Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kcip. 6: 16 — 2 0
införlifvadt med dem,f f som hade
hört det,
* om att gå in i Guds hvila, d. v. s.
Mmlarnas rike.
nämligen det gammaltestamentliga
Israel.
f Ordagrant: hörandets ord.
tt Ordagrant: sammanblandadt med
dem. Den mat, man äter, blir till gagn
för kroppen, när den genom smältningen
sammanblandas med eller införlifvas i
kroppen. Sammalunda blir det hörda ordet
till gagn först då, när det genom tron
sammansmälter med anden bos den
hörande.
3. ty* vi komma in i hvilan.
Ti, som blifvit troende, såsom han
har sagt:** Såsom jag svor i
min vrede: De skola icke komma
in i min hvila, ehuru
gernin-garna voro skedda f från verldens
grundläggning, ff
* Att det var otron, som hindrade
fäderna att komma in, är tydligt; ty vi, som
komma in, göra det genom tron.
** i öfverensstämmelse med, hvad han
t Ps. 95 sagt. Att vi, som tro, komma
in i hvilan, är alldeles i öfverensstämmelse
med det ord, der Gud förklarat fäderna,
att de icke skulle komma der in, emedan
de icke trodde.
t ehuru de skapade verken voro
fullbordade, och Guds hvila således redan hade
börjat.
ff alltifrån den tid, då Gud skapade
verlden. Af denna vers synes, att
författaren med Guds hvila icke, såsom
psalmi-sten, menar den hvila, som Gud ville gifva
Israel i Kanaan efter ökenvandringen, utan
Guds egen hvila, som hade börjat i och
med det, att Gud fullbordat skapelsens
verk. Se vidare nästa vers. I denna hans
hvila skulle Israels barn hafva fått gå in,
om de icke genom sin otro ådragit sig
en motsatt dom.
4. Ty han* har någonstädes
om den sjunde (dagen) sagt
sålunda: Och Gud hvilade på den
sjunde dagen ifrån alla sina
verk;**
1 Mos. 2: 2.
* nämligen Gud. Det är Gud, som
talat genom Moses.
** Deraf följer alltså, att Guds hvila
l)örjat från och med den sjunde dagen.
5. och i detta* åter: De skola
icke komma in i min hvila.**
* i det nyss (v. 3) anförda bibelordet
ur Ps. 95: ii.
Här synes åter, att författaren
menar Guds egen hvila, som tog sin början
på sjunde dagen.
6. När det alltså står åter, att
några komma in i henne,* och
de, som förut fått det goda
budskapet, icke kommo in för
olydnads skull,**
Att några skola gå in i Guds hvila,
det är klart .deraf, att Gud i det anförda
språket talar derom. De som först fingo
löftet, kommo emellertid icke derin. Att
några gå in i hvilan, är alltså en sak,
som ännu stär åter. Men hvilka äro då
de, som komma in? Svaret gifves i v. 9.
Märk, huru deras otro här åter
fram-ställes såsom en olydnad. Jemför kap.
3: 18 f.
7. så bestämmer han åter en
viss dag,* sägande i David** efter
så lång tid:t i dag, såsom det
förut är sagdt:ff I dag, om I
hafven fått höra hans röst, så
förhärden icke edra hjertan.
* För fäderna hade Gud bestämt en
viss dag, då de skulle gå in i hans hvila.
Men de syndade och kommo icke der in.
Då bestämmer Gud ånyo en dag för sitt
folk. Hvad det är för en dag, veta vi
icke. Men att han bestämt en sådan,
det är klart deraf, att han genom David
förmanar folket att i dag icke förhärda
sitt hjerta, hvilken förmaning just har
af-seende på ingåendet i hans hvila.
Det är Gud, som talat i David
likasom i profeterna (kap. 1: i).
t så långt efter sedan fäderna fått sin
dom.
tt såsom jag förut sagt i kap. 3: 7,
8, 15.
8. Ty* om Josua hade fört
dem in i hvilan,** så skulle (Gud)
icke tala om en annan dag
der-efter.f
Jos. 22: 4. 5 Mos. 81: 7.
* Författaren bemöter här en
invändning, som kunde göras mot honom. Man
kunde nämligen säga, att när psalmisten
— 455 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
