Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes första bref.
Kap. 3: 10 — 16.
1 Kapitlet.
Inledning (v. 1—4). Om vandring i ljuset
5-10).
V, 1—7. aftonsängstext fjerde sond. i advent /.
Y, S^iO jemte kap. 2: 1—2 aftonsdngstext elfte
sond. efter tref. II.
Det som var ifrån begynnelsen,*
det vi** hafva hört>** det vi
liafva sett med våra ögon, det vi
hafva beskådat t och våra händer
tagit på, tt lifvets ordfff —
Joh. 1: 1, 14. Luk. 1: 2. 24: 39.
^ Petr. 1: 16,
* det som hade tillvaro, när alla de
skapade tingen begynte att vara till.
Jem-för Joh. 1: 1 f.
** jag och mina medapostlar.
icke blott hört omtalas utan hört
-med våra egna öron.
t icke blott sett utan betraktat för att
grundligt lära känna det samma. Jemför
Joh. 1: 32, 38, 4: 35, 6: 5, 11: 45.
tt så att vi kunnat riktigt öfvertyga
oss om dess verklighet.
ttt jag talar nämligen om lifvets ord.
Apostelen kallar Kristus för ordet här
såsom i Joh. 1: 1, och han kallar honom
lifvets ord, emedan han har lifvet i sig
och är källan till allt lif. Se Joh. 6: 35,
8: 12. Jemför anm. till Joh. 1: 4. Såsom
af nästa vers synes, menas med lifvet det
^viga lifvet.
2. och lifvet* vardt
nppenba-radt,** och vi*** hafva sett och
vittna t och förkunna ff för eder
det eviga lifvet, fff som var hos
fadern t* och vardt iippenbaradt
för oss*t* —
* det eviga lifvet.
** nämligen i Kristus, som var lifvets
ord. Utan hans ankomst i verlden skulle
^i alls icke hafva känt det eviga lifvet.
*** vi apostlar.
t Att vittna är att intyga något, som
man sjelf har sett eller erfarit. Jemför
Joh. 1: 34, 3: 32, 19: 35, Ap. G. 1: 8, 22.
tt Detta ord syftar på den apostoliska
predikan. Johannes skrifver till
församlingar, bland hvilka han sjelf verkade med
evangelii predikan.
ttt När apostlarna förkunnade Kristus,
;så förkunnade de i och med det samma
det eviga lifvet, emedan Kristus var lifveta
ord.
t* Om detta uttryck se anm. till Joh.
1: 1. Grundtextens ord betecknar icke
blott ett varande hos fadern utan ett
umgänge med honom, en personlig gemenskap
med honom. Det eviga lifvet var hos Gud
i den meningen, att Kristus, lifvets ord,
var hos Gud,
*t* uppenbaradt i Kristus för oss
apostlar, så att vi nu kunna vittna för eder
derom.
3. det som vi hafva sett och
hört,* förknnna vi äfven för
eder,** på det att äfven I mån
hafva gemenskap med oss; och
vår gemenskap är med fadern och
med hans son Jesus Kristus, f
Joh. 17: 21. 1 Kor. 1: 9.
V. 2 var en mellanmening, och
apostelen tager här åter upp, hvad han sagt
i v. 1.
Såsom vi sjelfva hafva hört det, så
förkunna vi det ock för eder.
t Apostlarna hade gemenskap med
fadern och sonen, och de förkunnade
evangelium för andra, på det att dessa skulle
komma i gemenskap med dem (v. 7) och
således äfven med fadern och sonen.
4. Och detta skrifva* vi,** på
det att vår glädje f må vara
full-kommen.
2 Joh. v. 12.
* I det föregående har apostelen sagt:
vi förkunna; här säger han: vi skrifva.
Det förra syftar på hans
predikoverksamhet, det senare på hans bref.
** Det ligger i grundtexten stark
tonvigt på ordet vi. Dermed betecknar
apostelen sig sjelf. I det föregående deremot
har han med ordet vi menat sig sjelf jemte
de öfriga apostlarna.
t Apostelens glädje fullkomnades
der-igenom, att ordet bar frukt hos hans
läsare, så att de tillika med honom sjelf
stodo i gemenskap med fadern och sonen.
Likasom det var en apostels största sorg
att se de troende komma bort ifrån
gemenskapen med Kristus, så var det hans
högsta glädje att se dem befästa i denna
gemenskap; och denna glädje var det, som
Johannes eftersträfvade, när han skref
sitt bref.
II
— 545 —
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
