- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
456

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 4 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 7: 26—8: 2.

Brefvet till hebreerna.

talar om Guds hvila, så menar han den
hvila, som Gud genom Josua gaf folket i
Kanaan efter ökenvandringen. Men nej,
svarar författaren, ty om o. s. v.

** Ordagrant: gjort dem hvilande.

t men nu gÖr han det, och deraf sluter
författaren, att med Guds hvila icke kan
menas den hvila, som Josua förde Israels
barn till, utan den hvila, som Gud sjelf
ijjuter efter fullbordadt skapelseverk.

9. Således står en sabbatshvila
åter* för Guds folk.**

* Den är ännu icke uppnådd, men den
står åter (v. 6). Guds folk skall ock vinna
den samma på den dag, som Gud bestämt,
om det i dag icke förhärdar sig mot hans
ord utan lyder hans förmaningar och
varningar.

d. v. s. det troende Israel, ty endast
om Israels frälsning talar författaren i
detta bref. Att frälsningen är bestämd
äfven för hedningar, är dermed icke
för-nekadt. Se anm. till kap. 2: 9.

10. Tj den som kommit in i
lians hvila, har äfven sjelf fått
Il vila från sina verk* såsom Gud
från sina egna.

Upp. 14: 13.

* Här på jorden har han haft möda
och arbete, äfven när det varit som bäst
(Ps. 90: 10).

11. M å vi alltså vinnlägga
oss om att komma in i denna
livila, * på det att icke någon må
falla** gen om t samma föredöme
af olydnaden, tt

* Guds sabbatshvila.

falla i evigt förderf, som är
motsatsen mot att gå in i hvilan. Jemför
Rom. 11: 11. När författaren här
begagnar ordet falla i denna betydelse, torde
han syfta tillbaka på kap. 3: 17, der det
står, att de otrogna fädernas kroppar föllo
i öknen, så att de aldrig kommo fram.

t Ordagrant: i. Dermed uttryckes den
sak, Tivari fallet har sin grund.

tt d. v. s. genom samma olydnad,
hvar-på fäderna i öknen lemnat oss ett så
varnande exempel. Med olydnaden menar
författaren otron. Se anm. till kap. 3:
18, 19.

12. Tj* lefvande** är Guds
ord*** och verksamtf och skarpare

mer änff hvarje tveeggadt svärd
och gående igenom, ända till dess
det åtskiljer själ och ande, fogar
och märgtff och är mäktigt att
döma öfver hjertats tankar och
uppsåt, f *

1 Petr. 1: 2 3. Es. 49: 2.

* Huru vigtigt det är att lyda Guds
ord, om man vill komma in i hvilan, det
visar apostelen först genom att
framhålla beskaffenheten af detta ord (v. 12),
sedan genom att visa, att Gud känner alit,
och att vi skola göra räkenskap inför
honom (v. 13).

Guds ord är lefvande, emedan en
guddomlig kraft utgår från det samma.

Hvad författaren här säger, gäller
allt Guds ord. Men han tillämpar det
närmast på det ord, som han anfört ur
Ps. 95: 11: förhärden icke edra hjertan.

t Den kraft, som går ut från ordet, är
verksam till att väcka, lefvandegöra, sporra
menniskan till ifver och uthållighet.

tt Märk det starka uttrycket: skarpare
mer än. Med ordets skärpa menar
författaren dess genomträi>gande kraft. Denna
beskrifver han i de närmast följande orden.

ttt döt genomtränger menniskans hela
inre varelse i alla dess vinklar och vrår
samt blottar allt, som der inne kan dölja
sig, alldeles såsom man med en skarp knif
öppnar de finaste fogar i benbyggnaden
och blottar sjelf va märgen.

t’^ ej blott öfver de yttre handlingarna,

13. och icke* fins ett skapadt
ting osynligt inför honom, utan
allt är blottadt och uppenbart
för hans ögon, för hvilken vi
hafva att göra räkenskap.

* Om sammanhanget se anm. till v. 12.

14. Hafvande alltså* en stor
öfversteprest, som farit (upp)
genom himlarna,** (nämligen) Jesus,
Guds son, så låtom oss hålla fast
vid bekännelsen, t

Ebr. 3: 1, 7: 2 6, 8: s, 9: ii, 24, lOt
23. 2 Tess. 2: 15.

^ Här börjar en ny afdelning af brefvet.
Med ordet alltså syftar författaren tillbaka
på kap. 2: 17—3: 6.

** och således har sin herskaretroii
uppöfver alla himlar på Guds högra sida.,
t den kristna bekännelsen.

— 456 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free