Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse. Kap. 17 (tilläggsanm.).
apostelen Johannes namn måste han hafva sett der. När han i kap. 4:
4 m. 11. st. talar om de tjugufyra äldsta omkring Guds tron, så är det
åtminstone mycket sannolikt, att dermed menas det gamla testamentets
tolf patriarker samt det nya testamentets tolf apostlar, och det är af nyss
nämda skäl icke antagligt, att författaren i en af dessa tolf sett sig sjelf.
Pä samma sätt som apostelen Paulus i Ef. 2: 2 0 skiljer mellan sig och
de tolf, så förutsätta Johannes ord pä de nämda ställena, att han sjelf
icke är en af de tolf.
Härtill kommer ännu ytterligare, att hela tonen i uppenbarelseboken
äfvensom språket, och det icke allenast i allmänhet utan äfven i enskilda
uttryck, väsentligen afviker från Johannes evangelium och Johannes bref.
Med rätta säger derför en författare: »Ingen nytestamentlig bok har en
så genomgående gammaltestamentlig ton som uppenbarelseboken, men
ingenstädes i nya testamentet märker man den gammaltestamentliga tonen så
litet som i Johannes evangelium och bref.))
Visserligen är det sant, att kyrkofadern Ireneus (f 202) framställer
apostelen Johannes såsom uppenbarelsebokens författare. Det samma gör
Justinus Martyr i en skrift, som han författat omkring år 150 e. Kr.
Clemens af Alexandria (f 220), Origines (f 254), Tertullianus (f 220),
Oyprianus 258) antaga ock utan allt betänkande, att det är apostelen
Johannes, som skrifvit boken. Men huru stor vigt alla dessa kyrkolärares
vittnesbörd än må hafva, sä uppväga de icke det vittnesbörd, som boken
«jelf, enligt hvad vi nu sett, aflägger om sin författare. Härtill kommer,
att mot deras vittnesbörd stå andra vittnesbörd af lika stor betydelse. I
-den äldsta syriska öfversättningen af det nya testamentet, författad omkring
år 200 e. Kr., således på Irenei tid, saknas uppenbarelseboken. Detta
bevisar, att uppenbarelseboken icke i den äldsta syriska kyrkan ansetts
vara af apostoliskt ursprung. Dionysius af Alexandria, en lärjunge till
Origines, bekräftar det också. Eusebius (f 340) uttalar såsom sin
förmodan, att uppenbarelsebokens författare är den samme som »den äldste»
Johannes (se inledningen till Joh. andra bref).
Luther, hvars vördnad för de nytestamentliga skrifterna, som bekant,
var utomordentligt stor, förklarar uttryckligen såsom sin mening, att
uppenbarelseboken icke är skrifven af apostelen Johannes ej heller af någon
annan apostel. Härmed är dock naturligtvis icke förnekadt, att hon har
€tt mycket högt värde dels genom sin ålder dels derigenom, att hon
uppenbarligen är skrifven af en apostolisk man, om än icke af en apostel.
Bokens innehåll sönderfaller i tre delar:
I. Inledning: kap. 1—3. — IT. Bokens hufvuddel, omfattande de
profetiska synerna: kap. 4—22: 5. — III. Afslutning: kap. 22: 6—21.
— 615 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
