Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 16: 11 — 17.
Johannes uppenbarelse.
* Såsom af det följande synes, menas
här icke konungatroner utan domarestolar.
** Johannes nämner icke, hvilka de
voro, som satte sig på tronerna.
Sannolikt var det de tjugufyra äldsta. Se om
dem kap. 4: 4 och anm. dertill.
t Gud gaf åt dem makt att döma
öf-ver martyrernas själar. Deraf inses, att
med ordet dom icke menas en fördömande
utan en saliggörande dom.
ff Se kap. 13: lö f. och anm. dertill.
5. De öfriga af de döda vordo
icke lefvande,* till dess de tusen
åren blifvit fullkomnade. Detta
är den första uppståndelsen.
Es. 26: 14.
* Enligt v. 4—5 skall alltså blott en
del af de afsomnade troende få vara med
i den första uppståndelsen, nämligen
martyrerna och de, som under vilddjurets
förföljelser förblifvit herren trogna, men som
sluppit att lida martyrdöden (kap. 6: 9
följ., 7: 14). Huru det skall blifva med
de troende, som lefva på jorden, när det
tusenåriga riket inträder, derom säges
ingenting. Till besvarande af denna fråga
kan man icke tillgripa Pauli ord, att de
troende, som lefva, när Kristus kommer
igen, skola förvandlas (se 1 Kor. 15: si,
1 Tess. 4: 15 följ.). Ty Paulus talar
ingenstädes om den händelse, som Johannes
här skildrar. Paulus vet icke af mer än
en de troendes uppståndelse. Vid denna
skola alla aflidna troende uppstå, och de
på jorden qvarlefvande skola förvandlas
(se anm. till kap. 21: 2 6). Här åter är,
som sagdt, fråga om en föregående
uppståndelse, i hvilken endast en del af de
afsomnade helgonen få vara med. Af v.
9 och 14 (se anm. dertill) synes, att de på
jorden lefvande heliga icke erfara någon
förvandling dervid. Hmr de uppståndna
få sin plats: i himlarna eller på jorden,
det får man icke heller veta af texten.
Sjelfva textorden synas göra det senare
mest sannolikt. Men hvarest på jorden
de då äro att söka, och i hvad förhållande
»de heliga» stå till dem, det är frågor,
som blifva utan svar. Af kap. 7: 9 följ.
skulle man dock möjligen kunna sluta, att
de samlas i himmelen. — Somliga
bibeltolkare tro, att med den första
uppståndelsen menas »den kraftiga lifsuppblomstring,
genom hvilken Kristi kyrka beträder en
högre fullkomlighetsgrad» (Melin).
Ingenting kan dock vara mer stridande mot
textens uttryckliga ord än en sådan
uppfattning. Lika litet som man får tolka bort
Johannes ord, lika visst måste man
erkänna, att för dem icke finnes något rum
inom ramen af det, som nya testamentet
i öfrigt talar om de yttersta tingen.
6. Salig och helig är den, som
har del i den första
uppståndelsen; öfver dessa har den andra
döden* icke makt, utan de skola
vara Guds och Kristi prester och
skola vara konungar** med
honom i de tusen åren
Upp. 2: 11, 1: 6, 5: lo. Es. 61: 6.
* d. v. s. den eviga döden.
** de skola beklädas med en presterlig
och konungslig herrlighet.
7. Och när de tusen åren
blifvit fullkomnade, så skall satan
varda löst ur sitt fängelse.*
* Hvad här i v. 7—10 säges, det har
ingen motsvarighet i det, som Kristus och
apostlarna lära om de yttersta tingen. För
dem inträder den slutliga fulländningen i
och med det, att Kristus kommer igen och
de troendes uppståndelse sker.
8. Och han skall gå ut för att
förvilla de folk, som äro vid
jordens fyra hörn,* Gog och
Ma-gog,** för att samla dem till
kriget, t hvilkas antal är såsom
haf-vets sand.
Upp. 7: 1. Es. 11: 12. Hes. 38: 2 f.,
39: 1.
* Dessa folk hafva således funnits till
under det tusenåriga rikets tid. Men de
hafva icke uppträdt fiendtligt emot herrens
folk. Ja, att döma af textens ordalag,
synes ingen beröring alls hafva egt ruin
mellan dem och de heliga. Nu när
vilddjuret och alla, som tjenat det, äro
tillintetgjorda (kap. 19: 20 f.), går satan ut
för att reta dessa folk till kriget mot de
heliga. De äro alltså hednafolk, som icke
lydt under vilddjurets välde eller varit med
i dess förföljelse mot den kristna
församlingen.
** I Hes. 38: 2 f. nämnas också Gog och
Magog, dock icke såsom två folk utan så,
att Gog är furste i landet Magog. Men
i den gamla judiska teologien förekomma
de såsom namn på två sammanhörande
folk, om hvilka profeteras, att de i den
— 674 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
