Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 15 Kapitlet - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 10: 7 — 11: 2.
Johannes uppenbarelse.
4. Hvem skulle icke frukta,
o herre, och förherrliga ditt
namn? Tj du ensam är helig,*
ty alla folk skola komma och
tillbedja inför dig, emedan dina
rättfärdiga domar hafva blifvit
uppenbarade.
Jer. 10: 7. Ps. 86: 9.
* Det ord, som grundtexten här
begagnar, sHges endast här och i kap. 16: 5
om Gud. Annars användes det blott om
fromma menniskor. Se Ap. G. 2: 2 7, Tit.
1: 8, Ebr. 7: 2 6.
5. Och efter detta såg jag,
och vittnesbördets tabernakels
tempel* i himmelen öppnades.
* det himmelska tempel, som omslöt
vittnesbördets tabernakel. Jemför kap. 11:
19. Se ock anm. till Ap. G. 7: 4 4.
6. Och ut ur templet kommo
de sju änglar, som hafva de sju
plågorna, klädda i rent, skinande
linne* och omgjordade omkring
sitt bröst med bälten af guld.
Upp. 19: 8. Hes. 9: 2. Upp. 1: 13.
* Enligt en annan läsart i grundtexten
skulle öfversättningen blifva: Mådda i en
ren, skinande sten. Orden linne och sten
skilja sig i grundtexten blott genom en
enda bokstafs olikhet. I fall denna senare
läsart vore riktig, så blefve meningen den,
att hvar och en af de sju änglarna var
klädd i en drägt, prydd med en ren,
glänsande ädelsten.
7. Och ett af de fjra lefvande
väsendena gaf åt de sju änglarna
sju skålar af guld, fulla med
Guds vrede, hans som lefver till
evigheternas evigheter.*
Upp. 4: 6 följ. Hes. 22: 31.
* Ordagrant: tidsåldrarnas tidsåldrar.
8. Och templet fyldes med
rök af Gruds herrlighet och af
hans makt, och ingen kunde gå
in uti templet,* till dess de sju
änglarnas sju plågor hade blifvit
fullkomnade.
2 Mos. 40: 34 f. Es. 6: 4. Hes. 10: 4.
* Dermed betecknas, att herrens vrede^
är en förtärande eld för hvar och en, som.
träffas deraf. Jemför 2 Mos. 19: 12 f.
16 Kapitlet.
Den första vredesskålen utgjutes (v. 1—2),..
den andra (v. 3), den tredje (v. 4—7), den fjerde
(v. 8—9), den femte (v. 10—11), den sjette (v.
12—16), den sjunde (v. 17—21).
Och jag hörde en hög röst ur
templet* sägande till de sju
änglarna: Gånf och utgjuten de
sju Guds vredes skålar på
jorden I
Upp. 15: 5 följ.
* Hvems denna röst är, säger
Johannes visserligen icke; men att den kommer
ur templet, antyder, att det är Guds egen
röst; ty endast han är inne i templet (kap.
15: 8).
t De stodo i närheten af templet. Nu
skulle de gå ut till en plats i himmelen,
från hvilken de kunde gjuta ut sina
skålars innehåll öfver jorden. Så väl Guds
befallning i denna vers som ock den
följande skildringen antyda, att utgjutandet
af skålarna sker tätt efter hvart annat
(se anm. till v. 11).
2. Och den förste gick ut och
utgöt sin skål på jorden, och det
vardt ett ondt och elakt sår på
de menniskor, som hade
vilddjurets märke, och som tillbådo
dess bild.*
2 Mos. 9: 9 f. Upp, 13: 17.
* Så väl denna som följande plågor
böra fattas efter ordalydelsen lika så visst
som de egyptiska plågor, hvilka omtalas
i 2 Mos. 7 följ. Alla »andliga»
uttydnin-gar blifva endast lösa fantasier. Här är
fråga om utomordentliga tecken, som
föregå den utomordentligaste af alla
tilldragelser, nämligen herrens återkomst.
3. Och den andre utgöt sin
skål öfver hafvet, och det* vardt
blod såsom af en död,** och
hvarje lifs själ dog, (nämligen)
de som voro i hafvet.
Upp. 8: 8 f. 2 Mos. 7: 17 f.
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
