Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kap. 10: 28 — 34.
* Det ligger starkt eftertryck på dessa
ord: genom honom, icke genom de
leviti-ska presterna. Han allena skall vara
medelpersonen mellan oss och Gud, den
medelperson, genom hvilken Guds nåd
tillflyter oss och vårt lof återgår till Gud.
Se anm. till Rom. 1: 8.
** alla dagar och stunder.
16. Men glömmen icke att göra
godt och dela med eder. * Ty
till sådana offer** har Grud
välbehag.
Rom. 12; 13. Fil. 4: 18.
* Ordagrant: glömmen icke
välgörenheten och deltagandet, d. v. s. att genom
hjelpsamhet taga del i de heligas behof.
Jemför Rom. 12: 13, 2 Kor. 9: 13.
d. v. s. lofoffren och kärleksoffren.
17. Lyden edra ledare* och
gifven efter för dem,** ty dessa
vaka för edra själar*** såsom
skolande afgifva räkenskap, t på det
de må göra dettaff med glädje
och icke suckande, ty detta är
icke nyttigt för eder.f*
Fil. 2: 2 9. Hes. 3: 18, 33: 2 f.
* I v. 7 har författaren talat om de
första församlingsledarena. De voro nu
döda. Dem skulle de troende Izomma
ihåg. Här talar han om deras nu varande
ledare. Dem skulle de lyda.
** sätten eder icke upp emot dem utan
böj en eder för dem. Detta är en kristlig
pligt, som för närvarande synes vara
alldeles bortglömd i de kristna
församlingarna.
*** att I icke måtten råka in på
villovägar och gå förlorade. Jemför Ap. G.
20: 2 8 f.
t inför Gud på den yttersta dagen.
Märk, huru författaren säger, att
försam-lingslärarena bära ansvar för själarna.
Detta ansvar är ett ansvar inför Gud, ty
det är han, som har satt dem in i
embe-tet. Den mycket vanliga åsigten, att det
är af församlingen, som
församlingsledarena fått sitt embete, är alldeles främmande
för hela nya testamentet.
tt nämligen vaka för edra själar.
t* Det skall ådraga eder straff i den
kommande domen, om I genom
ohörsamhet hafven gjort embetet svårt för dem,
så att de icke kunnat fullgöra det med
glädje utan endast med suckan.
18. Bedj en för oss,* ty** vi
öfvertyga oss,f att vi hafva ett
godt samvete, viljande föra en
god umgängelse bland alla.ff
Ap. G. 24: 16.
^ d. v. s. för mig. Det är vanligt
grekiska språket, att den skrifvande säger
vi i stället för jag.
** Sin anhållan om deras förbön
grundar författaren på sitt goda samvete.
f genom sjelfpröfning.
tt Grundtextens uttryck kan antingen
betyda i allt (se v. 4) eller Mand alla.
Det senare är sannolikast. Bland alla,
d. v. s. ej blott bland judar utan ock bland
hedningar. Dessa ord antyda, att
författaren blifvit beskylld för, att hans
umgängelse icke var god, när han var ute
bland hedningar. Samma beskyllning fick
äfven Paulus uppbära. Se Ap. G. 21:
20 följ.
19. Men i ännu mer
öfverflö-dande grad* förmanar jag eder
att göra detta, på det att jag
(desto) snarare** må återgifvas
åt eder.f
* med ännu större ifver.
snarare än det annars skulle ske.
t Han hade sålunda haft sin föregående
verksamhet bland dem. Hvad det nu var,
som hindrade honom att komma till dem,
det nämner han icke. Det var emellertid
hinder, som kunde genom deras förbön
öfvervinnas. Att det icke var fångenskap,
synes af v. 23.
20. Men fridens Gud,* som
återfört från de döda den, som
genom ett evigt förbunds blod
är den store herden för fåren,**
(nämligen) vår herre Jesus,
Joh. 10: 11. 1 Petr. 2: 25, 5: 4. 1
Tess. 5: 23. Es. 63: 11.
* Gud, från hvilken all frid och
frälsning kommer.
** Jesus är den store herden för fåren
på grund af sitt blod, d. v. s. på grund
deraf att han gifvit sitt lif för dem. Ty
derigenom har han lagt grunden till ett
nytt förbund, hvilket icke såsom det gamla
förbundet är öfvergående utan evigt.
21. han fullborde eder i allt
godt till att göra hans vilja, gö-
— 503 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
