Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 17 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 16: 11 — 17.
Johannes uppenbarelse.
18. Och qvinnan, som du har
sett, är den stora staden, som har
konungavälde öfver Jordens
konungar.*
Upp. 14: 8, 16: 19.
* d. ä. den hed-mska verldsstaden Rom.
TilläggsanmärJcning till kap. 17.
Bland hufvudfigurerna i
uppenbarelseboken intaga draken och vilddjuren ett
mycket betydande rum. De framställas
såsom bilder, men hvad är det då, som
genom dem af bildas?
Draken omtalas först i kap. 12, sedan
i kap. 13: 2, 4, 16: 13. På alla dessa
ställen är det uppenbart, att han afbildar
djefvulen. Men till yttermera visso säges
det samma med uttryckliga ord i kap.
20: 2. Om den saken kan alltså ingen
tvist vara.
I kap. 12: 3 heter det om honom, att
han har sju hufvuden och tio horn samt
på sina hufvuden sju diadem. Det kan
icke vara tvifvel underkastadt, att både
hufvudena, hornen och diademen hafva
samma betydelse på honom som på
vilddjuret i kap. 13.
När draken går ut för att kriga mot de
troende, ställer han sig på hafvets strand
(kap. 12: 18) samt kallar upp ur hafvet
ett vilddjur, som i likhet med honom sjelf
har sju hufvuden och tio horn. Men
medan draken har sju diadem: ett på hvarje
hufvud, så har vilddjuret tio diadem:
ett på hvarje horn. Ett af vilddjurets
hufvuden var slaget till döds, men dess
dödshugg vardt läkt. Draken gaf det sin kraft
och sin tron och stor makt.
I kap. 17 kommer åter ett vilddjur med
sju hufvud och tio horn. På det samma
rider en sköka. Att detta vilddjur afbildar
väsentligen samma sak som det förra, är
uppenbart, ehuru bilden i enskildheterna
är något olika. Här finna vi ock nyckeln
till förklaringen. En ängel uttyder allt
för Johannes.
De sju hufvudena äro enligt kap. 17: 9
först sju berg, på hvilka qvinnan sitter.
Och qvinnan är enligt förklaringen i v. 18
den stora staden, som har konungavälde
öfver jordens konungar. Att detta syftar
på Rom, derom kunna icke vara olika
meningar. Ty dels var denna stad bygd på
sju berg eller kullar— den kallades och
kallas derför ännu »de sju kullarnas stad» —
dels hade Rom på Johannes tid herravälde
öfver hela den då kända verlden. Qvinnan
är alltså staden Rom, och vilddjuret, som
hon rider på, är det romerska verldsväldet.
Men de sju hufvudena äro for det
andra äfven sju konungar. Många
bibeltolkare hafva försökt att omtyda de sju
konungarna till sju konungariken och hafva.
gjort sig mycken möda att i historien söka
reda på dessa riken. Alla sådana försök
stranda emellertid mot de uttryckliga
orden, som säga, att här menas sju
konungar och icke sju konungariken. Hade
Johannes menat det senare, så hade han ock
kunnat säga det. Till stöd för åsigten om.
sju konungariken har man åberopat Dan»
7, med hvilket ställe Upp. 13 och 17
onekligen stå uti ett visst sammanhang. Men
en jemförelse dem emellan skall snart visa,
att den nämda åsigten icke kan vara
riktig. Daniel såg fyra vilddjur. Dessa
förklaras i v. 17 vara fyra konungar. I v.
23 säges emellertid särskildt om det fjerde
vilddjuret, att det är det fjerde riket.
Äfven de andra tre äro alltså riken. Deraf
följer dock alldeles icke, att ordet
konungar i v. 17 står i stället för eller betyder
det samma som konungariken. De fyra
vilddjuren beteckna fyra konungar, som
äro grundläggare af riken, och derför kan
man i dem äfven se af bilder af rikena
sjelfva. Helt annorlunda förhåller det sig
med framställningen i uppenbarelseboken.
Johannes ser icke flere vilddjur utan
endast ett, och detta har flere hufvuden. Här
är alltså icke alls fråga om flere riken
eller m. a. o. om flere konungar, som
grundlägga hvar sitt rike, utan om flere konun-^
gar, som regera i ett och samma rike.
Detta bestyrkes äfven af Dan. 7. Ty der
säges om det fjerde vilddjuret, att det har
tio horn på sitt hufvud (v. 7). Och om
dessa horn förklaras i v. 24, att de äro
tio konungar. Der kan det naturligtvis
icke blifva fråga om att tyda ordet
»konungar», såsom om det betecknade
konungariken. Nej, hvar och en inser, att de tio
hornen på ett och samma djur äro tio
konungar i ett och samma rike. Men
alldeles på samma sätt förhåller det sig här
med de sju hufvudena på det ena och
samma vilddjuret.
Resultatet af det föregående är alltså:
Vilddjuret såväl i kap. 13 som i kap. 17
är det romerska verldsherraväldet, dess sju.
"hufvuden äro sju konungar, och skökan,,
som sitter på vilddjuret, är staden Rom.
Man har ofta i vilddjuret velat se en
bild af det påfliga romerska kyrkoväldet.
Denna åskådning har haft sin rot i de
reformatoriska sträfvanden, som under olika
— 664 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
