Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till tessalonikerna - 2 Kapitlet - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 3: 1 — 3. Pauli andra bref till tessalonikerna.
tände icke någon viss person utan den
allmänna gudlöshet, som skulle utmärka
tiden strax före Kristi återkomst. Det
eller den, »som hindrade», och som måste
komma ur vägen, innan denna gudlöshet
nådde sin spets, hafva de ansett vara
Paulus sjelf eller Jakob eller de fromma
i Jerusalem o. s. v. Somliga hafva då
Trott, att med herrens återkomst menades
Jerusalems förstöring. Såsom laglöshetens
menniska hafva de tänkt sig än den ene
än den andre af de närmast föregående
romerska kejvsarena. Ater andra hafva i
honom trott sig se trollkarlen Simon (Ap.
G. 8) eller judafolket eller fariséerna o. s. v.
Vanligen har man såsom en och samma
person betraktat den laglöshetens
menniska, som Paulus här skildrar, och den
antikrist, som Johannes talar om. En
närmare jemförelse visar dock, att denna
uppfattning är oriktig. Dels begagnar
Paulus icke namnet antikrist, dels är det,
som han säger om laglöshetens menniska,
något helt annat än det, som Johannes
säger om antikrist. Se 1 Joh. 2: 18, 22
4: 3, 2 Joh. v. 7 och anm. till dessa ställen.
Ett annat ganska vanligt missförstånd
är att sammanblanda laglöshetens
menniska hos Paulus med vilddjuret i Upp. 13:
1 följ. Laglöshetens menniska, antikrist
och vilddjuret äro tre alldeles olika saker.
Se tilläggsanm. i slutet af Upp. 17.
Af Pauli ord — om man ser bort från
allt annat — ar klart, att han tänkt sig:
l:o) att den laglöse var en bestämd person,
hvilken en gång skulle framträda såsom
menniska, sedan hans ankomst blifvit
förberedd genom gudlöshetens utveckling; 2:o)
att »det som hindrade», också var en
person, hvarför han i v. 7 säger: y^deriy som
hindrar», 8:o) att det tempel, der den
laglöse skulle sätta sig, var Jerusalems
tempel (se anm. till v. 4) och icke ett tempel,
som han sjelf skulle bygga åt sig på det
gamlas plats; ty då skulle han icke, såsom
apostelen säger, sätta sig i Guds utan i
sitt eget tempel; 4:o) att allt det, som han
i v. 3—10 skildrat, skulle ske under den
menniskoålder, som han sjelf tillhörde. På
den tiden stod Jerusalems tempel ännu
qvar. — Måste man nu för sanningens
skull ärligt medgifva såväl detta, som ock
att de historiska förhållandena icke
motsvarat apostelens väntan, så synes ingen annan
förklaring återstå än denna: Det har icke
varit apostelen gifvet att veta tider och
stunder, som Gud förbehållit sig (Ap. G.
1: 7); derför har han i den profetiska
åskådningen trott sig se personer och
händelser, som sammanhänga med Kristi åter-
komst, närmare, än de verkligen voro. Till
följd deraf hafva de ock för honom
framstått i en delvis annan dager än den
verkliga. Detta är något, som låder vid
profetior i allmänhet. Vi hafva alltså ännu
att såsom något tillkommande vänta, hvad
apostelen här skildrar, och i de stora
huf-vuddragen just så, som han beskrifver det.
Godtyckli g och oriktig blir derför hvarje
förklaring, som på något sätt omtyder hans
ord om »den laglöse» och »den som
hindrar», såsom skulle dermed icke förstås
bestämda personer.
3 Kapitlet.
Apostelen förmanar till forbön för sig och sin
verksamhet samt uttalar sin tillit, att herren
skall bevara de troende i Tessalonika (v. 1—5),
varnar för ett oskickligt väsende (v. 6—15).
Hels-ning och slutönskan (v. 16—18).
V. 4 O— 13 aftonsångstext nionde sönd. ef t. tref. II.
Fy öfrigt bedjen, bröder, för
oss, att herrens ord må löpa"^
och varda förherrligadt** såsom
ock hos eder,
1 Tess. 5: 2 5. Kol. 4: 3. Ef. 6: 18 f.
hastigt utbreda sig.
genom menniskors frälsning (Rom.
1: 16).
2. och att vi* må räddas undan
de dåraktiga** och onda
menni-skorna;f ty tron är icke allas.ff
Rom. 15: so f.
* jag och mina medhjelpare (kap. 1: i).
** Grundtextens ord betecknar något,
som icke är på sin plats, eller en person,
som gör något, som icke är på sin plats,
en oskicklig, dåraktig, elak menniska.
f Med de dåraktiga och onda
menni-skorna menar apostelen de mot
kristendomen hätska judarna i Korint. Se Ap. G.
18: 6, 12 följ. Jemför äfven Ap. G. 17:
5, 13, 20: 3.
tt utan många äro gudlösa och
fiendt-liga och förfölja oss.
3. Men herren är trofast,* som
skall stadfästa eder och bevara
eder för den onde.**
1 Kor. 1: 9, 10: 13. 1 Tess. 5: 24.
Joh. 17: 15.
* Tron är icke allas (v. 2), men I ären
troende, och herren (d. v. s. Kristus) är
trofast o. s. v.
— 380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
