Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 16: 11 — 17.
Johannes uppenbarelse.
ren kommo (v. 2), och dessa sår äro ännu
icke läkta, när den femte skålen utgjutes.
12. Och den sjette utgöt sin
skål öfver den stora floden
Eu-frat,* och dess vatten torkades ut,
på det att vägen skulle beredas
för konungarna från solens
uppgång. **
Upp. 9: 14. Es. 11: 15 f., 44: 2 7, 51:
10. Jos. 3: 13.
* Se anm. till kap. 9: 14.
d. v, s. österifrån. Dessa konungar
komma icke för att utföra Guds
straffdomar öfver vilddjuret, utan såsom det
följande visar, komma de tvertom för att
hjelpa vilddjuret att strida mot lammet
och de heliga. Derigenom bereda de sin
egen undergång. Den här åsyftade
straffdomen sker således icke genom dem utan
öfver dem. Jemför kap. 19: 19, der
stridens utgång skildras. Träffande anmärker
derför Bengel: Dessa konungar löpa sjelfva
blindvis in i plågan.
13. Och jag såg ur drakens
mun och ur vilddjurets mun och
ur den falske profetens mun tre
orena andar såsom grodor*
Upp. 12: 9, 13: l följ. 2 Mos. 8: 6.
* Till formen sågo de ut såsom grodor.
14. — ty det finnes onda
andars andar,* som göra tecken**
— hvilka gå ut till hela den
bebodda jordens konungar för att
samla dem till Guds,
allherrska-rens, stora dags krig.f
Upp. 13: 13 följ. 1 Kon. 22: 21 f.
* Till detta uttryck jemför Luk. 4: 33
och anm. dertill.
** Af denna mellanmening framgår, att
äfven de i v. 13 omnämda onda andarna
voro sådana, som gjorde tecken och under.
Ändamålet dermed var, att de i drakens
och vilddjurets och den falske profetens
tjenst skulle förvilla de österländska
konungarna och förleda dem att komma
vilddjuret till hjelp.
t d. v. s. till det krig, i hvilket Gud
på den sista stora dagen skall genom sin
allmakt förgöra alla fiender (jemför kap.
19: 19).
15. Se, jag kommer* såsom
en tjuf.** Salig den, som
vakar f och bevarar sina kläder,ff
att han icke må vandra naken,
och de må se hans blygd, f*
Upp. 3: 8 f. Luk. 12: 35 följ. 2 Kor.
5: 3.
* Johannes afbryter här skildringen och
vänder sig i herrens namn till de troende
för att uppmuntra dem till uthållighet i den
förestående stora striden. Det är den
sista, afgörande striden, som väl är svår,
men som skall sluta med fiendernas
undergång och de troendes fullkomliga
frälsning.
** d. v. s. oförberedt, på en sådan
stund, då man icke väntar mig. Jemför
anm. till 1 Tess. 5; 2.
t Se Luk. 12: 35 följ.
tt d. v. s. håller sig ren från all
köttets och andens befläckelse (2 Kor. 7: 1).
Se kap. 21: 27.
t* Den, som affaller och går tillbaka
till synden igen, framställes under bilden
af en, som lagt af sina kläder och går
naken, så att man ser hans blygd.
16. Och de* samlade dem**
till det ställe, som kallas på
hebreiska Harmagedo.f
Dom. 5: 19. 2 Krön. 35: 22. Sak. 12: 11.
* d. v. s. de i v. 13 f. omnämda orena
andarna.
nämligen jordens konungar.
t Harmagedo betyder Magedos berg.
Magedo eller Megiddo var en stad vid
bäcken Kison i Manasse. På slätten der
invid ledo de kananeiska konungarna
under domarenas tid ett förkrossande
nederlag i striden mot israeliterna (Dom. 5: 19
följ.). Detta namn begagnar Johannes
bildligt för att beteckna det ställe, der de
här nämda fiendtliga konungarna skola
tillintetgöras. Att han säger: Magedos berg,
torde beteckna, att de heliga i denna strid
äro tryggt förvarade såsom på en fast
klippa.
17. Och den sjunde utgöt sin
skål öfver luften, och det kom
ut ur templet från tronen en hög
röst,* sägande: Det har skett.**
Upp. 15: 5, 21: 6.
* Guds egen röst (jemför v. 1).
— 660 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
