Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 11 Kapitlet - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 11: 19 —12: 3. Johannes uppenbarelse.
lians förbunds ark syntesi hans
tempel, f och det vardt blixtar och
röster och tordön och jordbäfning
och stort hagel.
Upp. 8: s, 16: 18, 2 1.
* Såsom Johannes talar om en Guds
tron, de äldstas troner o. s. v. i
himmelen, så talar han också om ett himmelskt
tempel, altare, förbundsark o. s. v. Se
Ebr. 8: 5 och anm. dertill.
både för Johannes och för de
himmelska härskarorna.
j Guds tempel i himmelen är den plats,
från hvilken de sista vredesdomarna gå ut
öfver verlden. Att dess dörr öppnas,
betyder, att tiden nu är inne, då dessa
vredesdomar skola begynna.
Tilläggsanmärhiing Ull kap. 11:1~M.
Att Johannes i v. 1—14 beskrifver
Jerusalems stundande förstöring, är alldeles
uppenbart. A andra sidan är det lika
klart, att det vid denna förstöring icke
har gått så till, som den profetiska
skildringen här förkunnar. Historien vittnar,
att icke allenast staden utan äfven templet
vardt förstördt. Historien \’et ingenting
om de två vittnena, deras verksamhet,
deras död, deras uppståndelse o. s. v. Det
har derför varit helt naturligt, att en mängd
bibeltolkare sökt att genom allegoriska
ut-tydningar undgå dessa svårigheter. Men
alla deras gissningar krossas mot det enkla
ordaförståndet, som är alldeles otvetydigt.
Såsom vi redan hafva påpekat, är här
fråga om det verkliga Jerusalem i
Palestina, den stad, der herren blef korsfäst
(v. 8), den stad, som vardt intagen och
förtrampad af hedningar. Isynnerhet
tydligt framträder detta i v. 13, der det
berättas, att en tiondedel af staden föll och
sju tusen menniskor blefvo dödade. Allt
detta måste man öppet och ärligt erkänna.
Dermed är dock icke sagdt, att profetian
har blifvit till intet, ty det låter tänka
sig, att Johannes uti sin syn skådat
Jerusalems förstöring och verldens ände i ett
så nära sammanhang, att de för hans hliclc
tett sig såsom en och samma händelse.
Något snarlikt se vi i Matt. 24. Hvad
som icke vid Jerusalems förstöring gått i
fullbordan, torde alltså ännu vara att vänta
och det just så, som Johannes skildrat
det.
12 Kapitlet.
Johannes ser i himmelen tvenne syner: en
qvinna, som är färdig att föda ett barn (v. 1—2)^
samt en drake, som står beredd att sluka
barnet, så snart det varder födt (v. 3—4).
Barnet födes, upptages till himmelen, och qyinnan
flyr ut i öknen (v. 5—6). Det varder ett stort
krig i himmelen mellan Mikael och draken (v.
7—12). Draken förföljer qvinnan men förgäfves
(V. 13—16). I sitt vredesmod vänder han sig till
att förfölja hennes öfriga barn (v. 17).
F. 7—’fS episteltext Mikaeli dag.
Och ett stort tecken syntes i
himmelen, en qvinna, klädd
i solen, och månen var under
hennes fötter, och öfver hennes
Imf-vud var en krans af tolf
stjer-nor.
* d. V. s. ett tecken af stor och vigtig
betydelse. Här säger således Johannes sjelf,
att det, som han i detta kapitel skildrar,
är att fatta allegoriskt. Det är icke en
verklig qvinna, han talar om; utan den
qvinna, som han ser, är en bild af
någonting annat. Hvad detta är, skall visa sig
längre ned. Johannes ser detta tecken,
innan han får skåda fulländningen af de
händelser, som han redan i det föregående
kapitlet hört besjungas uti himmelen.
I denna beskrifning framställes
qvin-nans herrlighet. Att de stjernor, som bilda
kransen omkring hennes hufvud, äro tolf,,
syftar sannolikt på Israels tolf stammar.
2. Och hon är hafvande och
ropar, lidande barnsnöd och
födslovånda.
Es. 26: 17.
Ordagrant: och varande plågad för
att föda.
3. Och ett annat tecken
syntes i himmelen, och se, en drake,
eldröd,’*’ stor, haf vande sju
hnf-viiden och tio horn och på sina
hufvuden sju diadem.
* Draken är satan. Att han är eldröd,
kan antingen vara en bild af förstörelse
och förderf i allmänhet, eller ock kan det
syfta på det myckna blod, som blifvit
utgjutet genom hans förföljelser mot de tro»
ende. Det senare är mest sannolikt.
** Se tilläggsanm. till kap. 17. Diadem
var en konungslig hufvudbindel.
— 6éS —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
