- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
458

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 5 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 5: 3 — 8.

Brefvet till hebreerna.

och vilsefarande, så har ock Jesus
medlidande med våra svagheter, emedan äfven
han sjelf är menniska och har varit frestad,
endast deri olik de vanliga
öfverstepre-sterna, att han varit utan synd.
** enligt lagens bud.
f Grundtextens ord betyder egentligen
bära fram. Meningen är naturligtvis att
bära fram offer, såsom det ock uttryckligen
■säges i v. 1.

4. Och icke tager någon äran*
åt sig sjelf,** ntan denf som
kallas af Gud på samma sätt som
ock Aron.ff

2 Mos. 28: 1.

* den äran att vara öfversteprest.

** egenmäktigt. Jemför Joh. 3: 2 7.

t den allena tager denna ära.

tt pä grund af guddomlig bestämmelse.
De gammaltestamentliga öfverstepresterna
voro nämligen kallade af Gud, emedan det
var Gud, som i lagen hade bestämt, hvilka
som skulle vara öfversteprester.

5. På samma sätt har ock
Kristus icke förherrligat sig sjelf att*
varda öfversteprest, utan den som
talat** till honom: Min son är
du,f jag har i dag födt dig,ff

Ps. 2: 7.

* d. v. s. egenmäktigt tillegnat sig den
äran att o. s. v.

Gud har gifvit honom denna ära,
han som talat o. s. v.

t Samme Gud, som i psalmens ord kallat
honom sin son, och det i den allra högsta
mening (se kap. 1: s), har ock gifvit
honom den öfverstepresterliga herrligheten.
För öfrigt må märkas, att det ligger starkt
eftertryck på ordet du.

tt Dessa ord anföras af apostlarna Petrus
och Paulus såsom handlande om Kristi
uppståndelse. Men derpå har författaren
här intet afseende. Hufvudorden för hans
bevisning är språkets första del: Min son
är du. Se kap. 1: 5.

6. såsom han ock i ett annat
(ord) säger: Du är en prest* till
evig tid enligt Melkisedeks
ordning,**

Ps. 110: 4.

* Att författaren här fattar ordet prest
iikbetydande med öfversteprest, synes af
¥. 10.

icke af Arons. Om betydelsen af
detta se kap. 7: 11 och anm. dertill.

7. han* som under sitt kötts
dagar,** då han med starkt rop
och tårar*** hade burit fram
böner och åkallan f till den, som
kunde frälsa honom från döden, ff
samt blifvit bönhörd från
räddhågan,!*

Luk. 22: 42, 44. Matt. 27: 46, 50. Mark.
14: 33 följ.

* nämligen Kristus. Författaren visar
här, på hvilken väg Kristus blifvit den
fullkomlige öfverstepresten.

** under sitt lekamliga lif.

Författaren syftar utan tvifvel
närmast på Jesu kamp i Getsemane, som säkert
skett under starkt rop och tårar, ehuru
evangelisterna icke uttryckligt säga det.
Men äfven vid andra tillfällen kan Jesus
hafva gråtit och ropat, när han gripits af
en svår ängslan (jemför Joh. 12: 27).

t Det ord, som här begagnas i
grundtexten, förekommer endast på detta ställe.
Det uttrycker ett ifrigt och upprepadt
anropande om hjelp och skydd.

tt I Getsemane bad han att, om
möjligt, slippa dödslidandet. Jemför äfven
anm. till Joh. 12: 27.

t* hönhörd så, att Gud frälste honom,
visserligen icke från döden men från
dödsfruktan. — Det ord, som vi öfversatt med
räddhåga, förekommer endast här och i
kap. 12: 2 8, der det ock har samma
betydelse. Somliga bibeltolkare återgifva det
med gudsfruktan och öfversätta:
bön-hörd för sin gudsfruktans skull. Så kan
det ock öfversättas. Men det andra är
mer sannolikt. Att han vardt frälst från
dödsfruktan, visade sig dels deri, att han
strax efteråt bad, att Guds vilja måtte
ske, dels deri, att han sedan utan all
fruktan, stilla som ett lam, lät sig ledas
till korset. Se anm. till Matt. 26: 4 2.

8. lärde, ehuru han var son,*
lydnaden af det, som han led,

* Ehuru han var son, behöfde han dock
genom lidanden lära lydnad för att blifva
en fullkomlig öfversteprest. Författaren
menar icke, att Jesus förut varit olydig
och måst göras lydig, utan endast att den
lydnad, som var i honom, behöft utvecklas
till en lydnad ända intill korsets död (Fil.
2: 8). Och att herren hade en hård kamp

. — 458 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free