Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 7: 26—8: 2.
Brefvet till hebreerna.
* nämligen David i Ps. 8.
** Ordagrant: genommiinat, d. v. s.
grundligt vittnat, betygat. Samma ord i
Luk. 16: 28, Ap. G. 20: 21, 2 4 m. fl.
ställen. Det kan ock betyda: åter och
åter igen vittna. Med den här följande
framställningen vill författaren bevisa, att
det är åt sonen och icke åt änglar, som
Oud gifvit herskaremakt öfver den
tillkommande bebodda jorden.
t Psalmistens ord uttala förundran
der-<)fver, att Gud kan vårda sig om
menni-skan, som är så ringa och obetydlig i
jem-förelse med skapelsens storverk: solen,
månen och stjernorna. Författaren
tillämpar dessa ord på Kristus i hans förnedring,
då han var ringa såsom hvar och en annan
menniska.
7. Du har en kort tid gjort
honom ringare än änglarna,* med
ära och herrlighet har du
bekransat honom.**
Ps. 8: 6.
* Psalmistens ord utsäga, att Gud
wp^g-höjt menniskan så, att hon endast blifvit
något litet ringare än änglarna.
Ebreer-brefvets författare åter anför dem i den
meningen, att Gud förnedrat Kristus så,
att han för en hört tid blifvit ringare än
änglarna. Detta är en alldeles annan
mening. Se härom inledningen.
** Med detta bekransande menar
psal-misten menniskans herrlighet såsom
naturens herre. Hebreerbrefvets författare
deremot åsyftar Kristi upphöjelse efter
förnedringen. Att bekransa en menniska var
hos de gamla, såsom hos oss, uttryck af
ära och upphöjelse.
8. Allt har du lagt under hans
fötter.* Ty** i det att han har
lagt under honom allt, har han
icke lemnat något honom
ounder-lagdt; men nuf se vi ännu icke
allt honom underlagdt. ff
Ps. 8: 7. 1 Kor. 15: 27. Matt. 28: 18.
Ap. G. 2: 36. Ef. 1: 22. Fil. 2: 9.
* Dessa psalmistens ord anföras äfven
af Paulus såsom syftande på Kristi makt
öfver allting i himmel och på jord. Se 1
Kor. 15: 2 7 och anm. dertill. Psalmisten
sjelf menar menniskans herravälde öfver
de skapade tingen på jorden. Men det
som der säges om menniskor, gäller i
främsta rummet om honom, som är
menniska i högsta mening.
** Sammanhanget är: Att Gud lagt den
tillkommande bebodda jorden icke under
änglar utan under sonen (v. 5), är tydligt
deraf, att psalmisten säger: Allt har du
lagt under hans fötter. Ty då han lagt
allt under honom, så har han icke lemnat
något af de skapade tingen, som icke
blifvit honom underlagdt.
t som det nu är.
tt Enligt faderns leslut är allt honom
underlagdt, i verJcligheten har han dock
ännu icke gjort sitt välde gällande öfver
allt. Men han sJcall göra det. Herrens
råd kan icke varda om intet.
9. Men den,* som en kort
tid blifvit gjord ringare än
änglarna, (nämligen) Jesus, se vi för
dödens lidandes skull bekransad
med herrlighet och ära, på det**
att han genom Guds nådf skulle
smaka död för hvar och en.ff
* Sammanhanget är: Ännu se vi icke
allt honom underlagdt, men honom sjelf
se vi bekransad med ära och herrlighet,
der för att han lidit döden. Jesu upphöjelse
framställes äfven af Paulus såsom lön för
hans dödslidande eller egentligare: för den
lydnadf som han visat ända intill korsets
död (Fil. 2: 9).
Sammanhanget, som är synnerligen
svårfattligt, synes vara: Jesus har för
dödens lidandes skull blifvit förherrligad;
jag säger: för dödens lidandes skull, ty
detta lidande har han måst underkasta sig,
på det att Guds beslut måtte fullbordas,
som var, att han skulle smaka död för
hvar och en.
f Märk: Guds nåd var icke frukten af
Kristi dödslidande utan grimden dertill.
Icke för att förvärfva oss Guds nåd, var
det som Kristus led, utan derför att Gud
var nådig emot oss och ville vår frälsning.
Se Rom. 5: 8. En annan läsart på detta
ställe lyder: på det han utan Gud skulle
smaka död. Meningen skulle då vara: på
det han, öfvergifven af Gud, skulle smaka
död. I grekiska språket skilja sig dessa
läsarter endast genom två ord, som lätt
kunnat förvexlas. I den ena står det
nämligen i den andra x^P^^’ Gamla
kyrkofäder uttala ovisshet om, hvilkendera
läsarten som är den rätta. Men den, som
vi i texten återgifvit, står i alla de äldsta
och bästa handskrifterna af nya
testamentets grundtext samt i nästan alla de äldsta
öfversättningarna. Den bör derför anses
såsom den rätta.
— 448 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
