Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakobs b ref.
Kap. 2: 22—-3: 1.
ger:* Till afund åstundar anden,
som tagit sin boning i eder?t
* Ordagrant: att skriften säger tomt,
d. v. s. att hennes tal är ett tomt ord utan
innehåll. — De här anförda orden finnas
icke i gamla testamentet. Jakob hade dem
ur någon annan källa, men han trodde,
att de stodo i den heliga skrift.
t Guds ande, som tagit sin boning i
den troende, älskar ända till afund, d. v. s.
han åstundar att ega den troendes hjerta
så helt, att han icke unnar någon annan
att hafva någon del deri.
6. Men han gifver större nåd.*
Derför säger hon:** Gud sätter
si^ emot öfvermodio-a, men åt öd-
ö o ^ j
mjuka gifver han nåd.f
Ordspr. 3: 3 4. 1 Petr. 5: 5.
* Det är möjligt, att dessa ord höra till
det i v. 5 anförda citatet. Men sannolikt
äro de ett tillägg af Jakob. Han vill
der-med säga, att ju mer helt Guds ande får ega
den troendes hjerta, desto större nåd gifver
han honom. Och det är ersättning nog
för allt, hvad han måste lemna. Det är
så äfven i förhållandet mellan man och
hustru. Mannen fordrar svartsjukt att få
ega hustruns hela hjerta; och ju mer helt
hon gifver honom det, desto rikligare får
hon erfara hans kärlek.
** nämligen skriften.
t Dessa ord stå i Ordspr. 3: 34. Med
de öfvermodiga menas i detta sammanhang
sådana, som älska och sträfva efter
jordisk-rikedom för att blifva stora i verlden. De
Ödmjuka äro deremot sådana, som villigt
försaka jordisk rikedom samt gerna
för-blifva ringa och fattiga i denna verlden,
i enfald hållande sig till herren.
7. Våren alltså Gud
underdåniga.* Men stån emot
djefvu-len,** och han skall fly från eder.
1 Petr. 5: 9. 1 Joh. 5: 18.
* Hållen eder i ödmjukhet och trohet
till honom.
** Ty djefvulen är den, som ingifver
eder det sinnet att blifva rika och stora
i verlden. Jemför Matt. 4: 8 följ.
8. Närmen eder Gud,* och han
skall närma sig eder.** Renen
hän der, f I syndare, och renen
hjertan,’j–}- I dubbelhjertade. f*
Sak. 1: 3. Es. 1: 16 följ., 57: 15.
* Vänden eder bort från verlden ocb
närmen eder till Gud.
** Han låter sig finnas af dem, som^
söka honom.
afstån från all syndig gerning.
"f Ordagrant: gören hjertan kyska, d..
v. s. renen dem från all kärlek till verlden
och helgen dem åt Gud.
t* Ordagrant: dubbelsjälade, om detta
kunde sägas på svenska. Se kap. 1: 8,
der samma ord står. Dabbelhjertad är
den, som delar sitt hjerta mellan Gud och
verlden.
9. Kännen edert elände och
värden bedröfvade. Gråten; edert
löje vände sig till bedröfvelse och
eder glädje till nedslagenhet.*
Matt. 5: 4.
* Sörjen af hjertat öfver edra synder^
att det må blifva en hel förändring af
edert lif.
10. Ödmjuken eder inför
herren,* och han skall upphöja eder.**
Luk. 14: 31. 1 Petr. 5: 6.
i uppriktig syndabekännelse. Se Jon.
3: 5 följ.
genom att förlåta eder edra synder,
taga eder till sina barn och gifva eder
evig herrlighet.
11. J Örtalen icke * hvarandra^
bröder. Den, som förtalar en
broder eller dömer sin broder,
förtalar lag och dömer lag;** men
om du dömer lag, så är du icke
lags görare utan domare, f
Matt. 7: 1. Rom. 2: 1. 1 Kor. 4: 5»
* Striden om de jordiska egodelarna
föder vanligen mycket förtal.
** Lagen bjuder, att man skall älska
sin broder. Men den som förtalar och
dömer sin broder, han förklarar denna lag
ogiltig. Hans gerning innebär således en
förkastelsedom öfver lagen.
^ Men du är icke satt till att vara lags
domare utan lags görare. — Somliga
bi-beltolkare fatta meningen sålunda: då är
du icke lags görare utan upphäfver dig i
strid mot lagen till en domare öfver din
nästa.
12. En enda är laggifvaren och
domaren, han som kan frälsa och
— 601 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
