Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus.
Kap.
9:18-25.
* * Enligt Markus och Lukas var han
en synagogföre&tåndare och hette
Jai-rus. Han trädde in i huset, där Jesus
satt till bords. Nöden gjorde, att han
icke skämdes böja knä i det sällskap av
syndare, som omgav Jesus.
f Mitt enda barn (Luk.). Hon var
icke död, när han gick hemifrån (Mark.
5: 23, Luk. 8: 42), utan hon låg på det
yttersta. Men hon var redan död, när
synagogföreståndaren talade med Jesus
(Mark. 5:35, Luk. 8:49). Enligt de
andra evangelisterna sade
föreståndaren, att flickan höll på att dö; och
medan han talade därom, kom bud från
hans hus, att hon redan var död.
Matteus sammandrager bägge delarna,
lägger allt i föreståndarens mun och
nämner intet om dödsbudet hemifrån. Hans
berättelser gå ofta mindre i
enskildheter än de andras.
ff Handpåläggning var ej enda&t en
bild utan ett medel för meddelande av
gudomlig kraft och hjälp. Se kap. 19:15.
19. Och Jesus och hane
lärjungar stodo upp* och följde
honom.
* Jesus stod upp från bordet, strax
färdig med hjälp, när nöd påkallade
det. Och lärjungarna följde Mästaren.
20. Och se, en kvinna, som
hade haft blodgång i tolv år, kom
fram bakifrån* och rörde vid
tofsen** på hans mantel;
* Av blygsel och rädsla höll hon
sig bakom honom. Kvinnor, som hade
blodflöde, voro nämligen enligt Mose
lag orena.
** Judarna skulle enligt Mose lag
på sina mantlar hava tofsar, en i vart
hörn. De&sa skulle vara dem en ständig
påminnelse om alla Herrens bud, att de
måtte hålla dem och icke följa sina
egna lustar (4 Mos. 15: 38). Tofsen var
alltså en bild av den sanne israelitens
helighet, och det förklarar, varför
kvinnan vidrörde just denna del av Jesu
mantel. Se ock kap. 14: 36. Fariséerna
plägade göra sina tofsar mycket stora
för att synas mycket heliga (Matt. 23:5).
21. ty hon sade vid sig själv:
Om jag blott får röra vid hans
mantel, så skall jag varda frälst.*
* nämligen från mm sjukdom.
22. Men Jesus vände sig om,
och när han fick se henne,* sade
han: Var vid gott mod, dotter ;**
din tro har frälst dig.t Och
kvinnan vart frälst ifrån den stunden.
* Detta berättas mycket
fullständigare av Markus. Jesus, som kände, att
kraft gått ut från honom, vände sig om
och frågade, vem det var, som hade
tagit på honom. Petrus anmärkte då, att
folket trängde honom på alla sidor.
Men han svarade: Någon har tagit på
mig> ty jag kände, at kraft gick ut
ifrån mig. Kvinnan, som under tiden
hastigt dragit sig tillbaka, kom då fram,
darrande, föll ned för hans fötter och
omtalade allt, och huru hon strax
blivit helbrägda. Och då var det, han sade
de orden: Var vid gott mod, dotter.
** Detta är det enda tillfälle, vid
vilket evangelisterna berätta, att Jesus
tilltalat en kvinna med ordet: dotter.
Däri ligger en synnerlig Ömhet, som
väl motsvarar hennes förskräckelse.
f Tron var orsaken till hennes
hel-brägdagörelse, ty genom den kunde
Kristi gudomliga kraft meddela sig åt
henne. På samma sätt säga även vi,
om någon varit sjuk, men genom
noggrant begagnande av föreskrivna medel
återvunnit hälsan: Din noggrannhet
har räddat dig. Ty till följd av denna
noggrannhet hava medlen kunnat
utveckla hela sin helbrägdagörande kraft.
Vanligen (men icke alltid) förutsattes
tro hos de sjuka, som skulle
helbrägda-göras. Se till. kap. 8: 13.
23. Och när Jesus kom i
föreståndarens hus och fick se
flöjtbiåsarna* och det sorlande
folket,** sade han:
* Judarna (liksom grekerna och
romarna) begagnade sorgmusik vid
begravningar.
** dels legda gråterskor (enligt den
allmänna seden), dels vänner och
anförvanter, vilka med gråt och klagorop
betygade sin sorg (Mark.).
24. Gån härifrån, ty flickan
har icke dött, utan hon sover.*
Och de hånskrattade åt honom.**
* Jämför Joh. 11:4, ll:Lasarus,
vår vän, sover. Flickan var nog
verkligen död, men hon skulle icke såsom
andra bliva i döden. Från folkets
ståndpunkt var hen att betrakta såsom död,
från Je&u ståndpunkt var hon att
betrakta såsom en, som sov, och som snart
skulle vakna. Han gick med fullkomlig
visshet till sin gärning.
* *Egentligen: »nedskrattade honom.»
25. Men när folket blivit
utdrivet,* gick han in och fattade
hennes hand, och flickan
uppväcktes.**
41
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
