Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 11: 6 — 13.
JohauDes uppenbarelse.
ett hälft år (1 Kon. 17: i), dels på
historien om, huru Moses uti Egypten
förvandlade vatten till blod (2 Mos. 7: 19 f.)
samt fi^k makt att slå landet äfven med
många andra plågor. Moses och Elias
betraktas alltså såsom förebilder till de här
nämda vittnena. Men om dessa senare står
det, att de hafva större makt än Moses och
Elias, nämligen makt att slå jorden med
hvarje plåga, och det sä ofta de vilja.
Och lika orätt som det är att allegoriskt
tolka berättelserna om de plågor, med hvilka
Elias slog Israels land och Moses Egyptens
land, lika orätt är det att genom andliga
uttydningar borttolka de enkla ordalag,
med hvilka vittnenas framträdande här
besk rifves.
7. Och när de hafva
fullkomnat sitt vittnesbörd, så skall
vilddjuret, som stiger upp ur af
grunden,föra krig med dem och
besegra dem och döda dem.
Upp. 13: 1, 7, 17: 8. Dan. 7: 3, 7,21.
* Detta vilddjur beskrifves först i kap. 13.
8. Och deras lik (skall ligga)
på gatani den stora staden,
som kallas andligen’^"-^ Sodom och
Egypten, f hvarest äfven deras
herre t* vardt korsfäst.
* Att lemna en död kropp obegrafven
ansågs både bland judar och hedningar
såsom den förskräckligaste skymf.
i andlig och bildlig bemärkelse.
tf Så benämnes Jerusalem andligen till
följd af dess fiendskap mot herren och
hans folk. Jemför Es. 1: 1 o samt Hes.
16: 48. Somliga bibeltolkare hafva trott,
att med den stora staden menas dels det
påfliga Rom dels den förverldsligade
kyrkan o. s. v. Men alla sådana gissningar
stranda mot de tydliga orden, som tala
om den stad, der Jesus blef korsfäst.
d, v. s. vittnenas herre, Deras lott
vardt den samma som hans.
9. Och (menniskor) af folken
och stammarna och tungomålen
och folkslagense deras lik i tre
dagar och en half, och de tillåta
icke, att deras lik sättas i en
graf.
som befinna sig i Jerusalem.
** Det finnes intet skäl att antaga
annat, än att här verkligen menas tre och
en half vanliga dagar. Är det fråga om
en längre tidrymd, då kan man hafva
anledning att fatta talen såsom angifvande
en imgefärlig tid, men icke så, när det
allenast är fråga om några få dagar.
10. Och de, som bo på jorden,
glädja sig öfver dem=^ och
fröjdas och skicka gåfvor åt
hvar-andra, emedan dessa två profeter
hade plågat’-^ dem, som bo på
jorden.
Ester 9: 19, 22.
deröfver, att de nu ändtligen ligga
döda.
Huru de hade plågat menniskorna,
det kan man se af v. 5 f.
11. Och efter tre dagar och
en half kom en lifs ande från
Gud in i dem, och de ställde sig
på sina fötter, och en stor
fruktan föll öfver dem, som sågo
dem.
Hes. 37: 5, 10.
12. Och de hörde* en hög
röst ur himmelen, sägande till
dem: Stigen hit upp! Och de
stego upp till himmelen i skyn,-^
och deras fiender sågo dem.f
* eller enligt en annan läsart: jag hörde.
De hade blifvit dödade såsom
Kristus ; de foro upp till himmelen i en sky
alldeles såsom Kristus (Ap. G. 1: 9).
t Dessa ord visa, att lika väl som
deras död så bör ock deras uppståndelse och
himmelsfärd fattas bokstafligen. Alla andra
förklaringar blifva endast lösa fantasier.
Någon motsvarighet till profetian om
vittnena känner man visserligen icke ur
historien om Jerusalems förstöring. Men man
har der för ingen rätt att borttolka textens
tydliga ord. Johannes har menat och
väntat just det, som han sagt. Se
tilläggs-anm. vid kapitlets slut.
13. Och i denna stund vardt
en stor jordbäfning, och
tiondedelen af staden föll, -^ och i
jord-bäfningen dödades sjutusen
men-niskor, och de öfriga vordo
förskräckta och gåfvo herrlighet
åt himmelens Gud.f
646 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
