- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
34

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 8 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
8:4-9.

Evangelium enligt Matteus.

3 Mos. 14: 3, 4,10.

? Detta förbud, som ofta upprepades
av Herren (se Matt. 9: 30, 12: 16, Mark.
3: 12, 5: 43, 7: 36, 8: 26,30), hade till
ändamål att förhindra upproriska
rörelser bland folket. Judarna tänkte
sig nämligen Messias såsom en frälsare
från det romerska oket, under vilket
de suckade. När de då trodde, att Jesus
var Messias, fingo dessa falska
messias-föreställningar ny näring, vilket ock
stundom gav sig till känna uti ansatser
att göra honom till konung och störta
den romerska överheten (Joh. 6: 14, 15).
Sådant ville Jesus undvika, emedan det
var hinderligt för hans verksamhet (se
Mark. 1:45). Det var bättre för
Herren och för judarna, att de icke visste,
att han var Messias, så länge dessa
falska föreställningar om Messias
rådde i deras hjärtan. Ty under
inflytelsen av dessa föreställningar kunde en
sådan kunskap av dem endast
missbrukas till fördärv. Ännu så långt fram
som i Matt. 16: 20 förbjuder Herren
även sina lärjungar att omtala, att han
var Kristus. Jämför därtill Matt. 17: 9.
Till och med om de viktigaste
sanningar gäller det, att det är bättre, att en
människa icke känner dem, än att hon
skulle känna och missbruka dem. Läs
2 Petr. 2:21. Även beträffande sina
lärjungar iakttog Herren den
försiktigheten att icke meddela dem sådant, som
de icke kunde bära. Sålunda började
han först emot slutet av sitt liv att låta
dem veta, att han skulle dö och uppstå.
Mycket, som han hade att säga dem,
måste han alldeles lämna för att låta
den helige Anden framdeles meddela
dem det (Joh. 16: 12) .

** d. v. s. till vittnesbörd för folket,
att du är ren. De av prästen
förrättade reningsceremonierna hade till
ändamål att framställa för andra, att den
spetälske var ren, så att de nu utan
fara kunde umgås med honom.
- Den
helbrägdagjorde mannen lydde icke
Herrens förbud, vilket hade till följd, att
Jesus icke vidare kunde öppet gå in i
staden utan höll sig på öde trakter
(Mark. 1: 45).

5. JM.en när tan hade kommit
in i Kapernaum, kom en
hövits-man* fram till honom,**
anropande honom

Luk. 7:1.

* Denna berättelse omtalas även i
Luk. 7:
1-10. HÖvitsmannen var en
romersk centurion (ungefär vad vi
skulle kalla kapten). Han hörde till

Herodes Antipas’ krigsfolk, var till
börden hedning, men i hjärtat tillgiven
judendomen.

** Han kom icke personligen utan
sände judarnas äldsta till Jesus,
emedan han ansåg sig ovärdig att komma
själv, såsom Lukas berättar (7:3,6).
Att Matteus framställer saken så, som
om hövitsmannen kommit själv, beror
därpå, att bönen om hjälp utgick från
honom, fastän den framfördes genom
andra. Sådant framställningssätt är
vanligt i berättelser. Sammalunda
säger t. ex. Markus, att Jakob och
Johannes framställde en begäran, vilken dock
icke egentligen de själva utan deras
moder på deras tillskyndelse
framställde. Därom se Mark. 10: 35, jämfört
med Matt. 20: 20.

6. och sägande: Herre, min
tjänare ligger hemma förlamad

och plågas förfärligt.*

* I denna underrättelse låg en bön.
Se Mark. 1: 30, Joh. 11: 3.

7. Han sade till honom: Jag
skall komma och bota honom.

8. Men hövitsmannen*
svarade och sade: Herre, jag är icke
värdig,** att du går in under
mitt takt utan eäg allenast med
ett ord,tt och min tjänare skall

varda helbrägda.

* Enligt Lukas’ berättelse sade de
äldsta till Jesus: Han är värd, att du
gör honom detta. Men när Jesus
nalkades hans hus, sände hövitsmannen
vänner emot honom, sägande: Gör dig
icke omak, ty jag är icke värd, att du
går in under mitt tak. Han själv visste
icke av någon sådan värdighet, som de
förra talade om.

** Det grekiska ordet betyder
egentligen tillräcklig, duglig, lämplig
(samma ord som Johannes döparen begagnar
i kap. 3: 11).

f I grundtexten ligger
huvudtonvikten på »mitt», likasom ville han
säga: »Under en sådan människas tak,
som jag är».

tt Säg eller befall med ett ord, att
han blir frisk.

9. Ty jag är ock en människa
under (andras) välde och har
krigsknektar under mig, och jag
säger till den ene: Grå,* och han
går, och till en annan: Kom, och
han kommer, och till min träl: _å
Gör detta, och han gör det.

34
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free