- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
482

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 10 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 12: 27 — 13: 3.

Brefvet till hebreerna.

fattas de såsom syftande på dopet,
hvil-ket ock i Ef. 5: 2 6 framställes såsom en
tvagning i vatten. Detta är dock mindre
sannolikt. Att betrakta dopet såsom en
tvagning af kroppen är nämligen ett för
hela nya testamentet främmande
åskådningssätt. Se anm. till 1 Petr. 3: 21.
Dessutom häntyder sammanhanget på en yttre
renhet till skilnad från hjertats renhet.
När Aron och hans söner invigdes, så
tvättades de med vatten och bestänktes
med blod (3 Mos. 8: 6, 3o). Så böra
ock vi gå fram, bestänkta i hjertat och
tvagna om kroppen, d. v. s. rena både
till hjertat och till det yttre lefvernet,
som sker genom kroppen.

23. låtom oss hålla fast
hoppets bekännelse* orubblig-, ty
trofast är den, som lofvat,t

* d. v. s. den frimodiga bekännelsen
om det, som vi hafva att hoppas (jemför
kap. 6: ii, 18, 7: 19).

f och hans trofasthet är en borgen för,
att vi aldrig skola gå miste om det, som
vi hoppas, eller komma på skam med vår
bekännelse.

24. och låtom oss* hafva akt
på hvarandra till uppeggande af
kärlek** och goda gerningar,t

* nnder vägen (v. 22).

** för att uppegga hvarandra till kärlek.

f d. v. s. till att göra allt, hvad som
är godt och Gud behagligt.

25. icke öfvergifvande vår egen
sammankomst, * såsom några
hafva för sed, ** utan uppmuntrande
(hvarandra), t och (det) så mycket
mer, som I sen dagen ff närma
sig.

Rom. 13: 11 f. 2 Petr. 3: 9, 11, 14.
den kristna församlingens
sammankomst i motsats mot den judiska
synagog-sammankomsten.

Några funnos alltså, som börjat
besöka de judiska sammankomsterna med
försummande af de kristna. Det varnar
författaren för.

t till kärlek och allt godt (v. 24).
Detta uppmuntrande skedde förnämligast
vid församlingens sammankomster; derför
skulle de troende flitigt besöka dessa.

dagen för herrens återkomst, då vi
skola gå in i hans herrlighet (v. 19 f.), om

vi varit honom trogna intill änden. Ju
mer denna dag närmade sig, desto mer
nödvändigt var det för de troende att
uppmuntra hvarandra till kärlek och goda
ger-ningar. Och att den nu var nära, kunde
de se på de förebådande tecknen. Hvilka
tecken författaren menar, kunna vi icke
veta.

T,

26. ±Y* om vi frivilligt
synda** efter att hafva mottagit
kunskap f om sanningen, ff så står
(oss) icke vidare åter (något) oifer
för synder f*

* Huru vigtigt det är, att de troende
iakttaga de i v. 22—25 gifna
förmaningarna, det visar författaren genom att
framhålla, hvad följden blir, om de i stället
börja att lefva i synd.

** med vett och vilja synda. Detta
säges i motsats mot det ouppsåtliga
syndandet (3 Mos. 4: 2), hvilket till följd af
okunnighet eller svaghet kan hända en
troende, utan att det leder till fördömelse.
Ett exempel derpå är Petri förnekelse.

t Grundtextens uttryck betecknar en
djup, grundlig kunskap. Med denna
kunskap menar författaren icke blott ett
vetande utan en inre lefvande erfarenhet.
Jemför kap. 6: 4 f.

ff evangelii frälsande sanning,
f* Då hafva vi vändt oss ifrån Kristi
offer, och sedan fins intet offer, som kan
taga bort våra synder. Då är frälsning
omöjlig. Jemför om denna sak kap. 6: 4
följ. och anm. dertill.

27. utan en förskräcklig
förbidan af dom* och nit af en
eld, som skall förtära
motståndarena, f

Sef. 1: 18, 3: 8- Es. 26: 11.
fördömelse, när herren kommer.
Väntan på denna dom är förskräcklig, och
huru förskräcklig måste icke då domen
sjelf blifva!

f elden är en bild af fördömelse (Matt.
3: 11). Den framställes såsom en person,
som med stort nit förtär alla motståndare.
Till dessa räknar författaren de i v. 26
nämda affällingarna.

28. Den som upphäft* Mose
lag^, dör utan barmhertighet** på
två eller tre vittnen ;f

4 Mos. 35: 30. 5 Mos. 17: 6, 19: 15.

— 482 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free