Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 1: 3—5.
Brefvet till hebreerna.
t* d. v. s. sedan han renat sig från
synderna. Grundtextens uttryck innebär
nämligen, att Kristus verkstält åt sig den
rening, som här är fråga om. Samma
ordform i Joh. 14: 2 3, der det säges, att
fadern och sonen skola göra sig en boning
hos den, som älskar honom. Att Kristus
renat sig från synderna, är att fatta i
likhet med Pauli ord, att han dött från
synden. Se derom anm. till Rom. 6: lo. Så
länge Kristus var i verlden, omgafs,
frestades och plågades han af menniskornas
synder. Och enligt gammaltestamentligt
åskådningssätt vardt en i och för sig
syndfri menniska orenad genom andras synder,
med hvilka hon kom i beröring. Ja,
sjelf-va helgedomen vardt orenad af folkets
synder. Från all sådan beröring med
synderna renade Jesus sig genom sin död. I
sammanhang härmed står, hvad författaren
säger i kap. 9: 2 8, nämligen att när
Kristus kommer igen, skall han låta se sig
utan synd. — Somliga se i författarens
ord den meningen, att Kristus varit
verkligen syndig såsom vi, men att han genom
sin fullkomliga lydnad renat sig från all
synd. En sådan tanke ligger visserligen
efter ordalydelsen närmast till hands både
här och i kap. 9: 2 8. Men orden tillåta
äfven den andra uppfattningen. Denna är
ock att föredraga, då ju den tanken, att
Kristus varit syndig, är fullkomligt
främmande för nya testamentet i öfrigt. — Den
vanligaste uppfattningen är, att Kristus
genom sin död renat oss menniskor från
synderna. Men derom står icke ett ord,
antingen man nu med »oss menniskor»
menar alla menniskor eller endast de
troende. ^Dessutom sker enligt nya
testamentets lära menniskans rening från synd
först då, när hon bekänner sin synd och
tror på Jesus. För öfrigt må märkas, att de
ord, som vi återgifvit med: syndernas
rening, äfven kunna öfversättas med: rening
frän synderna. Det ena går naturligtvis
i anseende till meningen på ett ut med
det andra. Se 2 Petr. 1: 9. Jemför
äfven Es. 1: 18, der det heter, att blodröda
synder skola varda hvita som snö, hvilket
är det samma som, att syndaren skall
renas från dem, så att han blir hvit som
snö. På samma sätt säges det om
spet-älskan ömsom, att hon renades (Matt. 8: s),
ömsom att de spetälska renades från henne
(Matt. 11: 6).
t** d. v. s. i himlarna (jemför Matt.
21: 9 och anm. dertill). Att Kristus satt
sig på majestätets, d. v. s. den
majestätiske Gudens, sida, betyder, att han
in-trädt i herradömet öfvér allt skapadt i
himlar och på jord (Matt. 28: 18). Märk
för öfrigt sammanhanget i v. 2—3. Gud^
som genom sonen ursprungligen skapat
tidsåldrarna och allt, hvad som faller inom
dem, har genom hans upphöjelse efter
förnedringen insatt honom till arfvinge öfver
allt. Och sonen har, sedan han renat sig
från synderna, inträdt i herradömet öfver
allt, och det på grund af sitt förhållande
dels till Gud dels till verlden. Det förra
bestod deri, att han var af samma väsen
som Gud, det senare deri, att han bar och
uppehöll allt genom Guds allmakts ord.
Att författaren vid denna framställning af
sonens förhållande till Gud och till
verlden ser bort från hans korta
förnedringstillstånd, säger sig sjelft. Ty under detta
hade han för tillfället aflagt sitt guddomliga
majestät och sin verldsuppehållande makt
(Fil. 2: 7).
4. vorden* så mycket högre
än änglarna,** som han ärft ett
så mycket förnämligare namn mot
dem.-f
® genom sin upphöjelse. Att sonen före
sin förnedring var, hvad han efter
förnedringen åter vardt (Joh. 17: 5), det är
härmed icke förnekadt. Men författaren talar
nu icke derom utan endast om det, som
stod i sammanhang med upphöjelsen.
** hvilka utgöra den högsta ordningen
af de skapade varelserna.
t nämligen namnet son. Sant är, att
äfven änglarna i gamla testamentet kallas
Guds söner (Ps. 29: i, 89: 7).^ Men det
sker i en helt annan bemärkelse. Äfven
menniskor kallas i bibeln stundom Guds söner
eller barn. Så kallas Adam Guds son
såsom skapad af Gud (Luk. 3: 3 8); Israel»
folk kallas Guds son (2 Mos. 4: 22, Hos.
11: 1), emedan det var utkoradt till Guds
egendomsfolk ; de troende i nya
testamentet kallas Guds barn på grund af sin
andliga omskapelse af Gud (se anm. till Luk.
20: 3 6). Kristus deremot kallas son i
egentlig bemärkelse såsom af evighet född
af Gud. Derför tillkommer honom titeln
den enfödde^ d. v. s. ingen är Guds son
i samma mening som han. Att Kristus
ärft detta namn, dermed menar
författaren, att Gud har gifvit honom det samma
i gamla testamentets skrifter. Se derom
vidare nästa vers.
5. Ty till hvem af änglarna*
har han** någonsin sagt: Min
— 444 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
