Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 4 Kapitlet - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 18—5: 2.
Johannes första bref.
18. Fruktan är icke i kärleken,
ntan den fullkomliga kärleken
drifver ut fruktan,* ty fruktan
har tuktan; men den, som
fruktar, är icke fullkomnad i
kärleken, f
* Den man älskar, den kan man icke
vara rädd för. Detta är en allmängiltig
sats, som apostelen här tillämpar på
kärleken till Gud. Älskar man Gud
fullkomligt, så kan man alls icke vara rädd för
honom, utan då har man en fullkomlig
frimodighet inför honom och en
frimodighet, som eger bestånd äfven på domens
dag, hvilken annars utgör hela verldens
förskräckelse. Jemför Luk. 21: 25—28,
Rom. 8: 15. Att apostelen här icke talar
om den barnsliga gudsfruktan, som är en
frukt af tron, det säger sig sjelft. Att
frukta Gud i denna mening är något helt
annat än att vara rädd för honom.
** Om grundtextens ord här se anm. till
Matt. 25: 46. Rädsla för Gud innebär i
sig en piua, och denna pina är en tuktan,
ett straff för brist på kärlek.
f Hos honom kan väl finnas kärlek,
men den är ofullkomlig. — Märk, hvilken
lärdom här ligger till belysning af läran
om de ogudaktigas fördömelse. Denna
fördömelse, hvars ångest liknas vid en eld,
som icke slocknar, och en mask, som icke
dör, den har icke sin grund deri, att Gud
icke älskar dem, utan deri att de icke älska
Gud. Såsom den fullkomliga saligheten
har sin grund i den fullkomliga kärleken,
så har den fullkomliga osaligheten sin grund
uti den fullkomliga frånvaron af kärlek.
19. Vi* älska,** emedan han*
först liar älskat oss.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på orden vi och han (d. v. s. Gud).
Guds kärlek och vår kärlek sättas här
emot hvarandra.
** Grundtextens ord kunna ock
öfver-sättas: låtom oss älska. Men såsom
sammanhanget visar, sysselsätter apostelen sig
här med att hesJcrifva kärleken, icke att
tippmana till kärlek.
20. O m någon säger: Jag
älskar Gud, och han hatar sin
broder, så är han en lögnare; * ty
den som icke älskar sin broder, f
som han har sett, kan icke älska
Gud, som han icke har sett. ff
^^ Se kap. 1: 6.
t sin broder i tron. Se kap. 5: l f^
Jemför ock kap. 2: 9 och anm. dertill.
tt Kärleken till Gud och kärleken till
bröderna äro icke två olika slag af kärlek
utan två olika sidor af en och samma
kärlek. Der den ena sidan icke finnes^
der fins ej heller den andra. Se anm. till
kap. 5: 2.
21. Och detta bud hafva vi a£
honom, * att den, som älskar Gud,
må älska äfven sin broder,
af Gud.
5 Kapitlet.
Ytterligare om kärleken till Gud och
bröderna (y. 1—5). Vattnets, blodets och
andens-vittnesbörd (v. 6—12). Om bönhörelsens visshet
(v, 13—17). Sammanfattning och afslutning
(v. 18—21).
V. 4—^0 epistelteoit första sond. efter påsk.
49—aftonsångstext söndagen efter jul /.
Hvar och en, som tror, att
Jesus är Kristus,* är född ur
Gud,** och hvar och en, som
älskar den, som födde, älskar
äfven den, som är född ur
honom.-f-
Joh. 1: 13 f. 1 Joh. 4: 2.
* att den mensklige personen Jesus är
den himmelske Kristus (se anm. till v. 6)»
^^ Den, som förnekar, att Jesus är
Kristus, är deremot antikrist (kap. 2: 22).
Med tron menas här, såsom annorstädes,
icke blott förståndets tro utan en tro, som
verkar, att den troende också af hjertat
häller sig till Jesus såsom Kristus.
Jemför Rom. 10: 9.
t Detta är en allmän sats, hvars
tillämpning följer i nästa vers.
2. I detta* känna vi, att vi
älska Guds barn, så snart vi älska
Gud och göra hans bud.**
* på grund af den i v. 1 nämda
regeln.
** Sammanhanget är: När man älskar
en fader, så älskar man ock hans barn
(v. 1). Detta är en allmän regel. På
grund af denna regel veta vi äfven, att så
snart någon älskar Gud, så älskar han
ock hans barn. Deraf följer, att den, som
icke älskar sin broder, som är född af Gud,
icke heller kan älska Gud, som födt
honom (kap. 4: 20).
— 568 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
