Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes första bref.
Kap. 5: 12 — 17.
vänder den strax på annat sätt,
hvarige-öom den icke blir riktigt grammatisk.
** Se v. 20. Enligt hela
sammanhanget synes apostelen här med honom mena
Oud. Deraf framgår, att han med den
helige i v. 20 också har menat Gud. Se
tilläggsanm. i slutet af kap. 3.
*** Om smörj elseoljan se anm. till v. 20.
Anden skulle förblifva i de troende till
evig tid. Jemför Joh. 14: 16 f.
t någon menniska.
f f Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet hans,
fft De troende hade genom det ord,
som blifvit dem förkunnadt, mottagit den
helige anden, som ledde dem i sanningen.
Derför betonar apostelen, att han nu icke
vill lära dem något utan skrifver till dem,
€ndast hvad de redan veta. Han
förutsätter alltså troende läsare, som i sina
hjer-tan oförfalskadt bevarat det, som de från
begynnelsen genom evangelium hafva hört.
För sådana kan ingenting nytt i läran om
Kristi person förkunnas, utan allenast en
större klarhet bibringas dem öfver det,
som de redan genom tron ega. — Med dessa
ord vill naturligtvis apostelen icke lära de
troende att anse för guddomlig sanning
hvarje idé eller hugskott, som kan falla
dem in. Endast hvad Guds ande lärer
dem, är sanning. Men hvad som är ^f
denne ande, det har man att bedöma
efter Guds ord. Märk för öfrigt, att här
icke är fråga om den kristna läran i hela
dess omfattning utan endast om läran om
Kristi person. Denna kände de från
begynnelsen af sitt kristliga lif och behöfde
ingen menniskaa undervisning vidare. I
andra punkter deremot behöfde de säkert
ännu mycken undervisning.
t* nämligen smörj elseoljan, d. v. s. den
helige anden.
t** d. v. s. i öfverensstämmelse med
åen undervisning, som I hafven fått af
honom, nämligen att Jesus är Kristus, Guds
son. Jemför Joh. 20: 31.
*t* d. v. s. i det, som han lärt eder
(jemför Joh. 8: 31). Grundtextens ord
kunna ock öfversättas: så förblifven i den
<d. v. s. smörjeisen) eller: så förblifven i
honom. Med honom kan då menas
antingen Gud eller Kristus, sannolika’st det
förra (se tilläggsanm. efter kap. 3). Den
i texten gifna öfversättningen synes dock
bäst stämma öfverens med sammanhanget i
äela detta stycke (v. 26—27).
^^ Med v. 28 begynner en ny [-afdel-29]-] {+afdel-
29]+} ning, till hvilken äfven den första
delen af nästa kapitel hör. Vi hafva
der-för flyttat v. 28—29 öfver till kap. 3.
TilläggsanmärJcning till v. 2.
När det i v. 2 står, att Jesus är
försoningen för våra synder, så syftar detta
uttryck tillbaka på de
gammaltestamentliga försoningsoffren. Det grekiska ord, som
apostelen använder {lÅaa/jLÖg), är hemtadt
ur de sjuttio uttolkarenas grekiska
öfver-sättning af gamla testamentet, der det öfver
allt begagnas för att återgifva det
hebreiska språkets uttryck för försoning. För att
förstå dess betydelse är det derför
nödvändigt att kasta en blick på gamla
testamentets framställning af försoningen.
Det hebreiska ord, som i våra biblar
öfversättes med försona^ betyder
egentligen hetäcJca. Att försona synd skulle
således allra egentligast heta att betäcka
synd, om det kunde på vårt modersmål
så uttryckas. Att dermed dock icke
menas endast syndens undangömmande utan
hennes utplånande, det kunna vi förstå af
det sätt, hvarpå gamla testamentet för
öfrigt talar om saken. I Guds
frälsningsverk är det nämligen fråga om syndernas
så fullkomliga utplånande, att de icke mer
skola finnas till utan vara alldeles borta
såsom mörkret, när solen gått upp, eller
såsom molnet, som alldeles upplöst sig.
Och deri är det, som den i offi-en
afbil-dade försoningens väsen består.
Fråga vi nu, hvem det är, som i
främsta rummet framställes såsom den, som
försonar synder, så blir svaret: Det är
Gud, Sålunda läsa vi t. ex. i Ps. 65: 4
efter grundtexten: Våra öfverträdelser dem
försonar du. Och åter i Ps. 78: 3 8:
Men barmhertig som han var, försonade
han deras missgerning och förderfvade dem
icke. Och åter i Ps. 79: 9: Hjelp oss du,
vår frälsnings Gud, för ditt namns äras
skull, rädda oss och försona våra synder
för ditt namns skull! Sammalunda läsa \i
i Hes. 16: 6 2, 6 3 följande sköna ord:
Och jag skall upprätta mitt förbund med
dig, och du skall erfara, att jag är herren,
att du måtte komma till besinning och
blygas och för skams skull icke mer
upplåta din mun, när jag dig försonar allt,
hvad du har gjort, säger herren, herren.
På sådana ställen återgifves ordet
försona uti våra bibelöfversättningar —
äfven sista proföfversättningen — med
förlåta. En sådan öfversättning gör, att
man icke fullständigt kan se, huru ordet
»försona» i gamla testamentet brukas.
— 555 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
