Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes första bref.
Kap. 2: 11 — 14.
** I v. 12 säger apostelen endast, att
Gud förblifver i oss. Detta innefattar ock
i sjelfva verket vårt förblifvande i honom.
t I kap. 3: 2 4 står det, att han gifvit
oss sin ande, här åter att han gifvit oss
af sin ande. Det senare utgör en närmare
förklaring af det förra. De troende äro
delaktiga gjorda af den helige anden; men
de hafva icke fått andens fullhet (se anm.
till Joh. 3: 3 4). Der anden är, der är
Gud, ty anden är Guds ande. När derför
någon fått Guds ande, så kan han deraf
veta, att Gud bor i honom.
14. Ocli vi* hafva skådat ocb.
vittna, att fadern liar sändt
sonen såsom verldens** frälsare.
Joh. 1: 14. 1 Joh. 1: i. Joh. 3: 16
f., 12: 47.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet vi. Af de följande orden
synes, att apostelen dermed menar sig sjelf
och de öfriga apostoliska lärarena, som
hade varit ögonvittnen till frälsarens
verksamhet. Jemför kap. 1: 1.
** hela menniskoverldens. Jemför Joh.
3: 16. Om icke hela verlden blir frälst,
så beror det icke derpå, att Kristus icke
är kommen för att frälsa hela verlden,
ulan derpå att verlden sjelf icke tager
emot honom. Ty utan att taga emot
frälsaren är det omöjligt för henne att varda
frälst (Ap. G. 4: 12). Men Guds
fräls-ningsafsigt var i alla fall, att hela verlden
skulle frälsas.
15. Den som bekant, att
Jesus* är Guds son,** i honom
förblifver Grud och han i Gud.f
1 Joh. 2: 23.
* den menniskan Jesus från Nazaret.
** att han är Guds son och icke blott
en menniska, i hvilken Guds son för en
kort tid tagit boning. Se anm. till kap.
5: 6.
•j* d. v. s. han har Gud boende i sig.
Bekännandet af Jesus är icke orsaJcen
der-till, att han förblifver i Gud, utan tvärtom
är förblifvandet i Gud orsaken dertill, att
han bekänner, och således bekännandet ett
vittnesbörd derom, att han har Gud boende
i sig.
16. Och vi* hafva lärt känna
och trott** den kärlek, som Gud
har i oss. t Gud är kärlek, och
den, som förblifver i kärleken, för-
blifver i Gud,tt och Gud
förblifver i honom.
* Af de följande orden synes, att
apostelen med ordet vi här icke, såsom i v.
14, menar sig och de andra apostoliska
ögonvittnena utan sig och de troende
kristna, som han skrifver till. Jemför v. 12
och 13. För öfrigt må märkas, att det
ligger i grundtexten starkt eftertryck på
ordet vi, Apostelen sätter der de troende
i motsats mot villoandarna.
Grundtextens uttryck betecknar, att
vi hafva lärt känna och fortfarande känna,
att vi hafva blifvit troende och fortfarande
tro.
f Apostelen säger icke till oss utan i
oss, emedan Guds kärlek hade blifvit de
troendes egendom (kap. 3: 1) och blifvit
fullkomnad i dem derigenom, att Gud tagit
sin boning i dem (se v. 12).
tt Att förblifva i kärleken och
för-blifva i Gud blir således för Johannes
alldeles det samma.
17. ± detta* är kärleken**
fullkomnad hos oss,*** på det att
vi må hafva frimodighet på
domens dag, t ty såsom denne ff
är, så äro äfven vifff i denna
verld. t*
Joh. 15: 10 f. Jak. 2: 13.
deri att vi förblifva i Gud och Gud
i oss (v. 16).
** Att med kärleken här menas vår
kärlek till Gud och icke Guds kärlek till
oss, synes af sammanhanget.
Ordagrant: med oss, ibland oss.
Apostelen tänker sig kärleken såsom
boende och verksam i de troendes krets.
Kärlekens fullkomnande har till
ändamål^ att vi må hafva frimodighet på
domens dag.
ft nämligen Kristus,
ttt Här angifves grunden till vår
frimodighet i domen. Ty när vi genom
kärleken äro i Gud och Gud i oss, då stå vi
i samma förhållande till Gud som han.
Men den som är såsom Kristus, han kan
och skall sannerligen hafva en fullkomlig
frimodighet i domen.
f* Apostelen säger icke, att vi äro i
denna verld, såsom Kristus var i denna
verld; utan såsom Kristus är nu hos
fadern, så äro vi här i verlden. Han är i
Gud och Gud i honom; vi äro i Gud och
Gud i oss — om vi nämligen såsom haa
förblifva i kärleken.
— 567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
