Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kap. 10: 28 — 34.
23. Genom tro doldes Moses,
sedan han blifvit född, tre
månader af sina föräldrar,* emedan
de sågo, att barnet var vackert,**
och de fruktade icke konung-ens
påbud.
2 Mos. 1: 16, 22, 2: 1 följ.
* I den hebreiska grundtexten står det
endast, att modern gömde Moses. Men
naturligtvis var fadern öfverens med henne
derom.
Den lille gossens skönhet ingaf dem
den tanken, att Gud hade någon särskild
afsigt med honom och derför ville, att han
skulle lefva. I denna tro gömde de
gossen utan fruktan för konungens påbud, som
var, att alla nyfödda israelitiska gossebarn
skulle dränkas i Nilen.
24. Genom tro vägrade Moses,
sedan han blifvit stor,* att kallas
Faraos dotters son,**
2 Mos. 2: 10 f.
blifvit fullväxt (2 Mos. 2: ii). Ordet
kunde ock fattas om hans upphöjelse i
Egypten.
Faraos dotter hade upptagit och
uppfostrat honom såsom son åt sig (2 Mos.
2: 10).
25. hellre utväljande att
misshandlas med Guds folk än hafva
en tillfällig* njutning i synd,**
* Ordagrant: till en tid varande. Se
2 Kor. 4: 18, der samma ord står. All
den njutning, som kommer af synd, är
kortvarig och slutar i gråt och
tandagnisslan.
** Ordagrant: synds njutning, d. v. s.
en njutning, som synden bereder den
syndande. Om Moses hade uppgifvit
gemenskapen med det plågade Guds folk, så
hade det varit en synd. Visserligen hade
han då kunnat njuta en egyptisk prins
alla förmåner. Men en sådan njutning af
en synd ville han icke hafva. Hellre då
misshandel med Guds folk.
26. anseende Kristi smälek*
för större rikedom än Egyptens
skatter, ty han såg bort till
vedergällningen .
* Det lidande, som vederfors Israel i
Egypten, var en försmädelse mot Kristus
eller Messias. Folket var nämligen hans
folk, och han var dess herre (kap. 8: 2 f.).
När man derför misshandlade folket, så
låg deri en smädelse mot Kristus sjelf,
såsom kunde han icke hjelpa sitt folk.
Jemför 1 Kor. 10: 4, der äfven Paulus
talar om, huru Kristus var bland det
gammaltestamentliga Israel. Det var ju ock
messiastanken, som utgjorde hjertat i detta
folks lif.
** den vedergällning, som Guds folk har
att vänta i den himmelska staden (kap. 10:
3 5). Han var viss, att den Messias, som
egyptierna smädade, när de misshandlade
Israel, skulle besegra fienderna en gång och
gifva Israel herrlighet. Denna tillförsigt
till herren om ting, som han hoppades
men icke såg, var tro (v. 1).
27. Genom tro lemnade han
Egypten,* icke fruktande
konungens vrede,** ty såsom seende
den osynlige vardt han stark, f
2 Mos. 2: 15, 14: 13.
* och flydde till Midian.
** Konungen måste naturligtvis blifva
högst förgrymmad öfver en sådan flykt.
f Han satte sin lit till den osynlige,
likasom hade han sett honom, viss att han
skulle bevara honom. Deri bestod hans
tro, och denna tro gjorde honom stark att
öfvervinna all fruktan. — I Mose egen
berättelse om denna sak (2 Mos. 2: 14 f.)
säges det, att Moses flydde, emedan han
fruMade för konungens vrede, här deremot,
att han lemnade Egypten utan att frukta
konungens vrede. Till följd af denna
svårighet hafva somliga bibeltolkare trott, att
författaren icke menar Mose flykt till
Midian utan hans utvandring med folket från
Egypten. Detta är dock knappt möjligt,
då berättelsen om påskalammet
förekommer först i nästa vers. Svårigheten torde
lösas, om man besinnar, att Moses väl
kunde tänka, att Faraos vrede skulle
genom hans flykt blifva ännu större, än den
förut var.
28. Genom tro* har han gjort**
påska och begjutningen med
blodet,! P^ ^^^ att den som
förderf-vade det förstfödda ff icke skulle
röra vid dem.
2 Mos. 12: 1 följ.
* tro på Guds löfte att befria Israel.
Författaren säger här icke: han
gjorde, utan: han har gjort, emedan påsken
ännu alltjemt firades af judarna.
— 489 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
