20 m. fl. st., der
samma ord står i betydelsen: vara
frimodig i sitt tal, sitt uppträdande, sin
verksamhet o. s. v.
t Vår frimodighet hade sin grund i
Gud.
tt Se anm. till Mark. 1: i.
f* under mycken förföljelse och många
faror.
3. Ty vår uppmaning* (är) icke
af villfarelse** eller af orenhet,t
ej heller i svek,ff
* vår uppmaning till menniskorna att
omvända sig och tro på Kristus. Jemför
Ap. G. 9: 31 och anm. dertill, 18: 15.
** Den har icke sin källa i villfarelse
utan i sanning.
f Den kommer icke heller af några
orena bevekelsegrunder såsom girighet,
fåfänga eller dylikt.
ff Vi begagna intet svek, såsom
smicker (v. 5) eller dylikt, för att vinna
menniskorna åt Kristus.
4. utan såsom vi af Gud
blifvit pröfvade värdiga, att
evangelium skulle anförtros åt oss,* så**
tala vi, icke såsom behagande f
menniskor utan Grud, som
pröf-var våra hjertan.
Gal. 1: 10, 2: 7.
Gud hade gifvit apostelen det
förtroendeuppdraget att predika evangelium.
** i öfverensstämmelse med detta
uppdrag.
f icke så att vi söka behaga o. s. v.
5. Ty hvarken uppträdde vi*
någonsin med** ord af smicker,f
såsom I veten, ej heller med**
förevändning för girighet, ff Gud
är vårt vittne, f*
Ap. G. 20: 33. 2 Kor. 2: 17, 11: 31,
12: 17.
Ordagrant: vordo vi.
Ordagrant: i.
f hvilket vi skulle hafva gjort, om vi
velat behaga menniskor. Ty den som vill
vinna menniskors behag, han smickrar dem.
ff Ordagrant: merhafveri. Se anm. till
Mark. 7: 22. Många predika med nit,
såsom ville de vinna själar, medan deras
egentliga syfte är att vinna penningar.
Detta är att använda predikan såsom en
förevändning för girighet. Så gjorde icke
Paulus och hans medhjelpare.
f Att han icke hade begagnat smicker,
det visste de sjelfva, ty att smickra är
något yttre, som menniskor kunna se. Att
han icke hade predikat af girighet eller
andra orena bevekelsegrunder (v. 3), det
visste Gud; sådan falskhet är något inre,
som endast han kan se, han som pröfvar
hjertan (v. 4). Att Paulus kallar Gud till
vittne Öfver sig, är mycket vanligt. Se
anm. till Rom. 1: 9. Detta visar, att han
icke ansett det såsom synd att med ed
vid Gud bekräfta sitt tal, när sakens vigt
fordrat det.
6. icke heller sökande pris af
menniskor, hvarken af eder eller
af andra, ehuru vi kunde vara*
i anseende såsom Kristi
apostlar,**
Joh. 5: 41, 44, 7: 18. 2 Kor. 3: 1.
* Ordagrant: kunnande vara.
** Såsom varande Kristi apostlar hade
de väl kunnat åtnjuta anseende bland men-
— 362 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
