Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakobs bref.
Kap. 5: 16 — 20.
kan ske äfven inför andra än de äldsta.
Dock ligger det närmast att göra det för
de äldsta, emedan dessa äro af herren
sär-skildt insatta till att vårda hans hjord
<Ap. G. 20: 2 8).
** Syndernas bekännande för menniskor
ar af vigt icke blott för samvetets frid
utan ock för helbregdagörelse från den
sjukdom, som man genom dem ådragit sig.
Somliga bibeltolkare tro, att Jakob här
talar om andlig helbregdagörelse (Ebr. 12:
13, 1 Petr. 2: 24), men det strider mot
hela sammanhanget.
t Märk: mycket men icke allt.
Der-för kan den icke i hvarje fall göra den
sjuke helbregda.
tt Att den, som är orättfärdig, beder
för en annan, det uträttar naturligtvis
ingenting.
t* Ordagrant: mycket förmår en
rättfärdigs bön verkande. Bönen är en
verksamhet, ett andligt arbete, genom hvilket
den rättfärdige förmår att uträtta mycket.
17. Elias var en meniiiska, lika
beskaffad som vi,* och han bad
€n bön,** att det icke skulle regna,
och det regnade icke på jordenf
på tre år och sex månader, ^f
1 Kon. 17: i följ. Luk. 4: 2 5.
han var icke något högre väsen utan
«n svag menniska alldeles som vi.
** Ordagrant: han bad med en bön.
t d. v. s. på marken (nämligen i
Israels land). Så begagna äfven vi ofta
ordet jorden i samma betydelse som
mar-keriy när vi t. ex. säga: Jorden förbrännes
af torka, jorden törstar efter regn o. s. v.
tt Om denna sak se anm. till Luk.
4: 25.
18. Och åter bad han, och
Mmmelen gaf regn, och jorden
frambragte sin frukt.*
1 Kon. 18: i, 4i följ.
* Men kunde hans bön hafva en sådan
verkan på naturen — och han var dock
endast en menniska äfven han — huru
mycket mer skall då icke trons bön kunna
verka helbregdagörelse?
19. M ina bröder, om någon
bland eder farit vilse från
sanningen* och någon omvändt
honom.
Matt. 18: 15.
* Att här icke blott menas en
villfarelse i kunskapen utan ock en villfarelse
i lifvet, så att han icke gör, d. v. s. icke
lefver efter sanningen (Joh. 3: 2i), det
synes af nästa vers.
20. så må han veta, att den,
som omvändt en syndare från
hans vägs villa, skall frälsa* hans
själ från död** och öfverskyla
en myckenhet af synder, f
Ordspr. 10: 12.
* Att den ena menniskan säges
omvända och frälsa den andra, är ej ovanligt
i nya testamentet. Se Luk. 1: I6, 1 Kor.
9: 22, Rom. 11: 14 och anm. dertill.
Naturligtvis kan detta sägas endast i den
mening, att den ene blir ett merhl till den
andres frälsning. Att apostelen säger: slzall
frälsa, beror derpå, att frälsningen är
till-Icommande. Se Rom. 5: 9.
** från evig död, som vid herrens
återkomst skulle träffa honom, om han ej vore
omvänd.
t Derigenom att han blir omvänd, varda
de många synder, som han under sin villas
tid begått, öfverskylda, d. v. s. förlåtna
(se Rom. 4: 7, der samma ord står). Och
den, som omvänder honom, kan då äfven
sägas vara den, som öfverskyler hans
synder. Äfven vid ordet »skall öfverskyla»,
ser Jakob framåt på den tillkommande
domen, der hans synder icke skola varda
honom tillräknade.
— e,On —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
