- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
590

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 1 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 1: 9—13.

Jakobs bref.

serna 5 — 8 voro en afvikelse från hans
egentliga ämne.

** Det var bland de många fattiga och
nedtryckta, som evangelium förnämligast
vann insteg (1 Kor. 1: 2 6 följ.). Dessa
blefvo misshandlade och förföljda af de
rika och mäktiga, som förblefvo i otro.
Nu tröstar Jakob dem i sådana frestelser
(se v. 2).

t I yttre måtto är han väl ringa och
fattig, men såsom Guds barn är han hög
och rik och herrlig. Och deri må han
hafva sin berömmelse.

10. men den rike^ i sin
förnedring,** ij såsom ett blomster
på gräs skall han försvinna, f

Ps. 103: 15 f. Es. 40: 6 f. 2 Kor.
12: 9. 1 Petr. 1: 24.

* Med »den rike» och >’de rika» menar
Jakob de rika och mäktiga otrogna
judar, som förtryckte sina fattiga, på Jesus
troende landsmän. Se anm. till kap. 2: 2,
6, 7, 5: 1 — 7.

** Nu synes han väl hög, men snart
skall han på ett förskräckligt sätt
förnedras. Märk det bitande i uttrycket: han
terömme sig i sin förnedring. Trots sin
skenbara höghet har han ingenting annat
än förnedring att berömma sig af. En
usel berömmelse!

t Den rikes förnedring består deri, att
han skall förgås. Detta uttryck visar, att
Jakob icke talar om troende utan om
otrogna, som äro rika. De, som äro
troende, skola varda frälsta, antingen de äro
fattiga eller rika.

11. Ty solen gick upp med
hettan och förtorkade gräset, och
dess blomster föll af, och dess
utseendes * fägring förgicks; på
samma sätt skall ock den rike
förvissna på sina färder.**

Es. 40: 7.

* Ordagrant: dess ansigtes. Se Luk.
12: 5 6, der samma ord står.

Den ogudaktige rikes lif och
sträf-vanden liknas här vid färder, som han
gör. Slutet på dessa blir, att han förgås.

12. Salig en man, som
uthärdar frestelse,* ty när han
blif-vit bepröfvad, ** skall han få lif-

vets krans, t som hanff har lofvat
åt dem, som älska honom, f*
Matt. 10: 22. 2 Tim. 4: 8. 1 Petr. 3: 14.
* som håller ut och icke gifver vika i
frestelsen. Det grundtextens ord, som här
och i v. 2 öfversättes med frestelse,
förekommer ofta i nya testamentet. Men det
betecknar ingenstädes den inre retelsen
till synd utan alltid yttre förhållanden^
som sätta den kristnes tro på prof.
Jem-för Matt. 6: 13, 26: 41, Luk. 4: 13, 8:
13, 22: 28, Ap. G. 20: 19, 1 Kor. 10: 13,
Gal. 4: 14, 1 Tim. 6: 9, Ebr. 3: 8, 1 Petr.
1: 6, 4: 12, 2 Petr. 2: 9, Upp. 3: lo, der
samma ord står. Detta förklarar
sammanhanget mellan denna och nästa vers, der
det talas om de inre frestelserna.

Se Rom. 5: 4. Uthållighet i
lidandena gör, att man blir en bepröfvad
kristen.

f Det eviga lifvet liknas vid en
segerkrans, hvarmed den skall smyckas, som
segrande bestått i alla frestelser. Jemför
2 Tim. 4; 8, 1 Petr. 5: 4, Upp. 2: lo.
tf nämligen Gud.

Endast den, som verkligen älskar
Gud, kan hålla ut. Derför är
uthålligheten ett bevis på kärleken.

13. Ingen säge, när han
frestas :* Jag frestas af Gud.** Ty
Gud kan icke frestas af
ondt,^|-men sjelf frestar han ingen.ff
1 Kor. 10: is.

^ De yttre lidandena fÖr trona skull
äro frestelser (se v. 2). Nu kan det hända,
att den troende eger en sådan kraft, att
han aldrig i sitt hjerta känner sig af dem
frestad att gå bort från herren och vända
tillbaka till synden. Men det han ock
hända, att han verkligen känner sig frestad
dertill. Och derom talar Jakob här.

Ordagrant: frän Gud, så att
frestandet, d. v. s. den inre retelsen till synd;
skulle utgå från Gud. Ingen må säga så..
Det vore att skjuta skulden på Gud, såsom
Adam gjorde, när han hade fallit (1 Mos.
3: 12).

t Ordagrant: Gud är ofrestbar af ondt.
Guds helighet är så fullkomlig, att han
icke ens kan Mnna sig frestad till ondt,
än mindre göra något ondt.

ff Gud kan föra de troende i yttre
frestelser, då han genom sin regering leder
dem in i förhållanden, som medföra
själafara för dem. Sådana frestelser äro
förföljelserna för trons skull. Men han gör

— 590

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free