Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kap. 10: 28 — 34.
* icke blott tillfälligtvis och ouppsåtligt
öfverträdt utan upphäft. Samma ord i
grundtexten i Mark. 7: 9, Gal. 3: 15. Ett
sådant upphäfvande består deri, att man
trotsigt föraktar lagen, så att man syndar
med vett och vilja, med fullt uppsåt.
för en sådan fans i Mose lag ingen
försköning.
t Med dessa ord syftar författaren på
5 Mos. 17: 6. Der är fråga om israeliters
affall från den rätte Guden till att tjena
afgudar. Detta var en synd närmast lik
det affall från den kristna tron, som han
här talar om.
29. huru mycket värre straff
menen I, att den skall aktas värd,
som trampat ned Guds son* och
ansett såsom oheligt förbundets
blod, t i hvilket han blifvit
helgad, ff samt skymfat nådens
ande?f^-
* Märk sammanställningen af orden
Guds son, som betecknar den högsta
värdighet, och nedtrampa, som uttrycker den
djupaste förolämpning. Jemför Matt. 5:
13, 7: 6.
t Kristi blod, som är utgjutet för att
inviga det nya förbundet. Jemför kap.
9: 2 0. Se ock Mark. 14: 2 4. Att akta
detta blod såsom oheligt är att anse det
såsom ett vanligt blod, hvars utgjutande
är utan någon helig betydelse. Jemför
Mark. 7: 2, 6, Ap. G. 10: 14, 28. Och
detta gör man, när man vänder sig från
Kristus till synden igen.
tt invigd åt Gud. Se v. 10 och anm.
dertill.
f* den helige anden, som Gud genom
sin nåd gifvit oss. Se kap. 6: 4. Anden
skymfar man genom att gå tillbaka till
synden. Ty genom ett sådant affall
förklarar man i handling, att man anser
honom för en falsk ande, och deri ligger en
skymf. Författarens ord handla icke om
det smädande af anden, som Kristus i Mark.
S: 2 9 talar om, och som i grundspråket
uttryckes med ett annat ord {jSÅacr^rjfiBlu).
30. Ty vi känna den, som sagt:
Mig tillhör hämden, jag skall
ve-dergälla; och åter: Herren skall
döma sitt folk.*
5 Mos. 32: S5 f. Rom. 12: 19. Ps.
135: 14.
* Detta senare citat kan syfta antingen
på 5 Mos. 32: 30, såsom detta ställe lyder
1 de sjuttio uttolkarenas öfversättning, eller
på Ps. 135: 14. Att döma folket är på
begge dessa ställen det samma som att
sJcaffa folket 7’ätt. Här åter tager
författaren det i betydelsen fördöma, såsom
sammanhanget visar.
31. Det är förskräckligt att
falla i lefvande Guds händer.^
* att hemfalla åt hans straff, och det
skola de affälliga göra. Se kap. 12: 29,
Matt. 10: 2 8 och anm. dertill, Luk. 12: 6,
Jak. 4: 12. Märk, huru här läres, att en
troende kan affalla och gå förlorad.
32. M en kommen ihåg de
förra dagarna, under hvilka I,
sedan I haden blifvit upplysta,’’^
uthärdaden mycken kamp af
lidanden , **
* sedan I haden blifvit förda från
mörkret till ljuset (kap. 6: 4). Se Ap. G.
26: 18.
** hårda anfäktelser till följd af förföh
jelser. Förföljelsen var nämligen en
an-fäktning för deras tro.
33. då I dels både genom
smä-delser och lidanden vorden
fram-stälda till ett skådespel ^ dels
vorden deltagare med dem,** som
vandrade t på samma sätt.ff
* Jemför 1 Kor. 4: 9. De smädelser
och förföljelser, som de utstodo, gjorde,
att alla begapade dem.
** då I framträdden såsom deras
tros-förvanter och vänner samt derigenom
ut-sätten eder för att få lida det samma
som de. Om betj^delsen af det ord, som
vi öfversatt med deltagare, se Luk. 5: 10,
2 Kor. 8: 2 3, Filem. v. 17, der samma
ord står i grundtexten.
f Ordagrant: umgingos.
tt som vandrade så, att de genom sin
tro och bekännelse ådrogo sig smädelser
och lidanden.
34. Ty äfven med de fångna*
haden I medlidande,** och edra
egodelars bortröfvande f mottogen
I med glädje, vetande, att I sjelf-
— 483 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
