Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 20 Kapitlet - 21 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 20: 14—21: 6. Johannes uppenbarelse.
14. Och döden och dödsriket
vordo kastade i eldsjön;* denna
död är den andra (döden):
eldsjön.
Upp. 19; 20, 21: 8.
* Döden och dödsriket framställas än
såsom de dödas förvaringsrum (v. 13) än
såsom fiendtliga makter, som göras lill
intet (v. 14). Jemför Es. 25: 8, 1 Kor.
15: 2 6. Ingen lekamlig död och intet
dödsrike skall sedan vara mer. Ty alla
menni-skors slutliga öde är då afgjordt: den ena
parten är förherrligad med Kristus, den
andra är kastad i eldsjön (v. 15). — Af
denna vers synes, att döden varit rådande
på jorden äfven under det tusenåriga rikets
tid. Ty först nu vid dess slut göres han
till intet. I texten finnes också ingenting,
som antyder, att de heliga varit
undantagna från hans välde. De hafva dött
alldeles såsom under den föregående tiden.
15. Och om någon icke vardt
funnen skrifven i lifvets bok, så
vardt han kastad i eldsjön.
Upp. 3: 5, 13: 8, 17: 8, 21: 27.
21 Kapitlet.
Johannes ser en ny himmel och en ny jord
samt det nya Jerusalem (v. 1—2). En röst från
tronen förkunnar de frälstas salighet (v. 3—8).
Det nya Jerusalem beskrifves (v. 9—27).
V. 1—7 aftonsångstext Marie tehådelse dag. //.
9—27 jemte kap, 22: i—S aftonsångstext
tju-gusjunde sond. e. tref. I.
Och jag såg* en ny himmel och
en ny jord. Ty den första
himmelen och den första jorden
försvunno;** och hafvet är icke
vidare.-j-
Es. 65: 17, 66: 22. 2 Petr. 3: 13.
* Sedan Johannes i det föregående
framställt fiendernas tillintetgörande, kommer
han nu till skildringen af Guds folks
fullkomliga salighet.
Ordagrant: gingo bort. De
försvunne i och med det, att de omskapades.
Jemför 1 Kor. 15: 42 följ., Rom. 8: 21,
Matt. 19: 2 8, 2 Petr. 3: 10 följ.
t På den nya jorden finnes alltså
enligt denna vers intet haf.
2. Och den heliga staden, ett
nytt Jernsalem,’^^ såg jag stigande
ned ur himmelen från Gud,
tillredd såsom en brud, prydd för
sin man.
Upp. 3: 12. Ebr. 12: 22.
* Om det nya Jerusalem se Gal. 4:2 6
och anm. dertill. Det gamla Jerusalem
upphör att vara till i och med den jordens
förvandling, som omtalas i v. 1.
3. Och jag hörde en hög röst
ur tronen* sägande: Se Gruds
tabernakel** bland menniskorna,
och han skall taga boning f bland
dem, och de skola vara hans
folk,tt och Gud sjelf skall vara
bland dem;
Ebr. 8: 2, 9: 11. Hes. 37: 27." 2 Kor.
6: 16.
* Jemför anm. till kap. 19: 5.
** Bilden är lånad från det
gammaltestamentliga tabernaklet, i hviiket Gud
bodde bland sitt folk.
t Ordagrant: han skall tälta. Samma
ord i kap. 7: 15, 12: 12, 13: 6. Se ock
Joh. 1: 14.
tt Grundtextens ord står i flertal. I
gamla testamentet var Israel Guds folk; i
riket skola alla folk vara hans folk.
4. och han skall torka bort
hvarje tår från deras ögon, och
död skall icke vara vidare, ej
heller sorg ej heller rop* ej heller
möda** skall vara vidare, ty det
förstat har försvunnit.
Upp. 7: 17. Es. 25: 8, 35: 10, 65:
16 följ.
* inga nöd- eller ångestrop men väl
fröjderop.
»* intet tungt arbete eller besvär.
t allt det, som förr var (v. 1).
5. Och den, som satt på
tronen,* sade: Se, jag gör alla ting
nya. Och han säger: Skrif, ty
dessa ord äro trofasta och sanna.*"^
Upp. 4: 2. Es. 43: 19. 2 Kor. 5: 17.
Upp. 22: 6.
^ d. v. s. Gud.
verkliga Guds ord.
6. Och han sade till mig: Det
har skett. * Jag är alfa och
omega,** begynnelsen och slutet.
676 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
